Alla inlägg den 20 februari 2012

Av annapuumbagraaadin - 20 februari 2012 16:10



Jag fann mig själv idag,

ja, jag fann mig själv, men sprang min väg

men någonting höll mig kvar, den rösten jag trodde jag hade glömt

allt jag vet är att ni är inte här som ni brukar

säga det ni brukade säga till mig,

men det står skrivit på den stjärnklara himlen inatt


jag ger inte upp, jag bryter inte ihopa

någongång kommer livet vända till det bättre

jag ska vara stark, även om allt går fel

när jag står i mörkret så tror jag på att någon vakar över oss


sett en strimma utav ljus, och det är skining på min öde väg

det skiner hela tiden, och jag ska inte vara rädd

att följa det överallt

allt jag vet är att gårdagen är borta

och just nu tror jag på detta ögonblick till mina drömmar


det spelar ingen roll vad människor säger, tycker eller tänker

det kvittar hur lång tid det tar, livet är ingen tävling

tro på dig själv och du kommer gå långt

tro på dig själv och följ ditt hjärta


jag ger inte upp, jag bryter inte ihopa

någongång kommer livet vända till det bättre

jag ska vara stark, även om allt går fel

när jag står i mörkret så tror jag på att någon vakar över oss


Vi har tvingats gå igenom massor redan som barn, något som aldrig glöms bort,

det är viktigt att veta vart man har varandra och hur mycket man stöttar varandra

vi vet hur det känns när broar till tryggheten bränns

Jag hade aldrig klarat mig utan er, Pelle & Eriga.

Tillsammans är vi starka, oslagbara & enivsa.

Syskonen Gradin, jag älskar er i djupet utav mitt hjärta


 


ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 20 februari 2012 11:02



varför är du så satans envis, stark & en helt total kamp om liv eller död?

Vad finns rätten om att just du ska finnas till?

Vart du än kommer och befinner dig någonstans så förstör du bara,

du förstör för allt och alla, och oftast så vinner du alltid din kamp,

oavsett vart du än sitter eller befinner dig :(

Jag önskar med hela mitt hjärta att denna dumma äckliga jävla sjukdom kunde botas,

att läkarna kunde forska så pennorna glödde att det skulle kunna gå att bota,

att inga liv blev till olika kampar, hoppen som man får imellanåt men som lika fort slocknar

och du din envisa jävel kommer gång på gång ;(

Det har förstört en del utav mitt liv, du har gjort så att jag förlorat min ena halva,

du har tagit bort en del utav mitt liv och ändå så fortsätter du att komma till olika liv,

gång på gång...

hur orkar du? skäms du inte? jag verkligen avskyr dig!

tänk om du hade kunnat botas eller att du inte fanns över huvudtaget,

tänk så bra människor hade mått, vi människor hade sluppit se våra nära lida utav dig ditt helvete..

Men du som läser, vet du vad det allra värsta är?

att oavsett hur många svordommar, meningar och elaka ord man slänger ur sig så

blir det inte bättre för det. Den har tydligen kommit för att stanna och jag hatar det.

det vet jag om att vi är många som gör.

denna vidriga cancer, som sprider sig och verkar göra det med glädje;(

oavsett om du och jag är vänner, ovänner eller fienden så önskar jag aldrig min värsta

ovän samma helvete som jag tvingats gå igenom.

Var rädda om era liv, ta vara på dom, man vet aldrig när livet når sitt slut.


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se