Alla inlägg den 9 februari 2012

Av annapuumbagraaadin - 9 februari 2012 13:58


Igår kväll låg jag&hjärtat och kolla på TV3, klockan 21:00.

Jag hoppas att många flera också tittade på detta.

Det var Dogge Doggelito som berättade om sitt liv.


Från att komma ifrån fattiga förhållanden som barn, komma på fel spår,

få uppleva lyckan att se sitt barn födas fram som man verkligen längtat efter,

men som samtidigt drabbas man utav det värsta som verkligen kan hända i ens liv,

att förlora en nära, en person som står en nära och som man verkligen älskar.

Att tampas med att själv försöka överleva samtidigt som man ska uppfostra och älska sitt

eget barn mest utav allt på hela denna jord.

att känna smärtan varje dag, sina tårar som aldrig slutar rinna och även saknaden som aldrig tar slut.

det gjorde så otroligt ont i mig att se detta, att se honom lida och se honom ledsen.

samtidigt som jag tittade på detta splittrades mina tankar och allting flög omkring i 1000km/h

inne i mitt lilla huvud...

Jag har lärt mig en sak, att oavsett hur svårt och jobbigt man själv har det,

så finns det alltid folk som har det mycket värre än en själv.

Skillnaden är bara att alla vi människor är så pass olika varandra,

alla reagerar vi olika och hanterar och styr vi upp saker på så många olika sätt o vis.

Att tvingas gå igenom en sorg, en person som man verkligen håller av,

som man aldrig vill leva utan. det är hårt, det gör ont och det är hemskt.

Under mina 21år som Anna, så har jag gått igenom mycket, mera än folk vet om.

Men så är vi nog alla, alla har vi genomgått olika saker på våra olika sätt.

Sen min mamma dog har jag varit med om ett par gånger att nära till mig har förlorat

någon nära till dom, en person dom älskade och verkligen tyckte om.

Det gjorde ont, trots att mina sår rivts upp ännu gång på gång så trotsade jag det

och hjälpte till så mycket jag bara kunde, bara att genom att finnas till.

Det är så svårt att förstå att ett liv kan förändras på både gott och ont :(

Men trots allt det jobbiga så får man lov att gråta,

som Dogges lilla flicka själv sa;

"först är man ledsen, sen blir man glad"


Det som gör mest ont, det är att se hur en nära människa lider,

ligger helt hjälplös och man bara står brevid och ser hur allt bara händer,

hur allting bara vänder i ens liv och ser allting försvinna ur ens liv.

Saker som man tvingas se, saker man tvingas höra,

verkligheten man tvingas ta in inom sig själv.

bilderna, orden och minnena försvinner aldrig ifrån näthinnan, aldrig någonsin....


Glöm aldrig någonsin att inte slösa bort ditt eget liv,

livet är kort, gör något positivt utav det och gör något du verkligen tycker om.


Livet blir bättre

 


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se