Senaste inläggen

Av annapuumbagraaadin - 19 december 2011 12:57


vem kom på ordet kärlek?

vem bestämde vad allt skulle innebära?

När jag var liten trodde jag att kärlek var något alldeles underbart, något som inte kunde innehålla det

minsta smärta eller besvikelser.

men..... tänk så fel man kan ha, men det har jag lärt mig att vi alla kan ha.

även lilla jag...

jag har upplevt så otroligt många förhållanden i mitt liv, alldeles för många, hälfen hade jag klarat mig utan

men det är lätt att vara efterklok & hur man än vrider o vänder på allting så har vi alla haft ett liv innan

man träffar någon annan, det bara är så.

det finns det ingenting att göra någonting åt, det som har hänt, det har hänt.....

Jag har verkligen trott att jag insett vad riktig och äkta kärlek varit förr,

men det har jag inte... det finns inte ens i närheten, det existerar inte ens på kartan.

Jag har upplevt kärlek innan, sann kärlek men aldrig så stark som jag känner nu. aldrig någonsinn..  

jag har alltid drömt om killen i mitt liv, men vem har inte det?

en väldigt snäll, generös, omtänksam, rolig, som har humor, vågar bjuda på sig, som har den där

lilla glimten i ögat. och jag trodde helt seriöst aldrig att jag skulle finna honom i mitt liv.

men det gjorde jag. dagen i april 2011, i påskas.

fick jag träffa honom för första gången, jag bestämde mig redan för det då att jag ville utforska honom.

och på den vägen leder det, idag den 19 December 2011 bor jag tillsammans med världens finaste, underbaraste

och vackraste människan jag någonsinn kan tänka mig.

Han är min, han är allt. Det är han som fått mig att öppna mina ögon på riktigt.

hur jag än vrider och vänder på det och försöker se det ifrån olika perspektiv så är det han.

Mannen i mitt liv, nu & föralltid


Vad som än händer så finns du alltid i djupet utav mitt hjärta,

tillsammans är vi oslagbara.

Du & jag mot världen.


Glöm aldrig, att inom oss är vi alltid tillsammans, alltid ♥

    



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 17 december 2011 09:40


sitter här igen, försöker än en gång att förstå vad som har hänt,

en väldigt fin människa som är det vackraste jag sett

8år

8 hela år, vart har tiden tagit vägen?

jag förstod inte då, jag förstår inte nu & jag kommer aldrig att förstå

jag vill inte förstå

jag förstår inte hur detta kunde hända oss, drabba oss

var vi inte värda mera?

jag blir så ofta påmind utav dig,

din doft, din parfym, ditt leende, dina rörelser och när du gjorde saker,

det man tog för givet då men som har blivit ett avtyck i mitt liv utav dig

det är hårt, otroligt hårt,

det hårda taget jag trodde jag hade om dig var inte så hårt, fast jag ville tro det

det hårda greppet jag hade om dig förlorade jag på några minuter...

Att leva den vanliga vardagen och tror att allting alltid ska vara som det brukar,

när plötsligt verkligenheten slår imot en och hela ens värld rasar samman,

det är inte rättvist

jag saknar dig, jag gör verkligen det.

det finns verkligen inga ord, meningar eller texter som kan förklara min djupa saknad till dig.

jag vet om att jag inte är ensam, det kommer vara en väldigt tung dag för otroligt många,

du var en sån person,

glad, var dig själv, envis som en åsna, gjorde som du ville, men alltid hjälpsam.

vad fick du ut utav allt det idag?

Du förlorade din familj, DIN FAMILJ förlorade dig,

dom 2 åren vi levde tillsammans med mamma kändes allt helt konstigt,

du var inte med oss, fanns inte med oss. vår familj hade splittrats, vi var inte hel längre

17 December 2003, dagen för åtta år sen. jag minns den som om den var igår

alla ord är så tydliga, alla bilder, alla frågor & hugget inom mig som jag alltid kommer att få leva med

i varje steg jag tar i mitt liv

varför?

min ständiga fråga, i alla dessa åtta åren.

Åtta år, utav saknad, tårar, hat, men även den kärlek, glädje och lycka jag fick dela tillsammans med dig.

att jag faktiskt har fått lyckan att få ha dig som min egen lilla pappa,

din lilla flicka saknar dig

Mina bästa år i mitt liv var 1992-2003.

Vi var hela, vi hade varandra och vi älskade varandra.

vad finns kvar idag?

Inom oss är vi alltid tillsammans ♥

det finns så otroligt mycket jag skulle kunna skriva men det finns inte tid för det nu,

nu hoppas jag bara att pappa mår bra och att han tar väl hand om mamma,

att dom tittar ner mot oss varje dag,

följer mig och mina små-syskons framsteg, alla bra saker vi gör,

men även alla misstag vi gör. allt som en förälder vill vara med om när det gäller ens barn.

Det är ett hårt slag idag, jag är stum, tyst & nedsjunken.

detta är inte likt mig, men saknaden gör ont, riktigt ont inom mig.

att bara sitta här nedsjunken i soffan, titta in i kaminen, känner den gassande värmen och låta tankarna flöda fritt,

hur mår ni? var finns ni? var är ni? hur ser ni ut? minns ni mig? minns ni oss?

kan ni höra oss? kan ni se oss? kan ni känna oss?

alla dessa tusen frågor som vill finna sina svar...

Jag lever idag, jag tar dagen som den kommer, jag tar vara på dom som ligger mig närmast om hjärtat,

jag finns och jag stöttar, jag hoppas att ni vet om det.

Jag vet om att det går många diskutioner om oss, syskonen Gradin.

Men vet ni vad? det rör inte någon utav oss i ryggen,

för tillsammans är vi starkare än någonsinn och har vi klarat oss denna biten på vägen

så ska vi fantamaj klara resten utav vägen också!

Ni kan försöka knäcka oss, ni kan försöka förstöra för oss och försöka sära på oss,

jag hoppas innerligt att ni står för era konsikvenser & att ni står till era handlingar

men oss kommer ni aldrig knäcka. aldrig någonsinn!

var så säkra på det!



om jag fick en fråga någongång om vad jag önskade mest,

att jag fick välja presic vad jag ville så hade jag aldrig tvekat, jag hade svarat detta direkt.

om jag verkligen fått chansen igen så hade jag tagit den utan problem.

att bara för ett ögonblick få se er igen, min allra högsta dröm♥


memories never die, never♥

 


ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 16 december 2011 16:49



sen min mamma och pappa dog, så är det presic som att hälften utav mig är borta

dom har ju alltid funnits intill mig

när jag var i vardagsrummet så hörde jag dom stöka i köket

när dom klippte gräset så såg jag dom genom fönstret

när mamma tvättade mina kläder och pappa hjälpte mig med läxan

jag tog allt så för givet, att det alltid skulle vara så

det är klart att jag vet att vi alla människor måste dö någongång

men inte vi

inte förstod jag att det var så ont om tid

vi har levat som om att vi skulle få göra det föralltid

det fanns så mycket vi skulle göra tillsammans och

plötsligt så är det försent



Av annapuumbagraaadin - 14 december 2011 09:57


Du fattas mig, Mathilda♥


jag tvekade, men trots allting ändå inte. jag ville, jag ville trotsa mig själv,

jag ville ta steget, jag ville få ut allt.

jag gjorde det, jag vågade, jag tog chansen.

jag kände mina tunga steg, jag kände oron inombords, jag kände mig helt vansinnigt yr

men när jag fick se dig, blev det en lättnad för mig

jag blev glad, otroligt glad

men när jag fick höra din underbart ljuvliga röst brast allting,

jag kunde inte titta på dig utan att skämmas ögonen ur mig

när du sjöng hörde jag gråten i halsen, ville inte tro att det var sant

jag kände mina tårar, dom fortsatte att rinna trots jag torkade dom hela tiden.

jag ville bara se dig och det fick jag

 Efter allting var över satte jag mig i bilen, satte på vår låt och bara sjönk in i mina tankar.

lät mina tårar rinna och alla våra minnen tillsammans kom upp, det bara flöt förbi

Jag vet att jag betett mig rent för jävligt åt mot dig, jag skäms och det ska jag göra

vad alla andra än säger så saknar jag dig, otroligt mycket

du är värd något bättre, något finare i ditt liv

varje gång jag hör låten så tänker jag på oss, vad som än händer så är det vår låt, bara vår

jag saknar oss, jag gör verkligen det. jag saknar oss så det gör alldeles ont inom mig

förlåt ;(


somliga säger att himlen är blå, men från mitt håll var nyansen något mer grå

frågorna kom, - är det över?


Det finns nog tusen sätt och vad som än är rätt

så, såg jag att allt på mitt vis var jag såg

var att allting frös till is

men när du hörde mig, så fick jag liv av dig

jag kände värmen från din kropp och innan det

så saknade jag oss


somliga säger att himlen är blå, men från mitt håll var nyansen något mer grå

du tog nått ifrån mig, nått gick itu

va du än säger så vet jag ändå, att du tvekar någonstans mellan stanna och gå

frågar mig själv, är det dags nu?


jag var nere då och det berodde på

att vi inte nådde fram till varann, det vet vi båda nu

när vi fick prata ut, då släppte allt tillslut

det var jag som hade fel, jag förstår

min värld var upp och ner


somliga säger att himlen är blå, men från mitt håll var nyansen något mer grå

du tog nått ifrån mig, nått gick itu

va du än säger så vet jag ändå, att du tvekar någonstans mellan stanna och gå

frågar mig själv, är det dags nu?


vad du än säger så vet jag ändå, att du tvekar någonstans mellan stanna och gå

frågar mig själv, är det dags nu?


somliga säger att himlen är blå, men från mitt håll var nyansen något mer grå

frågorna kom, är det över?



Av annapuumbagraaadin - 10 december 2011 15:35


Långt härifrån, sitter det en ängel ikväll och hon väntar på mig

bara några år, men ändå vacker som få

hon är allt för mig och jag saknar och älskar henne så


hon är min ängel, jag önskar att hon var här hos mig nu,

hon är så låååångt ifrån mig, jag vill vara där hon är,

hon är min ängel, ett ögonblick av kärlek jag önskas få

när hon ser på mig, med sina grönblåa ögon


tiden den går, allting för fort för att förstå

jag kan bara se på:(

hon vet vad hon vill, hon ligger/sitter så nära tätt intill

jag vill vara den, som smeker hennes kind


hon är min ängel, jag önskar att hon var här hos mig nu,

hon är så låååångt ifrån mig, jag vill vara där hon är,

hon är min ängel, ett ögonblick av kärlek jag önskas att få

när hon ser på mig, med sina grönblåa ögon


Min ängel, min mamma. min själsfrände, min ena halva.

jag saknar dig och jag önskar att du var här hos mig nu♥



Av annapuumbagraaadin - 10 december 2011 11:37


mitt i allt städandet, sjönk jag sakta ner i soffan, satte datorn i knäet och har nu sittit här en stund,

solen skiner och det är verkligen underbart

känner att mitt bloggande blir allt mindre för varje dag som går och istället blir det så otroligt långa texter

att läsa, kanske drygt att läsa? tjaa, vad vet jag... :)


gråt dina tårar, dom kommer ändå torka, såren läker bit för bit,

hur ont det gör, hur jävligt allting känns så finns det alltid ett ljus i den mörka tunneln,

när jag förlorade min mamma trodde jag att allt mitt hopp var ute, att allting var över

men det var då jag stannade upp i livet, fick mig en ordentlig tankeställare och ställde frågan till mig själv,

"vad i helvete håller jag på med? hur egoistisk får man lov att bli som människa, vi har bara varandra kvar i livet, det är vi tre, syskonen Gradin, föralltid"

Utan varandra känns allt tomt, den känslan vill jag aldrig någonsinn känna igen, aldrig någonsinn

hela livet ut ska jag blicka tillbaka, alla stunder som vi prata & skratta, när vi var små & bara var

när livet var som enklast, man tänkte inte på någonting, vi hade varandra och bara lekte livet,

man somnade med varandra, med mamma o pappa, och man vaknade upp tillsammans

med varandra, med vår mamma och vår pappa.......


alla minnen som vi bär på, varför kommer och går dom i mellanåt?

för ett tag sen tänkte jag faktiskt lägga ner med mitt bloggande helt och hållet men då sa en god vän till mig;

"anna, du kan inte sluta skriva, du kommer gå under då, du måste få skriva av dig"

har tänkt mycket på dom orden, och han hade rätt. hade jag inte följt hans råd hade jag slutat skriva

och då hade säkerligen jag ångrat mig, föralltid...

varför har vi dom minnena som vi har? när folk blir oväns och bråkar så skriker och säger man en massa dumma

saker till varandra, varför egentligen?

jag tror att vi alla gör det, även om vi försöker tänka på vad vi säger så kan det lätt bli fel, tyvärr...

jag tror, eller nej, jag vet. jag har spekulerat mycket i detta och även om man blir oväns och inte pratar med varandra mera som blir allt vanligare i samhället som jag har märkt så tänker man ändå någongång på hur

allting var när man umgicks, allt roligt man hittat på med och allt skoj man varit med om:)

jag älskar att fotografera, bilder blir till minnen och det kan man aldrig få för mycket utav:)

jag har flera kassar, album o lådor med bara foton, gamla som nya och det är jätte kul att gå igenom,

speciellt när det väcker många känslor:)

Alla foton med Mamma, pappa & mina småsyskon väcker många minnen, man blir så glad,

att jag fått lyckan att få ha dessa fina, underbara & älskade människor i mitt liv.

Hur man än vrider och vänder på saker och ting så ska man vara oändligt glad att man har familj, vänner, nära och bekanta omkring sig, det finns faktiskt dom som lever ensama, utan familj, vänner, nära och bekanta.

jag sörjer med dom

 

Vill att alla ni som läser min blogg ska ta och tänka på vad livet verkligen är värt, om det verkligen är

värt att springa och småsura för saker och ting, vara tuffa i käften och försöka visa att ni inte bryr er.

oftast är det dom som säger "jag bryr mig inte", faktiskt är dom som bryr sig mest;)


Nu ska jag ta min snoriga näsa och sätta på kaffe så jag & Jenny kan umgås o prata litta:)



Av annapuumbagraaadin - 5 december 2011 10:29



När ska folk egentligen förstå? När ska folk inse? När ska folk fatta?

Jag förvånar mig för varje dag som går.

Varför inte ta vara på sina närmaste, sina nära & kära?!

Hålla dom nära, tala om för dom hur mycket dom verkligen betyder för en?

Vara rädda om varandra och ge bra komplimanger? bara ord kan göra en människa hel igen.

Betyder dom ingenting eller folk ska kunna behandla varandra hur man vill?

som en smutsig äcklig trasa som bara åker runder?!

Nej, jag säger då d, vart fan är samhället påväg egentligen?

Trots att folk blir ovänner överallt & ingenstans så förstår jag inte hur folk tänker?!

Folk som träffats och det tar slut, oftast blir folk ovänner o vill inte veta av varandra,

varför? en gång i livet delade man ordet kärlek, det är ett otroligt starkt ord.

man hade starka band till varandra. sen bara för det tar slut så ska allting brytas ned?

för helvete folk så skärp er! ett litet ord som hej kostar ingenting.

Skulle man skaffa barn tillsammans som många helt har missat poängen att den saken är man TVÅ om,

skulle det ta slut så hotar den ena föräldern med barnet för att komma åt den andre vuxna.

HalllÅ? "vuxna människor skaffar barn tillsammans, för man känner sig redo att ta hand om ett barn,

kunna göra det till en bra människa och ge den omsorg o kärlek"

Jag har sagt förr och jag säger det igen, Barn ska inte ha barn!

Det är minskäll ingen jävla leksak som många tycks tro!

Det är lika mycket kött & blod som alla vi andra här på jorden.

Jag är inte världens bästa människa man jag kan iallafall skilja på vad som är rätt & fel!

Att såra varandra, skrika till folk, spotta på folk, göra narr utav folk,

eller rent utav sparka på folk som redan ligger ner.

Hur kan man bara för ett ögonblick göra något sånt helt korkat o idiotiskt?!

jag ångrar varje ord, jag ångrar varje sak. jag saknar dig, jag saknar oss<3

jag vet om att ingenting någonsinn kommer bli som det en gång var o det gör ont,

det gör riktigt ont i mig. men det är mitt eget fel, jag får stå mitt kast....

en människa blir sårad för livet, orden plågas o upprepar sig i huvudet om och om igen,

orden blir allt tydligare, alla minnen kommer mera fram.

även om man säger förlåt, vad ska ett litet ord som förlåt kunna göra?

kunna göra allting bra igen, kunna få den onda tiden att försvinna för gott o sluta tänka på det?

Nej, ibland kan man tycka att saker är lättare sagt än gjort.

Ett litet ord som förlåt andvänds alldeles för sällan på vår jord, men att bli plågad ner till botten och

tappa självförtroende och tillit till människor så är ett ord som förlåt så fruktansvärt patetiskt.

vad ska ordet förlåt göra i den stunden? du är sårad för livet..............


Lev nu och idag, ty varje dag är en gåva vi får

så ta tillvara allt vad livet har att ge, för morgondagen kan ingen se,

ta ingen för givet, utan få ut allt du vill utav det jordiska livet

så älska, lev och njut.

för en dag tar allt bara slut



Av annapuumbagraaadin - 5 december 2011 10:29



När ska folk egentligen förstå? När ska folk inse? När ska folk fatta?

Jag förvånar mig för varje dag som går.

Varför inte ta vara på sina närmaste, sina nära & kära?!

Hålla dom nära, tala om för dom hur mycket dom verkligen betyder för en?

Vara rädda om varandra och ge bra komplimanger? bara ord kan göra en människa hel igen.

Betyder dom ingenting eller folk ska kunna behandla varandra hur man vill?

som en smutsig äcklig trasa som bara åker runder?!

Nej, jag säger då d, vart fan är samhället påväg egentligen?

Trots att folk blir ovänner överallt & ingenstans så förstår jag inte hur folk tänker?!

Folk som träffats och det tar slut, oftast blir folk ovänner o vill inte veta av varandra,

varför? en gång i livet delade man ordet kärlek, det är ett otroligt starkt ord.

man hade starka band till varandra. sen bara för det tar slut så ska allting brytas ned?

för helvete folk så skärp er! ett litet ord som hej kostar ingenting.

Skulle man skaffa barn tillsammans som många helt har missat poängen att den saken är man TVÅ om,

skulle det ta slut så hotar den ena föräldern med barnet för att komma åt den andre vuxna.

HalllÅ? "vuxna människor skaffar barn tillsammans, för man känner sig redo att ta hand om ett barn,

kunna göra det till en bra människa och ge den omsorg o kärlek"

Jag har sagt förr och jag säger det igen, Barn ska inte ha barn!

Det är minskäll ingen jävla leksak som många tycks tro!

Det är lika mycket kött & blod som alla vi andra här på jorden.

Jag är inte världens bästa människa man jag kan iallafall skilja på vad som är rätt & fel!

Att såra varandra, skrika till folk, spotta på folk, göra narr utav folk,

eller rent utav sparka på folk som redan ligger ner.

Hur kan man bara för ett ögonblick göra något sånt helt korkat o idiotiskt?!

jag ångrar varje ord, jag ångrar varje sak. jag saknar dig, jag saknar oss<3

jag vet om att ingenting någonsinn kommer bli som det en gång var o det gör ont,

det gör riktigt ont i mig. men det är mitt eget fel, jag får stå mitt kast....

en människa blir sårad för livet, orden plågas o upprepar sig i huvudet om och om igen,

orden blir allt tydligare, alla minnen kommer mera fram.

även om man säger förlåt, vad ska ett litet ord som förlåt kunna göra?

kunna göra allting bra igen, kunna få den onda tiden att försvinna för gott o sluta tänka på det?

Nej, ibland kan man tycka att saker är lättare sagt än gjort.

Ett litet ord som förlåt andvänds alldeles för sällan på vår jord, men att bli plågad ner till botten och

tappa självförtroende och tillit till människor så är ett ord som förlåt så fruktansvärt patetiskt.

vad ska ordet förlåt göra i den stunden? du är sårad för livet..............


Lev nu och idag, ty varje dag är en gåva vi får

så ta tillvara allt vad livet har att ge, för morgondagen kan ingen se,

ta ingen för givet, utan få ut allt du vill utav det jordiska livet

så älska, lev och njut.

för en dag tar allt bara slut



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se