Senaste inläggen

Av annapuumbagraaadin - 3 december 2011 14:40


Det sägs att tiden läker alla sår, det tror inte jag på, inte ett dugg, inte för fem enstaka öre.

Därimot har jag lärt mig att med tiden så börjar saker och ting kännas lite lättare,

tankarna blir allt mildare och man börjar se saker med större perspektiv.

Det har hänt så otroligt mycket det senaste året, alldeles för mycket kan jag tycka...

min ständiga fråga som jag ställer till mig själv flera gånger om dagen,

"finns det ingen som helst rättvisa i denna världen? vart är världen & samhället påväg, egentligen?"

det finns tusen frågor, men finner jag någonsinn några enstaka svar? bara ett ända litet svar?

Jag vaknade imorse med en enorm huvudvärk, tankarna helt utspridda & känner mig helt seg o svag.

Det märks tydligt på mig får jag höra, hur kan det vara möjligt? jag försöker dölja det så mycket jag bara kan, men

hjärtat mitt säger att jag aldrig lyckas, att han ser det på mig direkt...

när man inte mår bra försöker man dölja det och försöker lägga tankarna åt sidan men ju mer jag försöker förtränga dom så blir dom bara allt fler?

Det är inte möjligt.....

Nu är det snart jul, ännu en jul jag & mina småsyskon ska behöva genomgå, utan våra föräldrar,

utan vår mamma och utan vår pappa.

Jag hör ifrån många olika ställen att folk inte vet vart dom ska fira jul, dom vet inte vad dom ska köpa till deras närmaste i julklapp, vissa vill inte lägga energi på det bara och ska skita i det,

och andra säger att dom hatar julen pga dom ska behöva träffa deras släktingar som dom bara träffar en gång om året, just på julen. ska behöva sitta vid samma bord och hålla minen över att träffas och tro att dom är glada över att se varandra under denna högtid...

Jag bara ställer mig rakt upp & ner och undras, hur kan folk vara så oerhört okänsliga?

Hur kan man vara så otroligt egoistisk?

Ju värre man än har det så finns det dom som har det värre, mycket värre.

Tänker ni någonsinn på dom? Tänker ni någonsinn på hur dom mår, känner eller tycker när ni spyr ut en massa galla som ni gör? Nej, det är klart. Det är ju inte ert problem, vi får ju skylla oss själva....

"Skylla oss själva" , visst....

våga säga det framför mig så hade ni bara gjort det en gång & jag menar det, EN GÅNG!

Tänk er när ni sitter och tittar på tv tillsammans med er familj, dagen innan julafton, ni säger att ni inte orkar med den och den imorgon och vill stanna hemma, ni vill inte och orkar inte träffa dom,

ni avskyr dom, ni stider mot allt.

Då vet jag om att det sitter tre barn i denna världen och har en oroliga tankar o klumpar i våra magar,

över hur vår julafton kommer att vara och bli. att en vecka innan julafton ska ske så förlorar dom sin pappa,

han kommer inte tillbaka, han finns inte mera, dom ska tvingas fira jul utan honom.

Att deras mamma är också borta, gick bort hastigt och tankarna är spridda.

att vi sitter framför våra tv:n, själva. utan någon familj, utan någon släkt & utan vänner.

Den ända familj i vår släkt som bryr sig om oss, som verkligen menar sina ord,

som frågar oss hur vi mår, att dom är stolta o finns för oss & framförallt att dom älskar oss,

det är mammas bror, vår morbror, hans fru & deras två döttrar. Och utan dom vet jag inte vad vi skulle gjort.

Jag är så oäntligt tacksam för all stöd, allt allt allt allt allt<3<3<3

För så är det, vi sitter utan vår familj, utan någon släkt. Vi har knappt någon kvar.

Visst vi har en släkt, men den lämnade oss, mig o mina småsyskon den dagen mamma lämnade oss.

vi är väl inte tillräckligt bra nog för dom. dom är egoister, svin & helt enkelt några riktigt vidriga människor.

Dom finns inte för mig, för mig är dom borta, för mig är dom döda...

Dom kan allehopa bara dra långt åt helvete, så långt iväg dom bara kan komma & aldrig någonsinn

komma tillbaka. ALDRIG NÅGONSINN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förstår inte hur man som människa tänker, när ens dotter/syster går bort, hon har tre barn kvar i livet,

o släkten bara vänder barnen ryggen och skiter fullständigt i dom, skyller allt på dom & bara är vidriga

mot oss?! Jag hoppas innerligt att ni, varenda jävel utav er läser detta.

Hade jag varit er hade jag aldrig vågat visa mig ute, inte för någon. att ni inte skäms?!

Vad tror ni mamma&pappa tyckt kring allt detta? Ni visste om att vi, jag o mina småsyskon var mamma&pappas

ALLT, att dom verkligen offrade exakt ALLT för oss, o ni bara gör såhär.

Finns inga ord, meningar eller texter i denna värld som kan förklara hur jävla illa jag verkligen tycker om er,

en sak är säker & jag står till mina ord.

För mig är ni några riktiga svin, några riktiga egotrippade äckliga människor,

ni har ingen rätt att finnas vid liv, jag hoppas ni alla må BRINNA LÅNGT I HELVETET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Allting annat som ni tycks få höra om oss att vi har vår "gulliga lilla släkt" som hjälper oss,

jag är så jävla trött på att få höra det nu, det är dags att sanningen kommer fram.

Efter alla dessa år så är det fantami på tiden att folk får reda på hur det verkligen ligger till.

Leken är slut, den hårda sanningen ska fram! Jag tänker inte gå o hålla er bakom ryggen längre,

det är ni inte värda! Ni är inte ens värda att pissa på när ni redan ligger ner!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vet mycket väl vad jag skriver, jag är fullt kapabel att veta det & en sak ska ni veta,

JAG STÅR TILL VARTENDA LITET ORD SOM ÄR SKRIVIT. TOTALT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!

Vi har bara varandra, det är jag & mina småsyskon.

Och tillsammans är vi starkare än någonsinn!<3

ni som läser kan aldrig ana, ni kan aldrig förstå eller ens försöka förutsätta hur allt är för oss,

ni kan försöka, men ni kommer aldrig att klara av det.

vi sitter och drömmer oss tillbaka, då allt var bra. Med våra drömmar, tankar & tårar.

Vi låter våra tårar flöda fritt, inte pga lycka utan pga den sorg vi har och känner efter våra föräldrar o närmaste.

Jag har tänkt så otroligt mycket sista tiden för det har hänt så otroligt mycket i mitt liv,

jag har flera gånger tänkt att sätta mig ner och skriva i min blogg, men aldrig blivit färdig till det,

aldrig riktigt haft instinkten till att göra det. Jag har bara dragit på det men mina tankar sätter sig på mitt humör och beslutade mig därför för att sätta mig ner nu i lugn o ro, med mina tankar o musik och låta orden vandra fritt.

Det behövs, det behövs verkligen.

Jag vill uppmana folk, jag vill få dom att förstå att dom inte ska slösa bort sitt liv på saker som egentligen har en mening, att man ska vara rädda om sina nära & kära, att ta vara på tid och rum.

För tillfälligt har jag tusen tankar, tusen ord som bara vill komma ut. Men jag håller det inom mig själv,

ett tag till iaf...

Tiden får själv utvisa när allting annat vill synas här, skriftligt, visat & uppsatt inför hela svenska folket.



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 18 november 2011 09:01


Inte en enda tvekan, jag är säker, verkligen bergsäker,

jag är så hiiimla kääär, lyckan både bubblar o sprutar inom mig,

vad har jag gjort för att förtjäna detta underbara liv med denna helt otroliga underbara

omtänksamma älskade människa?

En trogen & väldigt seriös människa :)

jag är så otroligt glad att jag verkligen tog denna chansen:)

Åhhhh, jag skulle kunna sitta o skriva hur mycket som helst men aldrig att mina ord räcker till.

Mina tankar har varit lite överallt dom senaste dagarna, om hur mitt liv varit och sett ut förut,

med alla kärlekar som man gått igenom och som man värderar idag,

jag måste varit blind, totalt... men d sägs ju att kärleken gör en blind ;)

verkligen alla skitstövlar man "lyckats" träffa.

Som har sprungit efter andra samtidigt som jag funnits vid sidanom för att dom skulle känna sig "trygga" att

det trots allt hur d gick så fanns o stod jag kvar.

att jag äntligen kom ifrån det helvetet har gjort mig starkare än någonsinn :)

Sen att vi alla har våra hemligheter är en annan femma ;)

Jag är så glad, jag är så lycklig, jag kan aldrig vara sur, kan aldrig se någonting negativt,

jag ser bara lycka o framgång i mitt liv nu & det känns verkligen underbart :)

Snart är det jul, dagarna går så fort, dom i princip springer iväg o tankarna blir allt flera men samtidigt

på något konstigt sätt o vis så känns det väldigt "lätt" ändå, trots allt..

Med min underbara pojkvän, mina mest fantastiska syskon & helt älskade vänner så känns det så

mycket lättare, det är tack vare er som gör att jag mår så bra som jag verkligen gör! :)



Niklas Balis Andersson, jag älskar dig nu & föralltid<3

 



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 13 november 2011 13:30


Det är åt helvete försent!

när ska du förstå mina ord? När ska du förstå mina meningar? När ska du förstå mina texter?

det är försent att rätta till, det är försent att börja om, det är försent för ett påkomligt svar.

Även om du säger till mig gång på gång att du tar tillbaka allt du sagt,

även när jag hör, ser & känner dina tårar, då du säger att du aldrig någonsinn känt såhär

även när du säger till mig att du ångrar allt som du gjort & ber om förlåt tusen gånger om

när du säger till mig att du lovar att ändra dig och bli normal, att du vill försöka igen,

att du offrar allt som står i din makt bara jag blir din igen

att du inte kan glömma tiden som var, att vi har gått igenom mycket tillsammans,

att våra minnen dyker upp och att du tänker väldigt ofta på det,

att vi har fina & underbara minnen tillsammans och att du & jag hör ihopa.

att jag alltid kommer betyda något speciellt för dig, att du alltid kommer att älska mig.

det spelar ingen roll för mig längre, du får stå kvar, ensam. utan mig.

Du brände dina broar när du sa det där, som fick mig att förstå vem du egentligen är

jag vet att du bär en mask som du tror att ingen ser,

men när du försöker le så ser jag bara den mer.

En sak har jag lärt mig, man skadar inte någon man älskar!


det fungerar inte, blicka framåt, gå vidare, lev vidare, ditt liv är fullt utav möjligheter

det tog mig lång tid, men efter långt om länge så trillade min polett äntligen ner,

trots det var åt helvete försent, 

jag har tvingats gå igenom sorg, tårar & minnen utav dig,

men idag står jag på egna fötter, jag har torkat mina sista tårar efter dig,

jag har gått vidare, jag blickar framåt & idag är jag lyckligare än någonsinn.

Jag har min underbara & fantastiska pojkvän, Niklas.

Jag har hittat min rätta, jag har hittat mitt livs kärlek,

jag vill aldrig tänka tanken på hur mitt liv skulle se ut utan honom.


Jag vet om att du läser min blogg, jag vill inte såra dig med mina hårda ord,

men jag tycker att det är dags för dig att släppa taget, släppa det vi en gång hade och delade.

det finns inget vi längre, det kommer aldrig mera att finnas något vi iheller.

Jag hoppas att allting känns bättre för dig så småningom, och försök behärska dig med ditt drickande,

att försöka dränka sina sorger i sprit löser sig kanske för stunden men dagen efter känns allt mycket

jobbigare, tyngre & tuffare. Den smaken har du fått känna på idag.



Av annapuumbagraaadin - 11 november 2011 14:56


Jag är verkligen glad. Jag är lycklig. Totalt

Jag är så glad över mig själv, att jag valde att ta detta steget.

Jag vågade att trotsa mig själv :)

Trots att det har tagit mig sisådär några år att förstå att skolan verkligen är en viktig del i ens liv &

att den ger mig en framtid så sägs det att det är bättre sent än aldrig.

Men med alla mina motgångar som jag tvingats bryta mig igenom så känns det oerhört skönt för mig nu,

dagarna räknas, man märker mera när det rullar mot veckans slut & det börjar bli helg,

då man bara längtar efter att få gå & lägga sig o veta att man kan ligga o dra sig lite längre på morgonen o

känna sin älskade pojkväns närhet.

Hans underbara varma famn, hans underbara ord till mig & hans vackra smile :)

Jag blir såå lycklig utav att veta tanken på att han är min, bara min :)

Jag började skolan i tisdags & så bra som jag mår nu har jag inte mått på väldigt väldigt väldigt länge.

Allting rullar på som det ska, och det känns så underbart skönt :)

Jag är redan i full gång & pluggar o längtar redan till mina nästa lektioner nästa vecka :)

Jag ställer mig frågan om o om igen, "varför har jag inte tagit detta steget tidigare?"

men men, man lär sig något nytt varje dag :)


På söndag är det Fars dag, Pappas dag...

Jag får höra runt omkring hur alla ska fira deras pappor, att folk har svårt att bestämma sig över vad dom

ska köpa o ge sina pappor, folk frågar tillomed mig om råd...

Jag har absolut ingenting imot att folk frågar mig om råd, jag blir påmind om allting i vilket fall som helst.

Söndag är en dag då alla mina tankar kommer vara lite extra tankespridda, då saknaden kommer kännas

mera än vad den brukar göra. Då jag tänker & är glad över att mina vänner har sina familjer,

att dom kan vara med sina pappor och äta god mat, ge honom en liten present för att visa sin tacksamhet

över att verkligen ha sin pappa hos sig.

Jag kommer att tänka på er allihopa.

Jag själv kommer ta bilen, sätta på musik, låta tankarna flöda fritt.

det är så oerhört skönt...

Stanna bilen på parkeringen intill kyrkogården, känna hur mina steg blir tyngre o tyngre för varje steg jag tar,

för varje meter som gör att jag kommer närmare platsen.

Jag kommer lugnt & stilla sätta mig ner på huk, titta på stenarna, tända ljusen,

lägga mina blommor jag har med mig och

lyfta min blick mot skyn, få tänka, få upp våra minnen, få sakna & känna mina tårar som sakta

rinner nerför mina kalla & torra kinder över att inte kunna känna pappas närhet, inte kunna träffa honom,

inte kunna ge honom en lång, varm & god kram och säga "Grattis älskade pappa, på fars dag"

Neej, istället kommer jag sitta hos honom och mamma en stund,

hoppas att mina ord når dem och nypa mig i armen ännu en gång för att verkligen förstå att

det värsta som någonsinn kunde hända i mitt & mina småsyskons liv,

verkligen har hänt......



Av annapuumbagraaadin - 6 november 2011 16:18



Martin - Somliga säger - låten som spelas om och om igen. verkligen underbart tänkvärd låt!


Nååjaa, även denna helgen börjar lida mot sitt slut & snart är en ny vecka framför oss med våra sysslor.

Själv börjar jag äntligen skolan på tisdag, som jag räknat & längtat och äntligen är det snart dags!

Har så mycket krut i kroppen som vill komma ut, vill börja plugga och få ordning på dagarna igen

och verkligen nå mina mål :) sålänge jag tror på mig själv så kommer jag lyckas! :)

Mina mål är att gå samma väg som mina föräldrar gjorde, inte enbart för att dom jobbade med det

utan för att jag vill jobba med människor, jag vill hjälpa människor om jag så bara kan.

Jag tycker det är viktigt att folk i min omgivning mår bra, jag finns till hand för dom under dygnets alla timmar för att ge råd, stötta och ha en hjälpande hand om så bara kan för att få folk att må bra.

Det är garanterat ett mycket tufft jobb, det krävs mod och styrka och allt därtill,

jag ska kämpa, detta är bara början men tänk så skönt allting kommer att kännas när jag äntligen har

vandrat den långa vägen och verkligen nått mitt mål.

Lyckan över att jag verkligen lyckats och kämpat kommer kännas helt underbart! :)

Att utbilda sig till ambulanssjukvårdare är ett långt mål & jag vet om garanterat att det kommer att komma

många motgångar och pustar och stön, men jag har mitt mål och det är detta jag vill med mitt liv så

ska jag fantamaj lyckas också! :)

Förr har jag bara börjat på något sen avslutat eller rättesagt skitet i det för jag inte tycker det är roligt eller för att det är för svårt för mig eller för att jag inte orkar ge det tid att fungera, men inte nu, inte denna gången.

denna gången ska mina tårar få rinna, svetten ska få kännas & tunga steg ska få trampa!

jag ger inte upp, jag bryter inte ihop! Det är bara att vakna upp till en helt ny morgon med

nya starka friska tag! :)

Jag har haft alla mina motgångar mot mig förr då jag har varit svag, jag har varit rädd & jag har känt mig

helt total hopplös, men inte nu, inte i tidens tid, jag är uppladdad, jag är på gång,

jag vill verkligen satsa, jag vill göra något viktigt med mitt liv & jag vill framförallt

jobba med något som jag verkligen trivs i, inte jobba bara enbart för pengarna ska rulla in,

utan att man trivs med arbetet man gör och att allting känns rätt :)


Söndagkväll, mörkret börjar lägga sig tätt över himlen & ljusen tänds,

ikväll blir det pizza & mys framför tv. Hoppas att ni alla får en underbar söndagskväll :)

Ta väl hand om era nära & kära & framförallt er själva :)


Hjärtat, du får mig att vilja andas. vad har jag gjort för att förtjäna detta underbara liv

tillsammans med dig? Du är som en dröm, för bra för att vara sann.

Du är det bästa som någonsinn har hänt mig & jag kommer alltid att älska dig <3



Av annapuumbagraaadin - 4 november 2011 10:45


Att få sig en ordentlig tankeställare behövs verkligen ibland, men inte alltför ofta.

att få sig en tankeställare gör oss klokare, det får oss att förstå och inse saker.

Och förhoppningsvis lär man sig någonting utav det...

För två dagar sen, den 2 november hade jag & mitt lilla hjärta 1 månad tillsammans.

Trodde det skulle bli en underbar dag, men tänk så fel vi alla kan ha, även lilla jag...

Det blev en mardrömskväll, jag & en vän blev chockade & bilen blev kaos.

jag kasade rakt in i ett träd, att det kommer gå diskutioner i denna byn är ju ingenting ovanligt,

därför är det bättre att ni får läsa & höra det själv ifrån mig.

vi klarade oss & bilen e paj. det blev en ordentlig smäll...

Hade grymt ont i rygg, nacke & huvud och vägrade att åka in,

"allting löser sig, det är inget fel på mig, det går över" , mjo det funkar ofta, men inte alltid har jag märkt.

Med tanke på att jag aldrig själv varit på sjukhus så är det kanske därför,

att jag varit där med anhöriga, vänner & stöttat dom är sin sak, men jag har aldrig själv varit inne.

Av att se & märka att det faktiskt finns människor i min omgivning som verkligen bryr sig om mig,

som verkligen älskar mig & som tycker om mig för den jag är så åkte jag & fick kollat rygg o nacke,

provsvaren visade att där fanns ingenting som tur var men att jag ska ta det lugnt och vila.

När någonting händer så märker man verkligen vilka som är ens riktiga vänner,

vilka som bryr sig om en och som finns för en.

Jag är verkligen lycklig, lyckligast i världen.

Att ha fått denna chansen att få ha dom finaste människorna i just mitt liv.

Ni är som en dröm, alldeles för bra för att vara sann.

Ni vet själva vilka ni är

Ni är bäst, jag älskar er. glöm aldrig någonsinn det!



tusentack för att ni finns<3

     


Av annapuumbagraaadin - 31 oktober 2011 11:16


"Agaton Band - Gift dig aldrig, med en brud, med röa hossor"

- låten spelas om och om igen, och mina tankar flödar fritt ännu en gång... igen....

allting är så klart & tydligt för mig, allting känns så ljust och som om att du var hos mig igår.

detta är helt overkligt, frågan varför finns i mitt huvud ständigt, varje dag & varje minut...

jag sitter nedsjunken i soffan med datorn i knäet & låter tankarna vandra fritt, musiken spelas,

jag lutar mig bakåt och sluter mina trötta ögon och ser dig framför mig.

jag ser dig, jag kan fortfarande känna din doft, jag kan fortfarande se dig le & smile på ditt sätt,

ditt speciella sätt. jag kan höra ditt skratt än idag, även om det är över 7 år sen jag fick höra det sist ;(

jag ser dig framför mig, där du ligger på vår köks-soffa, ligger o lurar med blicken som du alltid gjorde,

mamma stod och gjorde middag och du lyssnar på agaton band, röa hossor &

vickar på dina fötter i takt till musiken.

du berättade, du sa saker till mig som jag inte förstod då, men som jag förstår idag och

jag förstod vad du menade till mig. du ville bara väl...

jag minns speciellt den dagen mamma jobbade natt, blir så när man jobbar på ambulansen.

mina småsyskon var uppe på sitt rum, spelade x-box och jag satt nere i vardagsrummet med dig,

tittade tv och bara känslan av att vara liten och trygg i din närhet.

när du berättade för mig, dom mest skrämmande, hårda och sårande ord jag någonsinn hört i hela mitt liv.

jag ville inte ta orden till mig, jag ville bara stänga mina öron, men jag kunde inte, jag ville egentligen inte,

istället fick jag sitta och lyssna på allt hemska. allt det hemska pappa försökte lägga upp på ett fint sätt

men som förblev min mardröm resten utav mitt liv.

Då, idag för 9år sen. när jag var 12 år gammal, redan då började jag att förstå.

jag kunde förstå en viss del, jag visste att något var på tok, det stod inte riktigt till som det skulle eller

som det borde göra. jag gick och tänkte, men efter en tid så tyckte jag att allting började bli bra

så jag la alla tankar åt sidan, jag lyfte min blick och tittade framåt.

det var då motgången kom imot mig, som ett hårt slag, jag stod stilla, jag fick ingen luft,

jag fick kämpa efter andan. du var borta, du fanns inte hos mig längre, du fanns inte vid min sida,

du fanns inte hos mig och sa det du alltid brukade säga, det var så tomt, kallt och så fruktansvärt tyst efter dig.

du lämnade ett enormt stort tom-rum efter dig pappa ;(

Sen dagen du försvann har jag ofta tänkt, alltid, hela tiden, varje dag som natt.

Varför just du skulle bli tvungen att lämna din familj, din släkt och dina vänner & bekanta.

Din familj som behövde & älskade dig mer än någonsinn, hur är det möjligt?

Tiden närmar sig, det går med gigantiska steg, snart är dagen kommen. igen...

dagen för 8år sen, den hemska dagen.

En vecka innan julafton, då jag kom hem ifrån skolan och du var borta, du fanns inte mera.

Du fanns inte någonstans, inte hemma, inte i din älskade traktor, inte i skogen, inte någonstans.

Du hade rest din väg, du reste utan oss. du reste långt i förtid. kvar lämnade blev vi, din familj.

En sak jag alltid kommer att bära med mig hela mitt liv, det är din envisa, ditt mod och din godhet.

för utan dom goda egenskaperna så kommer man ingenstans här i livet.

jag är envis, jag har mod och jag har godhet, det vet jag mycket väl om. kanske lite för mycket ibland som jag

tycks få höra väldigt ofta, men det är ju bara positivt, egentligen.

för utom dom älskade föräldrarna jag hade, min mamma och pappa.

utan dom hade jag inte varit den jag är idag och där jag står idag.

jag har mina starka förebilder hos mig hela tiden, ni finns inom mig varje dag, varje timme & varje sekund.

För varje steg jag lyckas ta, för varje val jag står inför & för varje andetag jag tar så finns mina tankar hos er,

jag vet om att ni älskar oss, mig & mina små-syskon, att ni vill vårt bästa trots allting som händer & sker.

jag är säker, jag vet & jag hoppas innerligt att ni sitter någonstans på en fin plats i Nangiala,

tittar ner på oss, följer oss och är stolta över oss, era älskade barn.

som kämpar för varje dag som går, med den enorma sorg vi tvingas ta med oss varje dag som går.

att vi en dag möts igen och får känna varandras närhet.

tanken på att vi aldrig får träffas igen, aldrig få se varandra igen, inte känna varandras närhet

eller krama om varandra igen finns inte i min värld, jag hoppas, jag kämpar & jag tror.

en vacker dag när vi levt våra liv, när vi sitter gamla på ålderdomshem och har alla egenskaper med oss,

när vi sitter och tänker tillbaka & är glada att vi verkligen lyckats, lyckats att ta oss ända fram och

känner oss tacksamma & glada över våra liv, alla våra barn & barnbarn.

när vi känner att vi är färdiga.

när vi är redo. redo att åter mötas igen,

den dagen kommer jag känna mig hel igen.



Av annapuumbagraaadin - 31 oktober 2011 01:16



Niklas Balis Andersson



Du är allt jag någonsinn önskat, du är allt jag någonsinn drömt

du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt

och du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le

All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge


för du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr

du är där när natten skrämmer, och du är där när dagen gryr

Jag vill alltid ha dig nära, när som åren läggs till år

och vad livet vill oss lära, är att framtiden är vår


När som klockarna har stannat, och tiden tycks stå still

och man inte vågar säga, det man längst i hjärtat vill

då ska vi ta varandras händer, då ska vi minnas denna dag

och förstå vad som än händer, är det alltid du och jag


Du är allt jag någonsinn önskat, du är allt jag någonsinn drömt

du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt

och du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le,

All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge

ja, all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge



Du är den bästa som finns. Du är unik.

Du är helt otrolig & helt underbart fantastisk!

Inga ord, meningar eller texter i denna värld kan

förklara min enorma käärlek för dig.

Du är det bästa som någonsinn har hänt mig.

Jag älskar dig i djupet utav mitt hjärta



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se