Alla inlägg under oktober 2011

Av annapuumbagraaadin - 31 oktober 2011 11:16


"Agaton Band - Gift dig aldrig, med en brud, med röa hossor"

- låten spelas om och om igen, och mina tankar flödar fritt ännu en gång... igen....

allting är så klart & tydligt för mig, allting känns så ljust och som om att du var hos mig igår.

detta är helt overkligt, frågan varför finns i mitt huvud ständigt, varje dag & varje minut...

jag sitter nedsjunken i soffan med datorn i knäet & låter tankarna vandra fritt, musiken spelas,

jag lutar mig bakåt och sluter mina trötta ögon och ser dig framför mig.

jag ser dig, jag kan fortfarande känna din doft, jag kan fortfarande se dig le & smile på ditt sätt,

ditt speciella sätt. jag kan höra ditt skratt än idag, även om det är över 7 år sen jag fick höra det sist ;(

jag ser dig framför mig, där du ligger på vår köks-soffa, ligger o lurar med blicken som du alltid gjorde,

mamma stod och gjorde middag och du lyssnar på agaton band, röa hossor &

vickar på dina fötter i takt till musiken.

du berättade, du sa saker till mig som jag inte förstod då, men som jag förstår idag och

jag förstod vad du menade till mig. du ville bara väl...

jag minns speciellt den dagen mamma jobbade natt, blir så när man jobbar på ambulansen.

mina småsyskon var uppe på sitt rum, spelade x-box och jag satt nere i vardagsrummet med dig,

tittade tv och bara känslan av att vara liten och trygg i din närhet.

när du berättade för mig, dom mest skrämmande, hårda och sårande ord jag någonsinn hört i hela mitt liv.

jag ville inte ta orden till mig, jag ville bara stänga mina öron, men jag kunde inte, jag ville egentligen inte,

istället fick jag sitta och lyssna på allt hemska. allt det hemska pappa försökte lägga upp på ett fint sätt

men som förblev min mardröm resten utav mitt liv.

Då, idag för 9år sen. när jag var 12 år gammal, redan då började jag att förstå.

jag kunde förstå en viss del, jag visste att något var på tok, det stod inte riktigt till som det skulle eller

som det borde göra. jag gick och tänkte, men efter en tid så tyckte jag att allting började bli bra

så jag la alla tankar åt sidan, jag lyfte min blick och tittade framåt.

det var då motgången kom imot mig, som ett hårt slag, jag stod stilla, jag fick ingen luft,

jag fick kämpa efter andan. du var borta, du fanns inte hos mig längre, du fanns inte vid min sida,

du fanns inte hos mig och sa det du alltid brukade säga, det var så tomt, kallt och så fruktansvärt tyst efter dig.

du lämnade ett enormt stort tom-rum efter dig pappa ;(

Sen dagen du försvann har jag ofta tänkt, alltid, hela tiden, varje dag som natt.

Varför just du skulle bli tvungen att lämna din familj, din släkt och dina vänner & bekanta.

Din familj som behövde & älskade dig mer än någonsinn, hur är det möjligt?

Tiden närmar sig, det går med gigantiska steg, snart är dagen kommen. igen...

dagen för 8år sen, den hemska dagen.

En vecka innan julafton, då jag kom hem ifrån skolan och du var borta, du fanns inte mera.

Du fanns inte någonstans, inte hemma, inte i din älskade traktor, inte i skogen, inte någonstans.

Du hade rest din väg, du reste utan oss. du reste långt i förtid. kvar lämnade blev vi, din familj.

En sak jag alltid kommer att bära med mig hela mitt liv, det är din envisa, ditt mod och din godhet.

för utan dom goda egenskaperna så kommer man ingenstans här i livet.

jag är envis, jag har mod och jag har godhet, det vet jag mycket väl om. kanske lite för mycket ibland som jag

tycks få höra väldigt ofta, men det är ju bara positivt, egentligen.

för utom dom älskade föräldrarna jag hade, min mamma och pappa.

utan dom hade jag inte varit den jag är idag och där jag står idag.

jag har mina starka förebilder hos mig hela tiden, ni finns inom mig varje dag, varje timme & varje sekund.

För varje steg jag lyckas ta, för varje val jag står inför & för varje andetag jag tar så finns mina tankar hos er,

jag vet om att ni älskar oss, mig & mina små-syskon, att ni vill vårt bästa trots allting som händer & sker.

jag är säker, jag vet & jag hoppas innerligt att ni sitter någonstans på en fin plats i Nangiala,

tittar ner på oss, följer oss och är stolta över oss, era älskade barn.

som kämpar för varje dag som går, med den enorma sorg vi tvingas ta med oss varje dag som går.

att vi en dag möts igen och får känna varandras närhet.

tanken på att vi aldrig får träffas igen, aldrig få se varandra igen, inte känna varandras närhet

eller krama om varandra igen finns inte i min värld, jag hoppas, jag kämpar & jag tror.

en vacker dag när vi levt våra liv, när vi sitter gamla på ålderdomshem och har alla egenskaper med oss,

när vi sitter och tänker tillbaka & är glada att vi verkligen lyckats, lyckats att ta oss ända fram och

känner oss tacksamma & glada över våra liv, alla våra barn & barnbarn.

när vi känner att vi är färdiga.

när vi är redo. redo att åter mötas igen,

den dagen kommer jag känna mig hel igen.



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 31 oktober 2011 01:16



Niklas Balis Andersson



Du är allt jag någonsinn önskat, du är allt jag någonsinn drömt

du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt

och du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le

All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge


för du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr

du är där när natten skrämmer, och du är där när dagen gryr

Jag vill alltid ha dig nära, när som åren läggs till år

och vad livet vill oss lära, är att framtiden är vår


När som klockarna har stannat, och tiden tycks stå still

och man inte vågar säga, det man längst i hjärtat vill

då ska vi ta varandras händer, då ska vi minnas denna dag

och förstå vad som än händer, är det alltid du och jag


Du är allt jag någonsinn önskat, du är allt jag någonsinn drömt

du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt

och du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le,

All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge

ja, all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge



Du är den bästa som finns. Du är unik.

Du är helt otrolig & helt underbart fantastisk!

Inga ord, meningar eller texter i denna värld kan

förklara min enorma käärlek för dig.

Du är det bästa som någonsinn har hänt mig.

Jag älskar dig i djupet utav mitt hjärta



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 30 oktober 2011 17:53


all denna sorg som ligger tätt som ett täcke över hela denna gigantiska värld,

en sorg som finns i oss. varje unik människa.

varför födas när vi ska tvinga oss själva att gå igenom en massa elände?

sorger, tårar & bekymmer.

att förlora en nära, en själsfrände.

alla dessa frågor som snurrar runt i min lilla värld, när ska frågorna och tankarna ta slut?

tar dom över huvudtaget slut någongång? jag börjar bli tveksam :/ men vad gör man när tankarna blir

för många att man inte vet var man ska stoppa in dom någonstans? man skriver & skriver,

låter pennan glöda och tömmer huvudet på tankar hundra gånger om,

trots allt jag försöker med så dyker det bara upp ännu mera...

Förr har jag tänkt, jag har tvekat, jag har bromsat, jag har sagt stopp & belägg.

men vad gör man? vad ska man tänka?

det gör ont. så in i helvetes jävla ont. mitt hjärta blöder.

att tvingas vakna varje morgon & somna varje kväll utan att se eller höra ifrån min älskade lilla mamma.

Det känns som evigheter sen sist jag såg henne, trots att alla bilder, minnen & tårar är så klart för mig,

egentligen....

när ska man ge upp hoppet? när man inser att ens drömmar aldrig kommer att slå in?

att tvingas leva varje dag utan dig och pappa, gör ont. känslan går aldrig att förklara.

jag är tom, totalt tom på ord... är jag verkligen inte värd mera?

jag fattas ord, jag fattas allt...

jag fick låna en ängel, jag minns när du log mot mig en sista gång,

när du kramade om mig & du tyckte om mig,

din lilla dotter.

jag fick låna en ängel som spred ljus i mitt liv i varje andetag,

Du togs bort ifrån mig alldeles för tidigt.

Du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid

 

 

Så länge jag minns, lever ni.

Inom oss är vi alltid tillsammans

memories never die, never



Av annapuumbagraaadin - 30 oktober 2011 12:46


När man saknar någon, betyder det att man är lycklig

Man har haft någon i sitt liv som man älskar.

Mamma, jag behöver dig. jag saknar dig. du fattas mig.

dagen du försvann, 25 September 2005.

Då blev allting bevisat för mig, allting blev så tydligt och klart.

Helvetet finns verkligen, det är bevisat för mig nu.


tack för att du finns i mitt liv, mitt lilla hjärta♥

 



Av annapuumbagraaadin - 29 oktober 2011 02:59


jag är lycklig, så fruktansvärt lycklig. lyckligast i hela världen.

jag älskar dig niklas!



Av annapuumbagraaadin - 26 oktober 2011 14:46



"vem kan säga nu? Bara du."

saknaden, tankarna & framförallt minnena utav en väldigt saknad & älskad människa.

Det sägs att här i livet får vi själva välja vilka vi vill ha vid vår sida,

det som betyder mycket för oss och som vi måste vara rädda om.

Dom som vi delar både skratt, lycka, glädje och hoppet med, men som vi även delar

tårar, sorg, hårda ord, hemska & helt overkliga saker med.

Våra vänner.

Det är någonting som vi aldrig får glömma. För vad vore våra liv utan våra vänner?

Absolut ingenting.

Det är tack vare mina underbara vänner & mina småsyskon som jag lyckats ta mig hit där jag är idag,

Det är tack vare er att jag orkat kämpa mig fram, försöka se det positivt & framförallt att orka

genomföra saker och ting för att kunna gå vidare för varje dag som gått.

Jag vet inte hur jag någonsinn ska kunna tacka er, jag vet inte hur jag ska visa eller säga för att

bevisa för er hur jävla tacksam jag verkligen är!

- Att förlora en nära, det kan vara en familjemedlem, en släkting, en vän, en bekant,

men även den vi vill leva vårt liv med. ;(

hur gör man för att allt ska bli rätt? vad är "rätt" egentligen?

jag finner inga ord, jag önskar att mardrömmen snart är över.

jag saknar dig, jag älskar dig. jag vill finnas för dig.

du är en utav mina tryggheter, jag ser upp till dig, du är min starka förebild. du är stark.

du är modig. jag beundrar dig. jag vill vara som du.

för vad som än händer så är du en otroligt stark & unik människa, det vet jag om att jag absolut INTE är

ensam om att tycka. Vi beundrar dig. Vi alla älskar dig. Jag älskar dig, glöm aldrig det, aldrig<3

Ni som läser & följer min blogg tycker säkert jag skriver mycket om att förlora människor och ja,

det är möjligt, men det är jätte viktigt att prata om det, framförallt att VÅGA prata om det.

Klart det är jobbigt, absolut. Och vi alla reagerar olika och på olika sätt.

Många känner igen sig i någon liten del utav det jag skriver, och det gör ont,

såren rivs upp ännu en gång,

det är absolut inte min mening, det får ni absolut inte tro!

Men för mig, mitt mående och mitt liv så är skrivandet min terapi.

Jag mår så bra när jag skrivit i min blogg, jag känner mig lättare på något sätt.

jag önskar bara att flera hade vågat och orkat skriva som dom känner öppet,

jag bryr mig inte vilka som läser mina ord, eller hur dumt det låter.

Det är mig, det är mina ord, mina meningar och min text.

Tycker man inte om det jag skriver så är det helt frivilligt att läsa.

Jag har min blogg för att skriva om det jag vill & när jag vill.


Ni får hemskt gärna lämna era synpunkter på vad ni tycker om mitt skrivande.

Det hade varit otroligt skönt för mig att veta vad ni alla tycker.

Min statistik växer o växer för varje dag som går och det är kul för mig att se.

Våga tyck till och skriva vad ni tycker & känner och

framförallt vilka ni är som läser.



Av annapuumbagraaadin - 26 oktober 2011 10:15



"Om du dör mamma, då kommer jag ta livet av mig"

- I taket lyser stjärnorna. Den filmen är verkligen underbar & jag vet om att många tycker om filmen.

När jag ser den, påminns jag. om den ständiga verklighet jag lever i.

När hon skrivit meningen på sin lapp o stoppat den i fickan så tänker man, tankarna snurrar i il-fart...

Jag vet många som sagt så till mig utan att tänka sig för.

"om jag skulle förlora någon i min familj eller någon nära så hade jag aldrig klarat av det,

jag hade tagit livet av mig utan att blinka"

Hrmm, visst, klart vi alla har haft den tanken, utan tvekan.

Meen, hade det lett någon vart? Hur egoistisk får man lov att vara?

Ni tänker säkert att jag inte är som alla andra eller tänker som alla andra borde göra,

nej, helt riktigt. jag är jag, jag är stolt över mig själv, jag trivs så fruktansvärt bra med mig själv.

MEN, EN SAK VET JAG & SOM JAG VET ATT JAG KAN YTTRA MIG OM.

Jag vet hur det känns, jag vet hur det är när hela ens liv & värld rasar samman,

jag vet hur ont det gör, jag vet hur kroppen kan reagera,

jag vet hur det känns när alla tankar snurrar så man inte vet varkens in eller ut,

jag vet hur det känns när tårarna riktigt bränner, jag vet hur det känns när själen inom en blöder.

Jag vet. jag har fått känna den känslan två gånger i mitt liv & det räcker, mer än väl.

Men jag vet också samtidigt hur det känns att vandra den långa vägen, försöka hitta ljuset i tunneln och

för varje steg man tar och varje sekund som livet ger så finns det en ljusnig i allt,

det kan ta tid, det får lov att ta tid. men förr eller senare löser allting sig.

Det handlar om att man aldrig får lov att ge upp hoppet.

Hoppet är det sista som lämnar människan.

I min värld, i mitt liv & mitt huvud finns det ingen tanke över huvudtaget om att ta livet av sig,

jag skulle aldrig i hela mitt liv utsätta varkens mina småsyskon, mina närmasta eller mina vänner

den hemska smärtan som jag tvingats gå igenom.

Den skulle jag aldrig önska min värsta fiende.

Folk får gärna prata om mig, min livs-situvation, om mig. mer än gärna.

Men EN sak ska ni komma ihåg!

gå igenom alla saker jag gått igenom, känn den smärtan jag fått känna,

få se alla saker jag tvingats att se, få höra alla ord jag tvingats höra

& gå samma vägar som jag tvingats göra.

EFTER det kan ni kommentera och uttrycka er om mig, min livs-situvation och om mig.

Alla andra har någon nära, någon vuxen och någon som stöttar en när livet känns svårt och hårt,

när man sitter i en sits och verkligen behöver goda råd och prata av sig.

eller bara sitta ner, få gråta av sig och skälla över ens liv.

vem har jag? jag har mig själv & det har jag haft sen jag var 15år gammal....

En sak vet jag, mamma&pappa är stolta över oss, över sina älskade barn.

att vi är starka, vi trotsar varje dag som går med att kämpa, överleva och tampas med varje motgång vi får.

Jag vet, jag är säker. jag är medveten om det.

"Mamma&Pappa, Om ni dör, då tänker jag fortsätta att leva, leva för er.

jag älskar er nu & föralltid, i all oändlighet"



Av annapuumbagraaadin - 25 oktober 2011 15:59



Idag har varit en otroligt skön dag, gick upp tillsammans med hjärtat imorse,

trött som tusan men att få möta dessa underbart klar-blåa stora ögon, känna hans varma famn om mig,

känner hur han pussar på mig, hans mjuka o underbara kyssar,

ger mig världens bamse-kramar och lyckan i hans ögon får mig att bli

pigg på ingenting och glädjen över att få ha denna underbart fina, omtänksamma och gulliga människan

i mitt liv är lycka, total lycka! Förstår inte hur man har kunnat skapa en sån otroligt fin, vacker &

sån otroligt underbar människa på denna jorden.

Älsking, du är som en dröm, för bra för att vara sann <3


Efter mötet i ystad som verkligen gick jätte bra, jag längtar verkligen tills skolan börjar,

det kommer bli så otroligt skönt. att kunna börja om på nytt utan att ge upp.

för det ska jag verkligen inte göra. Jag har världens finaste pojkvän som verkligen peppar mig,

jag har världens finaste vänner & omtänksamma folk i min omgivning som verkligen

stöttar, peppar och puchar mig. det glädjer mig enormt mycket <3

jag ska visa er, jag ska klara detta. jag kan, jag vill, jag ska! :)

 

När jag skulle köra ifrån Ystad var jag snabbt inne om i olika affärer,

jag gick o tittade lite, funderade o tänkte lite...

jag är mycket för dikter och hittade en väldigt vacker dikt som jag tyckte stämde så otroligt bra.

"Mamma, även om vi inte är tillsammans så vet jag att din kärlek finns,

för allt vi delat är skrivet i mitt hjärta"

jag plockade åt mig den direkt och den förblev min.

jag är glad, jag är lycklig, världens lyckligaste dotter.

jag är så otroligt tacksam över att ha fått den lilla korta tiden tillsammans med mamma&pappa,

vad som än händer så vet jag en sak. som jag är 10000% säker på.

Jag vet vad jag hade, jag hade er. mina allra bästa föräldrar.

det går inte en dag utan att ni finns i mina tankar.

jag hoppas att vi ses snart igen.

sov gott mina älskade, vi möts i nangiala <3

Inom oss är vi alltid tillsammans, memories never die, never<3



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se