Direktlänk till inlägg 6 maj 2012

Sant

Av annapuumbagraaadin - 6 maj 2012 12:10


Var, hur och när ska man egentligen börja?

ska man börja över huvudtaget?

När vet man vad man vill, om man ska våga chansa eller om hoppet har lämnat våra kroppar,

ja, vem vet om inte vi själva vet?

Alla har vi som vi alla vet våra tankar, frågor och undringar,

men hur ska man kunna lätta på trycket, när bägaren håller på att rinna över,

man känner att det finns så mycket man vill få fram och ut för att kunna må bättre,

är det då man ska blunda för sakerna och låtsas som ingenting och bara hoppas att allt löser sig?

Egoistiskt tänkande sätt säger jag, vi är inte mer än människor någon utav oss på jorden,

alla gör vi fel någonting utan att tveka, men då ställer jag mig frågan,

VARFÖR finns det folk, människor som gång efter gång säger;

"jag bryr mig inte, gör hur du vill, jag orkar inte längre"

när i själva verket dom bryr sig så dom mår så dåligt att det är bättre att uttrycka sig med att man inte bryr sig,

en undanflykt? ett lättare sätt att hantera situvationen? hoppas på att kunna lägga saker bakom sig?

oftast är det dom människorna som säger att dom inte bryr sig som bryr sig allra mest.

Har man aldrig varit med om innan att man förlorat en eller flera människor som stått en väldigt nära så är det såklart inte lätt att veta, men att försöka är alltid ett försök, ett steg på vägen.

Vi alla kommer få gå den dagen till mötes, tyvärr.

Det är klart att man ska vara oerhört glad om man aldrig upplevt detta, men hur bra man än "tycks ha det" så kommer dagen närmare för varje dag som går.

Och hur hanterar man situvationen då?

Livet är inte enkelt, men vem fan har påstått det egentligen?

Alla vi människor är unika på våra egna sätt, det finns ingen som är mindre värd än någon annan.

Men att våga ta avstånd ifrån människor man tycker väldigt mycket om,

det är jobbigt, det är svårt, det tar på krafterna och man blir ledsen,

men oavsett vad så finns det ingen som är korkad, dum i huvudet, värdelös eller helt okunnig,

att få höra saker som att man är "dum i huvudet" är ett oerhört kränkande ord, det är lätt att slänga ur sig när man blir förbannad men att säga och uttrycka sig så till en människa är oerhört långt gått.

Som ordspråket lyder;

"Man vet inte vad man har förrän det är borta och man har förlorat det" , sant.

Tycker att som vuxen människa att det ska behöva gå så oerhört långt för att man ska förstå innebörden utav det. Det är oerhört tragiskt. Hoppas förr eller senare att verkligheten kommer ikapp,

att livet inte är någon lek, att man ska vara rädd om det man är rädd att förlora.

För att förr eller senare förstår man innebörden och då är allting försent.



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av annapuumbagraaadin - 25 september 2016 18:04

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

Av annapuumbagraaadin - 23 september 2016 15:06

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

Av annapuumbagraaadin - 19 maj 2016 19:31

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

Av annapuumbagraaadin - 27 mars 2016 13:40

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

Av annapuumbagraaadin - 29 oktober 2015 20:14

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se