"ska göra en nystart i livet, utan dig"

hur kan man ta sitt liv så lätt o välja bort människor man älskar på 2 minuter?

visst, funkar inget eller om man inte vågar ge det en chans så funkar det aldrig iheller, men om man vänder på det. hur hade allt blivit om man gett det en chans? varit som förut? blivit bättre? blivit sämte? lärt sig någonting utav saker som hänt och börjat förstå o inse andra saker?

jaa, vem vet egentligen? Det är bara en själv som kan avgöra o veta vad man vill.

jag vet vilka dom flesta är utav er som väljer att läsa min blogg och förstår,

förstår till en viss del. men resten? mjaaaa....

Denna natten har verkligen varit usel, helt värdelös.

jag har försökt sova, jag har vridit o vänt mig fram o tillbaka, tankarna slutar inte snurra, orden, minnen o bilder dyker upp.

hur är allt detta möjligt? tar aldrig orden, minnen o bilder slut någongång?

hur länge ska man orka med detta?

hur länge ska man behöva gå omkring o låtsas att allt kommer bli så jätte bra igen, som förut? när ska man förstå o inse?

Jag har hört en hel del ifrån olika folk och vet att ni är dom flesta som läser min blogg, och vill faktiskt passa på att berätta saker för er eftersom ni (viket jag inte förstår egentligen) vågar ringa mig, träffa mig och fråga vad ni undrar och tänker istället för att gå runt o prata en massa som ni inte har en aning om.

Ett litet ord i denna byn, kan bli tusen gånger värre.

joo tjeena, det ni inte visste om er själva, vet alla andra.

välkommen till Tomelila :)

För ca 2år sen träffade jag o blev även tillsammans med en kille,

vi var sambos o delade drömmar o allt.

men det fungerade inte, utav olika anledningar och som dom flesta inte vet så hände det en del saker, men vad gör det nu? Det är inget man kan gräva ner sig i, utan det är bara att fortsätta o leva vidare.

Det tråkiga med allting nu är bara att det har blivit såna väldans diskutioner, folk lägger sig i ifrån höger o vänster o påstår att vi skulle bli tillsammans igen.

Missförstå mig inte nu gott folk och speciellt inte du S,

men jag skulle aldrig i hela mitt liv titta åt den killen igen,

visst vi pratar, ja det gör vi, vi träffas någongång ibland men absolut ingenting mer. absolut inte. jag har aldrig velat förstöra någonting men trots allt fick jag skiten ändå, visst den biten sväljer jag men att folk inte vågar fråga mig vad som händer utan ska tro en massa, det är sjukt o löjligt.

Hoppas att alla ni som pratar o undrar har fått svar på tal.

Annars vet ni var jag finns om ni har frågor o tankar,

att prata kan aldrig bli för mycket, då är det bättre att rensa luften och våga fråga.

neej, litta kaffe på ditta o mysig fruukost med dom man verkligen tycker om,

sen bege sig till ystad, ja känns som detta kommer bli en alldeles underbar dag, eller jaa. jag hoppas på det bästa även om det blir utan dig.

Du var min kärlek, du var den som gjorde mig glad, den som fick mig att le,

du var min trygghet, min själsfrände och mitt allt

du var den som fick mig att hoppas

du fanns för mig när natten kom och jag var rädd

du försvarade mig i allting, jag var ditt allt

jag kände mig som en liten vacker prinsessa i din famn,

dina otroligt fina & vackra ord till mig

dina otroligt lena händer, få känna din hud mot min, din varma famn om mig,

när dina otroligt vackra lysande blå ögon tittade på mig och se ditt underbara leende, få höra ditt skratt, dina skämt och ja, allt.

lyckan var verkligen total

tiden tycks stå still, inte våga säga det man längst i hjärtat vill

Du var allt jag någonsin önskat, allt jag någonsin drömt

När allting kändes piss och jag bara ville blunda för allting,

då fanns du, stöttade mig, kramade mig, pussade på mig och sa att allting fixar sig, att du alltid fanns vid min sida och vi skulle kämpa tillsammans.

"Du o jag mot världen"

Varje morgon och kväll när jag vaknade och skulle sova

mådde jag så fruktansvärt bra,

jag kände lyckan o glädjen utav veta tanken på att du var min, bara min.

Idag slår den hårda sanningen imot mig, mörkrets verklighet.

Du är borta. Du finns inte vid min sida längre. Du är inte min längre.

det gör ont i mig, otroligt ont

utan dig är jag inte hel

mitt hjärta blöder, mitt hjärta gråter

Jag har försökt blunda länge nog nu,

försökt förtränga mina känslor o tankar kring dig.

Men det går inte längre, det är helt omöjligt.

Förr har jag alltid trott att jag vetat vad kärlek var, äkta kärlek.

Dagen vi möttes och det blev vi, det var inte förrän då som jag förstod,

jag insåg och förstod vad äkta och riktig kärlek var.

"Du är mitt hjärta,

skulle jag förlora dig skulle aldrig min kropp fungera utan dig."

- dina otroligt fina, vackra o söta sms till mig läser jag om och om igen.

Du var som en dröm, alldeles för bra för att vara sann

- memories never die, never <3

"Det löser sig alltid, bara man själv vill det. Man måste kunna tro på sig själv"

- absolut, jag kan inget annat än hålla med om vartenda ord,

men ibland inser man kanske inte alltid det. vad är ens eget bästa, egentligen?

man tänker att "det löser sig, alltng löser sig" , tills man kommer till den delen då man faktiskt inser att det är bara en själv som kan ta tag i saker och ting och förändra det själv, inte någon annan, inte ens närmaste, utan en själv.

Under alla mina år utan min mamma o pappa har jag varkens vetat in eller ut,

knappt vetat vad som varit rätt eller fel eller sant eller falskt.

och är det konstigt egentligen? nej,

där har vi alla varit och är till en stor del också.

Idag har jag insett vad jag verkligen vill med mitt liv, och det är en otrolig lättnad, det är som klumpen i magen har försvunnit, det hårda taget är borta.

jag kan aldrig förklara vilken otrolig lättnad det verkligen är.

"det var ingen fara, det var en baggis, varför har jag inte gjort detta innan?"

jaa, det kan man fråga sig.

Allting ljusnar och min framtid är uppbyggd, jag verkligen älskar det!

Igår efter att jag skrivit mitt otroligt långa blogg-inlägg så fastnade jag vid datorn, jag satt o kika runder lite på fb och youtube, då jag i höger-spalten får upp massa o olika låtar o bitar kring kärlek, mord, frågor o svar som säkert många vill finna ett svar på.

Det är inte alla som upplevt äkta kärlek, för vad är "äkta kärlek" egentligen?

Finns det någon speciell regel på vad som ska instämma i det?

Alla tycker vi otroligt olika o gör olika i varje sak o sätt vi tänker och gör.

ordet kärlek kan innehålla så otroligt mycket, det är någonting som garanterat vi alla kommer att få uppleva någongång i livet, kärleken ifrån ens familj, ens närmaste, vänner och bekanta. Att träffa människan i ens liv som man inser att man verkligen tycker om att vara med, som gör en glad, som får en att le, bli varm i hela kroppen, som man senare kanske vill flytta tillsammans med, så småningom bilda familj och leva med resten utav ens liv med.

När vet man när man träffat den rätte, egentligen?

Jaa, vem vet... Det ska kännas rätt, man ska framförallt ska man må bra.

- Det kom upp en massa videos av minnen som folk lagt in för att hedra dom som dem saknar, folk som hastigt och tråkigt nog gått bort utav olika anledningar,

det är hemskt att se, det gör så fruktansvärt ont att se och höra orden.

tyvärr är det en gång som vi alla en dag ska gå till mötes med,

ingen vet när eller hur och det är väl en väldans tur det.

Anledningen till att jag skriver ut detta i min blogg är för att idagens läge är det en sån "självklarhet" (missförstå mig inte nu) men det är viktigt att vi alla kan och vågar öppna upp oss inför varandra och prata om just detta, tänk så lättare saker o ting hade kunnat vara. istället är det presic som när folk gömmer sig och är rädda för att prata om just detta, om döden.

Många kan prata om det och andra inte. Självklart, alla är vi olika.

jag vet själv när folk frågar mig om vad som hänt mina föräldrar och hur allting gått till, klart det gör ont att höra det, men jag är samtidigt så van att förklara och förklara på ett sätt som är lätt att förstå.

Folk frågar mig ofta hur jag bara orkar förklara ens, hur jag kan prata om min mamma o pappa, att det måste vara jobbigt, hur jag över huvudtaget kan stå på benen efter allt, att jag inte är mer "förstörd" än vad jag är, att dom själva aldrig hade klarat av att gå igenom det vi tvingats gå igenom.

Nej, absolut, det kan jag förstå fullt ut.

Men vad ska jag ha gjort då? Bara lämna allting och lämna mina små-syskon o krossat deras hjärta ännu mera? ALDRIG ALDRIG ALDRIG, så lågt skulle jag aldrig någonsinn sjunka. Jag har verkligen kämpat och stått på mig för att göra allt för mina små-syskon, dom är en stor del utav mitt liv.

"Hur överlever man att förlora en del av sig själv?"

Det gäller att ha tålamod, förstå och envisan!

Det som har hänt har satt sina spår, alla de miljoner sekunder jag legat och stirrat i både tak och väggar och tänkt att mamma o pappa är försvunna för evigt. Mycket har förändrats för oss och livet blir aldrig detsamma mera.

Dom finns med mig i varje dag som går.

Ett leende betyder inte alltid att du är glad,

utan att du är stark nog att le även när det gör ont.

Det är konstigt att det där hjärtat i kroppen får plats i en,

för det rymmer ju så otroligt många fina & vackra människor <3

"time to say goodbye" 

- orden ekar...... 

alla meningar, tankar & frågor som man har,

som man ställer till sig själv varje dag.

"Varför", är den ständiga frågan. 

"Hur kunde det varit om detta aldrig hänt?" 

"Varför hände detta just oss?" 

"Var vi inte värda något bättre?"

vem ska man fråga? vem vet? alla tankar, ord snurrar runt i mitt huvud...

Dagen börjar närma sig, 25 September 2005 förändrades vårt liv, föralltid.. 

Det är dagen då vi blev lämnade ensamma kvar, med varandra och alla våra ord, meningar och frågor... Det är sen den dagen vi började lära oss, 

dagen då vi fick se vår älskade mamma för sista gången. 

det är hårt, otroligt hårt... 

bilderna försvinner aldrig ifrån min näthinna, tårarna bränns... 

att kunna älska en människa så djupt men aldrig kunna se, känna eller prata med den. aldrig mera få skratta, röra eller känna dens närhet.

få känna doften som påminner om människor, som faktiskt gör avtryck i våra liv. 

man är med om saker och tar upp telefonen och ska skriva in nummer då man blir påmind av den hårda sanningen, den mörka verkligeheten att det inte går, 

signalerna går fram men man finner inget svar... 

Istället kämpar man för varje dag som går med att försöka förstå vad som hänt och att man ska försöka gå vidare.. Men hur lätt är det?

Att förlora sina föräldrar under loppet utav 2år, att försöka kämpa. 

att kämpa utan att finna ett mål? 

lära oss att inte ta allting för givet, att ta vara på det lilla man har. 

Jag vet att jag talar för mer än mig själv i detta läget. 

Jag skrev mycket förr, otroligt mycket och la ner det ett tag men just nu finns det alldeles för mycket i huvudet och det måste få komma ut. 

Kanske fel sätt att skriva det i bloggen där alla kan läsa? Eller? 

Nej, det tycker jag faktiskt inte, för jag vet att det jag skriver stämmer till en stor del i många andras liv också. Det är nyttigt att läsa och förstå. 

Alla ni som läser min blogg, vet knappt vilka alla är men ser på statistiken att det är en del. Varför läser ni min blogg egentligen? Säkert många som läser den för nyfikenhet, undrar hur jag mår men inte vågar höra av sig eller för att dom tycker om det jag skriver. Ja, vem vet. Och nej, jag tänker inte sätta något lösenord på min blogg, det är min blogg, där jag skriver om vad jag vill, passar det inte att läsa eller inte tycker om det jag skriver så är det helt o hållet frivilligt att läsa:)

när ska folk förstå & inse att man ska vara rädda om varandra, behandla andra som man själv vill bli behandlad, att det är INSIDAN som räknas?

att inte sprida massa skit, lägga sig i alla andras liv innan man tar tag i sitt eget? 

det är en gåta..... 

Jag har lärt mig vad livet är värt, jag har förlorat människor i mitt liv som jag aldrig kunde ana, människor som verkligen har betytt riktigt riktigt riktigt mycket för mig, där inga ord, meningar eller texter räcker till...

Glöm aldrig att berätta för dina närmaste, folk du beundrar och tycker om vad du känner och tycker om dom, att sprida leende och käärlek till varandra. 

Min mamma sa alltid till mig, "ett leende skadar inte" 

Nu, idag förstår jag hennes ord till mig... 

21 September, hur är det möjligt? 

vart har sommaren tagit vägen? Det känns som det var solig morgon, värmen i luften, fåglarna kvittra o det var soommar igår.

Denna sommaren har gått så otroligt fort o

har varit en alldeles underbar sommar :)

Nu är det höst, det börjar bli mörkare tidigare om kvällarna, det började bli råare kyla o det är inte lika varmt ute längre :(

men i allt detta så finns det även en ljusning i det hela, 

julen är snart här, den är myysig :)

man ska julpynta, umgås mera med sina närmaste, julskyltning, julmat, allt.

men även i allt detta så kryper sig saknaden närmare inpå en, 

mer än vad den är idag... 

saknaden efter ens föräldrar, min mamma och pappa. 

Detta kommer bli en lika hård jul som alltid annars men det är bara att bita ihop och försöka ta tagen som den kommer. 

När alla andra pratar om att dom ska träffa sina "jobbiga" släktingar, sitta vid samma bord som deras släkting som dom bara är glada över att dom träffar en gång om året och det är på julen, det är då man tänker hur glada folk ska vara.

Hur "bra" dom egentligen har det, för hur man än själv har det så finns det alltid dom som har det jobbigare och tuffare än vad man tror...

Finns en väldigt fin & vacker person som sa till mig för inte så längesen;

"jag har nog aldrig insett hur bra jag har det egentligen" .

Då, när orden nådde mina öron, tänkte jag efter...

Och jag önskar bara att flera kunde tänka så, men tyvärr är det inte så.

Hur man än vrider och vänder på allting så vad som än hänt & händer så ska man tänka på vad ens eget liv är värt, att inte glömma bort sig själv,

vad man vill prioritera och må bra utav här i livet,

för det är bara du själv som kan styra det.

Man ska aldrig glömma att detta är ens eget liv,

ens egen tid & ens egna beslut.

Vilket många oftast gör, tyvärr...  

Var rädda om era nära & kära, en dag kan det ni trodde aldrig skulle hända, händer... Man ska kanske inte tänka så, men det gör man den dagen det drabbar en själv & tyvärr så kommer vi alla möta den dagen. 

vi hade bara oturen att det skulle drabba oss så tidigt... 

TakeCare <3 

Ligger i sängen med min kära vän i knäet, datorn såklart tihi :)

små kikar lite på tom&jerry o ska alldeles strax försöka sova, 

blir en tidig dag imorrn & det kommer bli så underbart :)

så mycket som vi skrattat idag är as längesen jag gjorde,

mår verkligen skit bra i er närhet o glömmer alla bekymmer :)

jag älskar verkligen er <3

sov gott allesammans o ha en underbar natt :)

puss o kram

jag har allt jag vill ha, det är klart jag mår bra,

som jag skrev när du skickade idag

jag har bytt lås på hjärtats alla dörrar, sagt upp ditt hyreskontrakt

och talat om för alla mina vänner, att sista kortet är lagt

går du omkring och tror att jag är förtvivlad o bara tänker på dig?

och ångrar mig? - ALDRIG, det kan du glömma! 

Om du vill veta om jag har slutat drömma och sover lugnt i min säng? 

jag önskar du var här nu så att du kunde se, 

JAG ÖVERLEVER UTAN DIG!!!

Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill, 

se en skräckfilm och sen somna igen, utan dig tätt intill

har min tidning ifred och en säng som är bred, så bättre kan ingenting vara ;)

Jag har allt jag vill ha, som jag skrev när du skickade idag 

Du kanske tror, att jag ligger här och gråter?

men baby, där har du väldigt väldigt väldigt FEL! 

Mmm, man mister en så står där tusen åter ;)

jag går o shoppar o dricker dyra drinkar o jag tänker bara på mig :)

Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill, 

se en skräckfilm och sen somna igen, utan dig tätt intill

har min tidning ifred och en säng som är bred, så bättre kan ingenting vara :)

Jag har allt jag vill ha, som jag skrev när du skickade idag 

Så länge du tror på dig själv,

så kommer du alltid lyckas :) ♥

Heeeeeeeeeeeejsaan alla glada & positiva människor (: 

Hoppas att allting är bra med er o har en underbar dag :) 

Idag har verkligen varit en underbar dag o hoppas att den fortsätter så :) 

Körde för broren min igår o imorse, man förstår verkligen vad syskon-kärlek är när man träffar, pratar o umgås med honom o min lilla-syster :) <3 

Trots alla hinder som finns i vägen för en med alla tankar o frågor så är det bara att inse att livet faktiskt går vidare, man kan inte stå stilla o stampa på samma ställe hela tiden, det leder ingen vart. livet är alldeles för kort för att bråka, tjafsa och vara oväns, ta hand om era nära o kära, dom ni tycker om o bryr er om, låtsas inte som att ni inte bryr er när ni i själva verket bryr er alldeles för mycket. var rädda om varandra & älska, lev o njut!

lev livet, det går inte i repris! :) 

Varje dag räknas <3