Alla inlägg under juli 2013

Av annapuumbagraaadin - 9 juli 2013 21:50


Att ta vara på sitt liv är en gåva o en prövning vi alla får för varje dag som går,

man vaknar och vet inte hur dagen ska utvisas.

Den kan både bli bra men den kan också gå snett, ibland för snett..

Vi känner säkert alla igen oss att alla dagar inte kan ligga på 100% topp, ha humöret uppe och må bra,

jag tror att jag pratar för dem flesta som läser detta att sånna dagar har vi alla och det har man alldeles rätt att ha.

Man är inte mer än människa och måste få uttrycka o visa sina känslor,

glada som ledsna, fina som tråkiga och även lyckliga som sorgsna...


tankarna blir alltid flera än vad dom ska vara när en speciell högtid har nått mig,

fyllde år för ungefär en vecka sen men kände knappt någon glädje av det alls och har inte gjort det dem senaste 10 åren, minnena o tankarna blir allt fler o saknaden blir tyngre..

Att tvingas leva varje dag utan att få se, prata, känna eller höra sin mamma o pappa är otroligt tungt,

jag tror inte att man själv kan förstå innebörden om man inte själv varit med om det och det ska man vara glad över. Även om vissa inte förstår hur bra dom verkligen har det och ska tänka på att ta tillvara tiden,

men ack, det är så lätt att tänka att "varför skulle det hända mig, det händer inte på minst 20 år"

och det är givetvis lätt att tro, men världen vänder o ens liv kan rasa på mindre än 2 minuter sen kan

allt vara borta, helt tappat och försvunnet.. 

Att tänka att "det händer inte mig, varför skulle det göra det", så gjorde jag också..

men att idag gå varje dag utan att kunna ta upp telefonen, berätta när något roligt/tråkigt har hänt, när man behöver goda råd o inte vill stå ensam med något beslut, att kunna slå nummert som fortfarande sitter fast i huvudet som man kan alldeles utantill, minnas vilken parfym som var favoriten, maträtten som var godast, vilka minnen man väljer att dela med sig o vilka man väljer att behålla för sig själv, att inse o förstå att man faktiskt aldrig någonsinn mer får träffa, se, höra eller känna människorna, det finns inpräntat men man förstår aldrig det...


Förr kunde jag se allting negativt och ingenting var bra, men för varje dag som går så vaknar jag med världens finaste, vackraste o mest underbara lilla charmtroll brevid mig, som ligger o jollrar för att kalla på mig, som ler, skrattar och bara är i närheten utav mig. både mitt & min sambos liv förändrades totalt när vi fick se vår lilla gosse för första gången, känslan går bara inte att förklara, helt för bra för att vara sann..

känslan att man skapat något så fint, välformat o vackert är helt otroligt.

Idag är vår lilla gosse redan 4,5 månad, snart 5 månader och jag ställer mig frågan om o om igen,

"vart tar tiden vägen?" den verkligen springer iväg o det är underbart o fantastiskt att få se alla utvecklingar, alla rörelser, få höra skratten, jollringarna, allt. verkligen allt. allt. allt.


älskade lilla Melwin, mammas lilla pojke<3


Skapa flashcards