Direktlänk till inlägg 17 maj 2012

skrämmande

Av annapuumbagraaadin - 17 maj 2012 17:00



Alla vi människor som vandrar omkring på denna jorden, alla bär vi på något unikt,

varje dag, varje timme, varje minut & varje sekund

hur vi än ser ut, hur vi än är, hur vi än bor, hur vi än mår och hur vi än resonerar, det finns inte någon människa

som inte tillhör denna mängden oavsett händelse

Alla är vi födda med varsitt hjärta, alla har vi ett hjärta som hela tiden slår inom oss,

som hela tiden slår och pumpar för att hålla igång våra kroppar, det är otroligt unikt

hur många finns det som tänker på att kvittar vad man gör, vad man säger eller hur man tänker så

finns det inom en hela tiden och det finns inom en för att hålla igång ens livsglöd.

Att försöka undvika att höra alla olika berättelser, alla olika skrivningar, alla frågor,

alla nyfikna människor, alla som bara skriver en massa av ren nyfikenhet och för att allt ska låta så

bra och perfekt som det bara kan, vart finns denna gränsen?

Utav egen erfarenhet så vet jag hur snabbt rykten sprids, jag vet hur olika alla historier kan låta,

och hur man än försöker ta reda på hur saker och ting ligger eller låg till, så nöjer sig folk ändå inte sig med det,

jag förstår inte hur människor bara kan ha mage till att vara så otroligt frågvis, skämta om saker,

kunna visa med sitt eget namn att man undrar och är allmänt nyfiken.

Finns det verkligen ingen som helst skamm i kropp & själ?

Överallt på facebook går snacket, alla skriver olika och historiterna blir bara fler och fler,

finns det någon som egentligen har tänkt på respekten, vart den finns någonstans?

Respekten till framförallt familj, släkt, vänner & bekanta?

Att skriva ut en massa med båda namn, sina frågor och total oansvarig respekt,

hur fan är folk funtade över huvudtaget? att ni inte skäms iheller???????????


Snacket, pratet & diskutionerna går överallt,

att man inte ska vara oväns för "tänk om något hemskt skulle hända" ,

jag blir helt totalt lång i hela ansiktet, ska det verkligen behöva gå såhär långt?

Ska flera unga liv få gå till spillo bara för att folk ska förstå, inse och fatta att livet är mer värt än så?

DET ÄR FÖR FAN RIKTIGT SKRÄMMANDE!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag förstår över huvudtaget inte hur folk resonerar i dagens samhälle, i detta liv, på våran jord,

ska man verkligen behöva gå igenom dödsfall, få känna den otroliga smärtan som aldrig försvinner,

tvingas leva med tårar, tankar, bilder och minnen för att man ska förstå att man ska vara rädd om

dom man älskar, tycker om eller håller av?

Är det såhär det ska behöva tvingas gå till så är jag rädd, jag är rädd för mänskligheten och dess beteende.

Jag undrar vart samhället är påväg någonstans, hur det bara kan få gå till på detta viset.


Jag har sagt det förr & jag säger det igen,

behandla andra som du själv vill bli behandlad,

var rädd om dina nära & kära, berätta varje dag hur mycket du älskar dom,

vad dom betyder för just dig och ta vara på stunderna som livet ger,

utan att man vet ordet av det så kan allting vara försent, allting kan vara förändrat på bara 1 minut....





 
ANNONS
 
Ingen bild

helen

18 maj 2012 01:57

Anna , du har alldeles rätt i vad du skriver. det är så himla tråkigt med folk som snackar utan att veta fakta . alla som bara spekulerar utan att visa respekt för de drabbade .

annapuumbagraaadin

18 maj 2012 08:35

Det är fruktansvärt skrämmande, hänsynslöst & helt oansvarigt beteende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av annapuumbagraaadin - 25 september 2016 18:04

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

Av annapuumbagraaadin - 23 september 2016 15:06

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

Av annapuumbagraaadin - 19 maj 2016 19:31

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

Av annapuumbagraaadin - 27 mars 2016 13:40

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

Av annapuumbagraaadin - 29 oktober 2015 20:14

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se