Alla inlägg under februari 2012

Av annapuumbagraaadin - 23 februari 2012 15:40


underbart, underbart, underbart:)

Det känns alltid lika skönt att ha blivit bemött med respekt och omtyckt för den jag

verkligen är, att få känna dessa varma kramar och omtänksamma ord.

Det gör mig glad och det känns så fruktansvärt underbart!

efter min vistelse på sjukhuset hade jag hunnit träffa en del som jag blev

förvånad över att dom faktiskt kände igen mig, dom kramade om mig och frågade hur det

var med oss, syskonen Gradin, hur vi mådde och hur vi hade det.

(människor som kände mamma&pappa:)

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det känns så fruktansvärt skönt att

folk är omtänksamma och måna om oss, att dom tänker på oss efter allting som hänt

och att dom faktiskt bara finns ett samtal bort.

Idag är en väldigt speciell dag, iallafall för mig, allting ljusnar för varje dag och det är verkligen underbart!

Att man verkligen vågar ta tag i saker o ting, för vem ska ta hand om ens egna saker om man

inte själv gör det? nej, det ligger och väntar tills man själv tar tag i det och när man själv gör det.

jag kände mig så glad när jag kommit ut i bilen, sjunkit ner i sätet och andades ut,

jag är kanske egotrippad i detta inlägget men ibland är det faktiskt bra att

berömma sig själv, att påminna sig själv att det man gör faktiskt är bra och att man ska vara stolt över det.

Att kunna ge sig själv en klapp på axelen för att man gjort och sagt saker som är bra och

betydelsefulla. För oavsett hur vi än lever våra liv så får vi inte glömma bort oss själva,

hur nerkärade och lycklig över öronen som man än är så finns faktiskt flera saker i våra liv

som vi oftast glömmer bort när vi är kära.

idag har verkligen varit en sån dag där jag har känt omtänksamhet för mig och mina syskon,

att jag klarar saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara och att folk peppar mig,

det blir jag otroligt glad över:)

Så gott folk, vad ni än gör så våga tro på er själva, ge inte upp,

lyckas ni inte första gången så är det bara att på det igen och

sålänge man kämpar så kommer man alltid att lyckas till slut.

det är jag övertygad om.

ta väl hand om er alla underbara människor ute i den stora världen:)



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 20 februari 2012 16:10



Jag fann mig själv idag,

ja, jag fann mig själv, men sprang min väg

men någonting höll mig kvar, den rösten jag trodde jag hade glömt

allt jag vet är att ni är inte här som ni brukar

säga det ni brukade säga till mig,

men det står skrivit på den stjärnklara himlen inatt


jag ger inte upp, jag bryter inte ihopa

någongång kommer livet vända till det bättre

jag ska vara stark, även om allt går fel

när jag står i mörkret så tror jag på att någon vakar över oss


sett en strimma utav ljus, och det är skining på min öde väg

det skiner hela tiden, och jag ska inte vara rädd

att följa det överallt

allt jag vet är att gårdagen är borta

och just nu tror jag på detta ögonblick till mina drömmar


det spelar ingen roll vad människor säger, tycker eller tänker

det kvittar hur lång tid det tar, livet är ingen tävling

tro på dig själv och du kommer gå långt

tro på dig själv och följ ditt hjärta


jag ger inte upp, jag bryter inte ihopa

någongång kommer livet vända till det bättre

jag ska vara stark, även om allt går fel

när jag står i mörkret så tror jag på att någon vakar över oss


Vi har tvingats gå igenom massor redan som barn, något som aldrig glöms bort,

det är viktigt att veta vart man har varandra och hur mycket man stöttar varandra

vi vet hur det känns när broar till tryggheten bränns

Jag hade aldrig klarat mig utan er, Pelle & Eriga.

Tillsammans är vi starka, oslagbara & enivsa.

Syskonen Gradin, jag älskar er i djupet utav mitt hjärta


 


ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 20 februari 2012 11:02



varför är du så satans envis, stark & en helt total kamp om liv eller död?

Vad finns rätten om att just du ska finnas till?

Vart du än kommer och befinner dig någonstans så förstör du bara,

du förstör för allt och alla, och oftast så vinner du alltid din kamp,

oavsett vart du än sitter eller befinner dig :(

Jag önskar med hela mitt hjärta att denna dumma äckliga jävla sjukdom kunde botas,

att läkarna kunde forska så pennorna glödde att det skulle kunna gå att bota,

att inga liv blev till olika kampar, hoppen som man får imellanåt men som lika fort slocknar

och du din envisa jävel kommer gång på gång ;(

Det har förstört en del utav mitt liv, du har gjort så att jag förlorat min ena halva,

du har tagit bort en del utav mitt liv och ändå så fortsätter du att komma till olika liv,

gång på gång...

hur orkar du? skäms du inte? jag verkligen avskyr dig!

tänk om du hade kunnat botas eller att du inte fanns över huvudtaget,

tänk så bra människor hade mått, vi människor hade sluppit se våra nära lida utav dig ditt helvete..

Men du som läser, vet du vad det allra värsta är?

att oavsett hur många svordommar, meningar och elaka ord man slänger ur sig så

blir det inte bättre för det. Den har tydligen kommit för att stanna och jag hatar det.

det vet jag om att vi är många som gör.

denna vidriga cancer, som sprider sig och verkar göra det med glädje;(

oavsett om du och jag är vänner, ovänner eller fienden så önskar jag aldrig min värsta

ovän samma helvete som jag tvingats gå igenom.

Var rädda om era liv, ta vara på dom, man vet aldrig när livet når sitt slut.


Av annapuumbagraaadin - 19 februari 2012 14:00


snacket kommer gå men det rör mig inte för fem ynka öre i ryggen,

bara snacka på, ni som bara sitter på röven, gnäller för ni inte orkar jobba men

samtidigt dricker sprit i mängder o gnäller över allting,

suck... vart är världen påväg, egentligen?


Hur kan man vara så otroligt känslokall, full utav lögner och fullkomligt iskall?

Att vi alla människor beter oss på våra olika sätt, det är helt naturligt

för alla är vi olika, vi tänker, tycker och reagerar så otroligt olika,

men att ha ett sådant otroligt respektlös beteende, det trodde jag aldrig att det kunde existera, inte hos dig.

vad vinner man på att försöka förstöra för andra?

Hur fungerar din hjärna egentligen?

Jag har då länge undrat hur det står till hos dig men efter din egen förklaring så förstår jag dig till fullo.

Sen min mamma dog, sen vi fick tillbringa sista timmarna med henne innan hon sakta

fick sjunkas ner under jorden, bli täckt med vackra blommor och sedan en vacker gravsten,

att för varje gång man sätter sig på knä framför och än en gång ska försöka förstå vad som hänt,

vad man ska försöka trycka in i huvudet men som inte verkar vilja bli bekräftat ;(

Att förlora en nära människa är hårt, det gör ont och det svider, riktigt ordentligt.

men tanken utav att man aldrig mera får se, höra eller känna personen/personernas närhet,

det skrämmer mig...

Att få bevara våra minnen med människor som vi mist men även älskat så oerhört mycket,

jag tror och hoppas att jag pratar för dom flesta människorna i världen,

alla vill vi minnas våra älskade, ha någonting som påminner om dom och få

sakna, tänka och gråta av oss ibland, det behöver vi alla...

Vart finns gränsen någonstans för hur en människa ska få bete sig, egentligen?

Finns det ingen känsla som helst i kroppen, eller hur står det till egentligen?

Jag vet iallafall att sen min mamma dog, så hade jag en väldigt fin vän vid min sida,

som stöttade, hjälpte mig otroligt mycket och som älskade mig för den jag var,

han fanns med mig som ett enormt stöd på min mammas begravning,

han tog bilder som skulle få bli ett minne för livet för oss alla.

Det var inte förräns flera månader efter som jag fick veta att han gjort detta,

jag blev jätte glad för jag trodde att alla bilder, minnen o ord skulle förbli ett minne för mig.

För mig var det otroligt skönt och en lättnad,

att kunna plocka fram skivan, titta på bilderna, minnas, tänka, sakna och

framförallt att gråta.

vad kan jag göra idag? vart finns skivan någonstans idag?

den ända skivan som fanns, är den borta?

gjorde min vän detta förgäves? :(

att inte veta vart den befinner sig gör mig så oerhört upprörd och väldigt ledsen,

jag förstår inte vad du vinner på att behålla skivan o alla andra skivor som är mitt,

mina saker.

är det meningen att man ska behöva tjata sig dagarna igenom för att få sina egna saker?

jag förstår inte vart världen är påväg, kan någon berätta för mig?

Att du behåller skivan, som är vårt sista minne utav vår älskade mamma,

jag vet att jag pratar för flera än mig själv, vi är många som vill ha dessa bilder,

utav vår älskade. Hur kan du göra såhär mot oss alla???

jag hoppas verkligen att du står till dina handlingar, utav vad du gör för

du kommer själv få smaka på samma medicin.

En sak är jag verkligen bergsäker på,

får jag inte tillbaka den skivan så kommer du få ångra dig för resten utav ditt liv.


Du har tagit någonting ifrån mig, något har gått itu inuti mig,

det gör ont, det svider och jag är oerhört ledsen.

I ditt svarta samvete, där bor ett helvete

Jag hoppas att jag träffar dig ute en dag, Tomas.



Av annapuumbagraaadin - 15 februari 2012 17:47


En bild säger mera än tusen ord, jag fucking läängtar till den varma heta sommaren,

pärlan ska ut, crusingar, olika träffar,
tunna kläder & massa folk ute. Love it! :)


 



Av annapuumbagraaadin - 15 februari 2012 07:30



Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en människa som du,

så otroligt egotrippad du är, tycker bara synd om dig själv,

du ska se & höras vart du än kommer någonstans,

alla ska se upp till dig, medans du gnäller o spyr galla på allt o alla andra.

Finns det verkligen ingen skamm i din kropp? skäms du inte?

Du gör dig oväns med allt o alla, det finns ju ingen som är glad över dig,

jag får höra om dig ofta, men aldrig något positivt,

jag vet också att man inte ska lyssna på rykten, utan bilda en egen uppfattning om dig,

men jag har både bildat mig en egen uppfattning om dig och det som sägs,

jag vet om att det stämmer till över 100000%.

Jag har så otroligt många gånger undrat, kommer aldrig verkligheten ikapp dig?

Jag skulle skämts ögonen ur mig om jag varit i dina "kläder" ,

du säger du förändrar dig och har växt upp,

aldrig, aldrig aldrig, sen jag träffade dig första gången har jag alltid vetat att du alltid

kommer att vara likadan, och det vet många flera än jag.

Det finns massor jag skulle kunna skriva ut här, i min blogg, till hela svenska folket,

men det gör jag inte, inte än:)

Jag tycker inte om att skriva sånahär negativa saker men för helvete,

öppna ögonen och möt den verkliga verkligheten människa!

Du kanske skrattar när du läser detta, men det är bra, bara gör det som du brukar,

för en sak är säker, skrattar bäst som skrattar sist

och det kan vi bli ganska många om;)

Det tråkiga är bara att du kommer stå där ensam en vacker dag,

hur jag vet det tänker jag inte gå in på, men om jag säger såhär,

du vet vad du har att förlora, right? ;)


Hoppas att alla ni andra där ute får en alldeles underbar lill-lördag,

det kommer jag att ha:)


Av annapuumbagraaadin - 14 februari 2012 20:13



Vem, vad eller hur bestäms det hur en alla hjärtans dag ska firas?

många firar den genom att uppskatta och visa sin/sina älskade sin kärlek,

dom som tyvärr inte kan fira med dom man tycker om eller vill,

vi köper oss fina blommor & ljus och besöker våra kära på deras gravar,

smyckar och gör fint, sätter oss ner en stund och skänker våra tankar åt den/dem.

jag har faktiskt under alla mina år alltid haft bra alla hjärtans dagar oavsett vad,

med mycket omtanke, kärlek och uppskattning:)

Det finns dom som inte uppskattar alla hjärtans dag alls över huvudtaget,

det finns många som bara gnäller över att det är som en vanlig dag och ingen som helst skillnad,

klart man får tycka som man vill, men om det nu bara ska låta negativt,

varför inte bara hålla det för sig själv då?

Varför inte försöka tänka ett steg längre, på andra människor än bara sig själv?!

Det finns faktiskt dom människorna som sitter själva, utan några som helst anhöriga, vänner eller familj,

som dom förlorat tidigare, eller om man själv sitter på ålderdomshem och

inte har några som helst möjligheter att kunna ta sig därifrån.

och så gärna vill fira den med någon men inte kan eller har möjlighet till det utav

olika anledningar.

Det är som jag sagt innan, många uppskattar inte det dom har förrän det är försent

och det är rent utsagt förjävligt att se såna otroligt egotrippade människor!


Jag hoppas att många utav er som läser att ni har haft en underbar alla hjärtans dag iallafall,

med mycket omtanke, kärlek och uppskattning, det är vi alla människor värda,

oavsett ålder, kön och tankemässigt, glöm aldrig det :)


Av annapuumbagraaadin - 13 februari 2012 19:49


Lev nu och idag, ty varje dag är en gåva vi får
så ta tillvara allt vad livet har att ge, för morgondagen kan ingen se
ta inget för givet, utav få ut allt du vill utav det jordiska livet
så älska, lev & njut,
för en dag tar allt bara slut♥

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se