"ska göra en nystart i livet, utan dig"

hur kan man ta sitt liv så lätt o välja bort människor man älskar på 2 minuter?

visst, funkar inget eller om man inte vågar ge det en chans så funkar det aldrig iheller, men om man vänder på det. hur hade allt blivit om man gett det en chans? varit som förut? blivit bättre? blivit sämte? lärt sig någonting utav saker som hänt och börjat förstå o inse andra saker?

jaa, vem vet egentligen? Det är bara en själv som kan avgöra o veta vad man vill.

jag vet vilka dom flesta är utav er som väljer att läsa min blogg och förstår,

förstår till en viss del. men resten? mjaaaa....

Denna natten har verkligen varit usel, helt värdelös.

jag har försökt sova, jag har vridit o vänt mig fram o tillbaka, tankarna slutar inte snurra, orden, minnen o bilder dyker upp.

hur är allt detta möjligt? tar aldrig orden, minnen o bilder slut någongång?

hur länge ska man orka med detta?

hur länge ska man behöva gå omkring o låtsas att allt kommer bli så jätte bra igen, som förut? när ska man förstå o inse?

Jag har hört en hel del ifrån olika folk och vet att ni är dom flesta som läser min blogg, och vill faktiskt passa på att berätta saker för er eftersom ni (viket jag inte förstår egentligen) vågar ringa mig, träffa mig och fråga vad ni undrar och tänker istället för att gå runt o prata en massa som ni inte har en aning om.

Ett litet ord i denna byn, kan bli tusen gånger värre.

joo tjeena, det ni inte visste om er själva, vet alla andra.

välkommen till Tomelila :)

För ca 2år sen träffade jag o blev även tillsammans med en kille,

vi var sambos o delade drömmar o allt.

men det fungerade inte, utav olika anledningar och som dom flesta inte vet så hände det en del saker, men vad gör det nu? Det är inget man kan gräva ner sig i, utan det är bara att fortsätta o leva vidare.

Det tråkiga med allting nu är bara att det har blivit såna väldans diskutioner, folk lägger sig i ifrån höger o vänster o påstår att vi skulle bli tillsammans igen.

Missförstå mig inte nu gott folk och speciellt inte du S,

men jag skulle aldrig i hela mitt liv titta åt den killen igen,

visst vi pratar, ja det gör vi, vi träffas någongång ibland men absolut ingenting mer. absolut inte. jag har aldrig velat förstöra någonting men trots allt fick jag skiten ändå, visst den biten sväljer jag men att folk inte vågar fråga mig vad som händer utan ska tro en massa, det är sjukt o löjligt.

Hoppas att alla ni som pratar o undrar har fått svar på tal.

Annars vet ni var jag finns om ni har frågor o tankar,

att prata kan aldrig bli för mycket, då är det bättre att rensa luften och våga fråga.

neej, litta kaffe på ditta o mysig fruukost med dom man verkligen tycker om,

sen bege sig till ystad, ja känns som detta kommer bli en alldeles underbar dag, eller jaa. jag hoppas på det bästa även om det blir utan dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...