Alla inlägg under november 2011

Av annapuumbagraaadin - 18 november 2011 09:01


Inte en enda tvekan, jag är säker, verkligen bergsäker,

jag är så hiiimla kääär, lyckan både bubblar o sprutar inom mig,

vad har jag gjort för att förtjäna detta underbara liv med denna helt otroliga underbara

omtänksamma älskade människa?

En trogen & väldigt seriös människa :)

jag är så otroligt glad att jag verkligen tog denna chansen:)

Åhhhh, jag skulle kunna sitta o skriva hur mycket som helst men aldrig att mina ord räcker till.

Mina tankar har varit lite överallt dom senaste dagarna, om hur mitt liv varit och sett ut förut,

med alla kärlekar som man gått igenom och som man värderar idag,

jag måste varit blind, totalt... men d sägs ju att kärleken gör en blind ;)

verkligen alla skitstövlar man "lyckats" träffa.

Som har sprungit efter andra samtidigt som jag funnits vid sidanom för att dom skulle känna sig "trygga" att

det trots allt hur d gick så fanns o stod jag kvar.

att jag äntligen kom ifrån det helvetet har gjort mig starkare än någonsinn :)

Sen att vi alla har våra hemligheter är en annan femma ;)

Jag är så glad, jag är så lycklig, jag kan aldrig vara sur, kan aldrig se någonting negativt,

jag ser bara lycka o framgång i mitt liv nu & det känns verkligen underbart :)

Snart är det jul, dagarna går så fort, dom i princip springer iväg o tankarna blir allt flera men samtidigt

på något konstigt sätt o vis så känns det väldigt "lätt" ändå, trots allt..

Med min underbara pojkvän, mina mest fantastiska syskon & helt älskade vänner så känns det så

mycket lättare, det är tack vare er som gör att jag mår så bra som jag verkligen gör! :)



Niklas Balis Andersson, jag älskar dig nu & föralltid<3

 



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 13 november 2011 13:30


Det är åt helvete försent!

när ska du förstå mina ord? När ska du förstå mina meningar? När ska du förstå mina texter?

det är försent att rätta till, det är försent att börja om, det är försent för ett påkomligt svar.

Även om du säger till mig gång på gång att du tar tillbaka allt du sagt,

även när jag hör, ser & känner dina tårar, då du säger att du aldrig någonsinn känt såhär

även när du säger till mig att du ångrar allt som du gjort & ber om förlåt tusen gånger om

när du säger till mig att du lovar att ändra dig och bli normal, att du vill försöka igen,

att du offrar allt som står i din makt bara jag blir din igen

att du inte kan glömma tiden som var, att vi har gått igenom mycket tillsammans,

att våra minnen dyker upp och att du tänker väldigt ofta på det,

att vi har fina & underbara minnen tillsammans och att du & jag hör ihopa.

att jag alltid kommer betyda något speciellt för dig, att du alltid kommer att älska mig.

det spelar ingen roll för mig längre, du får stå kvar, ensam. utan mig.

Du brände dina broar när du sa det där, som fick mig att förstå vem du egentligen är

jag vet att du bär en mask som du tror att ingen ser,

men när du försöker le så ser jag bara den mer.

En sak har jag lärt mig, man skadar inte någon man älskar!


det fungerar inte, blicka framåt, gå vidare, lev vidare, ditt liv är fullt utav möjligheter

det tog mig lång tid, men efter långt om länge så trillade min polett äntligen ner,

trots det var åt helvete försent, 

jag har tvingats gå igenom sorg, tårar & minnen utav dig,

men idag står jag på egna fötter, jag har torkat mina sista tårar efter dig,

jag har gått vidare, jag blickar framåt & idag är jag lyckligare än någonsinn.

Jag har min underbara & fantastiska pojkvän, Niklas.

Jag har hittat min rätta, jag har hittat mitt livs kärlek,

jag vill aldrig tänka tanken på hur mitt liv skulle se ut utan honom.


Jag vet om att du läser min blogg, jag vill inte såra dig med mina hårda ord,

men jag tycker att det är dags för dig att släppa taget, släppa det vi en gång hade och delade.

det finns inget vi längre, det kommer aldrig mera att finnas något vi iheller.

Jag hoppas att allting känns bättre för dig så småningom, och försök behärska dig med ditt drickande,

att försöka dränka sina sorger i sprit löser sig kanske för stunden men dagen efter känns allt mycket

jobbigare, tyngre & tuffare. Den smaken har du fått känna på idag.



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 11 november 2011 14:56


Jag är verkligen glad. Jag är lycklig. Totalt

Jag är så glad över mig själv, att jag valde att ta detta steget.

Jag vågade att trotsa mig själv :)

Trots att det har tagit mig sisådär några år att förstå att skolan verkligen är en viktig del i ens liv &

att den ger mig en framtid så sägs det att det är bättre sent än aldrig.

Men med alla mina motgångar som jag tvingats bryta mig igenom så känns det oerhört skönt för mig nu,

dagarna räknas, man märker mera när det rullar mot veckans slut & det börjar bli helg,

då man bara längtar efter att få gå & lägga sig o veta att man kan ligga o dra sig lite längre på morgonen o

känna sin älskade pojkväns närhet.

Hans underbara varma famn, hans underbara ord till mig & hans vackra smile :)

Jag blir såå lycklig utav att veta tanken på att han är min, bara min :)

Jag började skolan i tisdags & så bra som jag mår nu har jag inte mått på väldigt väldigt väldigt länge.

Allting rullar på som det ska, och det känns så underbart skönt :)

Jag är redan i full gång & pluggar o längtar redan till mina nästa lektioner nästa vecka :)

Jag ställer mig frågan om o om igen, "varför har jag inte tagit detta steget tidigare?"

men men, man lär sig något nytt varje dag :)


På söndag är det Fars dag, Pappas dag...

Jag får höra runt omkring hur alla ska fira deras pappor, att folk har svårt att bestämma sig över vad dom

ska köpa o ge sina pappor, folk frågar tillomed mig om råd...

Jag har absolut ingenting imot att folk frågar mig om råd, jag blir påmind om allting i vilket fall som helst.

Söndag är en dag då alla mina tankar kommer vara lite extra tankespridda, då saknaden kommer kännas

mera än vad den brukar göra. Då jag tänker & är glad över att mina vänner har sina familjer,

att dom kan vara med sina pappor och äta god mat, ge honom en liten present för att visa sin tacksamhet

över att verkligen ha sin pappa hos sig.

Jag kommer att tänka på er allihopa.

Jag själv kommer ta bilen, sätta på musik, låta tankarna flöda fritt.

det är så oerhört skönt...

Stanna bilen på parkeringen intill kyrkogården, känna hur mina steg blir tyngre o tyngre för varje steg jag tar,

för varje meter som gör att jag kommer närmare platsen.

Jag kommer lugnt & stilla sätta mig ner på huk, titta på stenarna, tända ljusen,

lägga mina blommor jag har med mig och

lyfta min blick mot skyn, få tänka, få upp våra minnen, få sakna & känna mina tårar som sakta

rinner nerför mina kalla & torra kinder över att inte kunna känna pappas närhet, inte kunna träffa honom,

inte kunna ge honom en lång, varm & god kram och säga "Grattis älskade pappa, på fars dag"

Neej, istället kommer jag sitta hos honom och mamma en stund,

hoppas att mina ord når dem och nypa mig i armen ännu en gång för att verkligen förstå att

det värsta som någonsinn kunde hända i mitt & mina småsyskons liv,

verkligen har hänt......



Av annapuumbagraaadin - 6 november 2011 16:18



Martin - Somliga säger - låten som spelas om och om igen. verkligen underbart tänkvärd låt!


Nååjaa, även denna helgen börjar lida mot sitt slut & snart är en ny vecka framför oss med våra sysslor.

Själv börjar jag äntligen skolan på tisdag, som jag räknat & längtat och äntligen är det snart dags!

Har så mycket krut i kroppen som vill komma ut, vill börja plugga och få ordning på dagarna igen

och verkligen nå mina mål :) sålänge jag tror på mig själv så kommer jag lyckas! :)

Mina mål är att gå samma väg som mina föräldrar gjorde, inte enbart för att dom jobbade med det

utan för att jag vill jobba med människor, jag vill hjälpa människor om jag så bara kan.

Jag tycker det är viktigt att folk i min omgivning mår bra, jag finns till hand för dom under dygnets alla timmar för att ge råd, stötta och ha en hjälpande hand om så bara kan för att få folk att må bra.

Det är garanterat ett mycket tufft jobb, det krävs mod och styrka och allt därtill,

jag ska kämpa, detta är bara början men tänk så skönt allting kommer att kännas när jag äntligen har

vandrat den långa vägen och verkligen nått mitt mål.

Lyckan över att jag verkligen lyckats och kämpat kommer kännas helt underbart! :)

Att utbilda sig till ambulanssjukvårdare är ett långt mål & jag vet om garanterat att det kommer att komma

många motgångar och pustar och stön, men jag har mitt mål och det är detta jag vill med mitt liv så

ska jag fantamaj lyckas också! :)

Förr har jag bara börjat på något sen avslutat eller rättesagt skitet i det för jag inte tycker det är roligt eller för att det är för svårt för mig eller för att jag inte orkar ge det tid att fungera, men inte nu, inte denna gången.

denna gången ska mina tårar få rinna, svetten ska få kännas & tunga steg ska få trampa!

jag ger inte upp, jag bryter inte ihop! Det är bara att vakna upp till en helt ny morgon med

nya starka friska tag! :)

Jag har haft alla mina motgångar mot mig förr då jag har varit svag, jag har varit rädd & jag har känt mig

helt total hopplös, men inte nu, inte i tidens tid, jag är uppladdad, jag är på gång,

jag vill verkligen satsa, jag vill göra något viktigt med mitt liv & jag vill framförallt

jobba med något som jag verkligen trivs i, inte jobba bara enbart för pengarna ska rulla in,

utan att man trivs med arbetet man gör och att allting känns rätt :)


Söndagkväll, mörkret börjar lägga sig tätt över himlen & ljusen tänds,

ikväll blir det pizza & mys framför tv. Hoppas att ni alla får en underbar söndagskväll :)

Ta väl hand om era nära & kära & framförallt er själva :)


Hjärtat, du får mig att vilja andas. vad har jag gjort för att förtjäna detta underbara liv

tillsammans med dig? Du är som en dröm, för bra för att vara sann.

Du är det bästa som någonsinn har hänt mig & jag kommer alltid att älska dig <3



Av annapuumbagraaadin - 4 november 2011 10:45


Att få sig en ordentlig tankeställare behövs verkligen ibland, men inte alltför ofta.

att få sig en tankeställare gör oss klokare, det får oss att förstå och inse saker.

Och förhoppningsvis lär man sig någonting utav det...

För två dagar sen, den 2 november hade jag & mitt lilla hjärta 1 månad tillsammans.

Trodde det skulle bli en underbar dag, men tänk så fel vi alla kan ha, även lilla jag...

Det blev en mardrömskväll, jag & en vän blev chockade & bilen blev kaos.

jag kasade rakt in i ett träd, att det kommer gå diskutioner i denna byn är ju ingenting ovanligt,

därför är det bättre att ni får läsa & höra det själv ifrån mig.

vi klarade oss & bilen e paj. det blev en ordentlig smäll...

Hade grymt ont i rygg, nacke & huvud och vägrade att åka in,

"allting löser sig, det är inget fel på mig, det går över" , mjo det funkar ofta, men inte alltid har jag märkt.

Med tanke på att jag aldrig själv varit på sjukhus så är det kanske därför,

att jag varit där med anhöriga, vänner & stöttat dom är sin sak, men jag har aldrig själv varit inne.

Av att se & märka att det faktiskt finns människor i min omgivning som verkligen bryr sig om mig,

som verkligen älskar mig & som tycker om mig för den jag är så åkte jag & fick kollat rygg o nacke,

provsvaren visade att där fanns ingenting som tur var men att jag ska ta det lugnt och vila.

När någonting händer så märker man verkligen vilka som är ens riktiga vänner,

vilka som bryr sig om en och som finns för en.

Jag är verkligen lycklig, lyckligast i världen.

Att ha fått denna chansen att få ha dom finaste människorna i just mitt liv.

Ni är som en dröm, alldeles för bra för att vara sann.

Ni vet själva vilka ni är

Ni är bäst, jag älskar er. glöm aldrig någonsinn det!



tusentack för att ni finns<3

     


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se