Hur ska man tycka, tänka och må kring saker som egentligen bara känns och är fullständigt skit

men som man ändå går med ett leende på läpparna för att folk ska tro att allting är bra?

Jag känner en människa, har gjort det ganska länge faktiskt,

i princip hela mitt långa liv, under snart 20år...  

Jag ser upp till henne, jag fullkomligt beundrar hennes styrka och mod,

hennes envishet som styr i alla världens vindar, hennes ork att orka leva vidare,

trots alla dessa hemska, tragiska och fullkomligt orättvisa motgångar som hon tvingas genomgå.

Jag kan aldrig någonsinn ana vilka tankar hon har, vilka minnen och ord hon använder

för att orka tampas med varje dag som går.

att försöka föreställa mig varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag,

varje vecka och varje månad, ;(

Jag själv personligen, hade aldrig någonsinn orkat gå i samma fotspår som hon tvingats göra.

Jag har alltid fått lära mig att man får lov att vara ledsen, att gråta, sakna och tänka,

men hur länge orkar man? hur länge ska man behöva gå och hoppas o tro en massa? 

Jag ligger just nu i sängen brevid min sambo och tårarna rinner nerför mina

kalla, torra och bleka kinder. jag kan aldrig föreställa mig vilket helvete hon tvingas gå igenom.

jag vill vara till hands för varje sekund om hon vill ha min hjälp, jag vill kunna hjälpa henne

om hon känner att hon vill be mig om hjälp, jag vill kunna finnas vid hennes sida och

stötta, trösta och känna hennes närhet när hon behöver det...

Så otroligt många gånger som jag varit ledsen när jag vet vilket enormt helvete hon tvingas gå igenom,

hur otroligt stora floder som runnit utav ledsamhet. jag har aldrig vågat berätta det för henne,

för henne vill jag inte verka svag, jag vill vara stark inför henne.

Men oavsett hur ofta jag än pratar med henne, kramar om henne, träffar henne

och skrattar med henne så känner jag, att jag aldrig räcker till nog för henne...

All denna orättvisa i denna värld, varför existerar den?

Det finns så otroligt många frågor, men aldrig några svar;(

Jag beundrar din styrka, ditt mod och din envishet.

Du är unik, du har en enorm kämparglöd och jag beundrar dig.

Du är min starka förebild!

Vi är många som stöttar, beundrar & älskar dig, vi vill finnas vid din sida i alla år

och uppleva nya saker med dig.

Jag älskar dig tusen varv runt jorden & tillbaka igen♥

Du vet vart jag finns när än på dygnet som du behöver mig, det vet du om...

Strong♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...