Vad får en människa att gå över gränsen & göra det helt otänkbara?

Ibland eller nä, ganska ofta faktiskt ställer jag mig frågorna hur man kan bete sig?

Hur man kan vända på saker o ting hela tiden för att det ska kännas lättare,

lättare att vända ryggen till, vända på klacken och gå och låtsas som att inget har hänt?

Jag tror att alla har levt så mer eller mindre, skillnaden är väl bara hur ens beteende överväger en själv.

När jag var yngre var jag rädd för att ta tag i mina problem, låtsades som ingenting och hoppades på att glömma att något sagts eller gjorts och att man till slut skulle glömma bort allt,

men hur man än vrider och vänder på allting så hinner det ikapp en fortare än vad man själv tror,

hur mycket man än försöker putta undan sina problem så känns allt jobbigare och tillslut vet man inte

hur man ska klara av det och till slut går det kanske tillomed så långt att det inte finns mer än en väg ut,

en väg som kan orsaka måde mardrömmar och elände.

Jag har krusat, tjatat och jagat folk, (missförstå mig rätt nu)

på ett sätt för att försöka få folk att förstå att livet är alldeles för kort för att bråka,

att man ska försöka inse vad livet är värt innan det är försent.

att på 1 minut kan hela ens värld, hela ens liv rasa samman och aldrig bli detsamma mera.

Men jag har insett och förstått att det kvittar hur mycket man tjatar, krusar och jagar folk så hjälper inte det ändå, har folk bestämt sig så har dom och det får faktiskt stå till deras försvar.

Kanske är skillnaden att jag ser saker på helt andra perspektiv och har fått en helt annan innebörd utav livet än vad andra har,jag har sett mer än vad andra har, jag har fått höra och tagit

imot mer än vad andra någonsinn kommer att göra,

jag har tvingats gå igenom mer än vad andra någonsinn kommer att förstå.

Men det står till mig, hur andra tänker, resonerar och väljer är deras val, jag kan inte mer än försöka.

försöka få folk att förstå vad som håller på att hända och kan hända, men ingenitng hjälper.

man är maktlös och man kan bara stå brevid och bara se på.

jag är totalt tom på ord, jag kan bara hoppas...