Alla inlägg under januari 2012

Av annapuumbagraaadin - 9 januari 2012 21:07



Ibland önskar jag att man kunde gå någonstans, köra någonstans eller vistas någonstans

utan att alla vet vem man är,
men jag börjar lära mig & jag börjar bli ganska van nu...

på ett sätt är det faktiskt riktigt skönt, det känns härligt:) Att folk lägger ner sin tid & energi på mig,

att orka ta reda på vad jag gör, säger och vart jag befinner mig.

även om folk får allting om bakfoten så är d roligt, det bevisar ju verkligen

vilket otroligt tråkigt liv folk måste leva... jag lider med er:)

ibland får jag förfrågningar om varför jag inte skriver som alla andra i sina bloggar,

vad dom gör om dagarna, när dom vaknar, vad dom äter och när dom går o lägger sig, osv.

det är då jag svarar -

"det behöver jag inte skriva, för vill folk veta det så tar dom reda på det:)"

Det är roligt att se att man berikar någons liv med sånt:)

När man kommer till sjukhuset, man hoppas på att ingen ska veta vem man är men det är då man tar allting 

så fel och får veta att många, otroligt många kände/visste vilka mina fina föräldrar var:)

man får bara höra massa positiva saker. det gör mig otroligt glad inombords:)
då känner man glädjen, då känner man lyckan.
då känner jag mig otroligt stolt
Mamma&Pappa, ni är inte bortglömda,
ni är otroligt saknade utav många



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 7 januari 2012 16:38


fruktansvärda tankar, men aldrig att vi någonsinn kommer att komma ifrån dom. aldrig någonsinn:(

varje morgon vaknar jag med en enorm lycka & glädje inom mig,

för varje morgon när jag vaknar ligger det en människa brevid mig, som älskar mig för den jag är,

som tycker om mig oavsett hur jag är och gör.

varje dag får jag höra hur söt, vacker jag är.

varje dag får jag känna hans varma och gosiga kramar, får se hans underbara leende och ansikte.

jag får varje dag höra hur mycket han verkligen älskar mig, har sina drömmar om oss

och att han vill dela resten av sitt liv tillsammans med mig.

varje dag får jag höra hans röst, jag får känna hans närhet & jag får känna hans underbara doft.

jag får vara med och se när han gör knäppa saker, när han fjollar sig och enbart är sig själv.

Det är då jag stannar till en stund, för ett ögonblick och tänker

tänk så bra man har det egentligen, för hur svårt man än har det så finns det alltid dom som har det värre än en själv, mycket värre...

Jag har suttit och läst igenom inläggen på min logg och kan känna mig en aning egoiskt,

för det finns hur många inlägg som helst där jag har skrivit hur lycklig & glad jag verkligen är över

att jag har min underbara & helt fantastiska pojkvän.

Det är då jag får mig en ordentlig tankeställare och undrar,

överallt i denna världen så finns det människor som tar så otroligt mycket för givet,

vilket är riktigt livsfarligt

att ta saker för givet, att veta att man ska det och det o blir sur när det inte går som man tänkt sig.

tänk då på dom stackars människorna som har det svårt, som tvingas leva ensama utan att dom vill det.

som för varje dag som går går o lever på hoppet att någonting verkligen ska hända dom.

flera par som planerar att bilda familj tillsammans medans andra inte kan få barn mer än på konstgjord väg,

finns folk som bara beställer saker o tider utan att tänka på det medans andra räknar varje krona dom har

för att kunna ha råd med olika saker, att vissa tvingas att prioritera saker för att kunna överleva.

vårt liv är ett mysterium, otroligt mysterium.

hur vi än vrider och vänder på saker så lever vi alla människor våra liv olika,

alla tänker vi så otroligt olika och har våra liv olika.

jag själv har sagt dessa ord tusen gånger om och jag har även hört andra säga dom

"tänk om alla skulle tänka o tycka likadant, då hade världen varit helt utom sig, helt konstig"

visst, på ett sätt ja, men på ett sätt inte.

för tänk om alla människor hade tyckt och tänkt likadant då hade det inte funnits sån orättvisa i denna värld,

det hade inte funnits några krig, inga lögner, inga svek, inga tårar & inga erfarenheter.

ja, det ser man på utav olika perspektiv.



Jag är den jag är, jag trivs bra med mig själv, jag är stolt över mig själv.

Oavsett hur denna världen ser ut så finns jag för att finnas till hands, trösta och att ha en axel som

någon behövlig kan luta sig åt när det kan kännas svårt eller tufft.

Glöm aldrig att vårt liv bara är ett lån, att inte ta någonting för givet,

älska, lev & njut. ta väl om varandra. lova mig det? ♥



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 7 januari 2012 11:56



tusen tankar, tusen ord, tusen meningar, tusen texter

vart ska alla tankarna bli av?

jag förstår inte meningen, men vem gör det egentligen?

Att förlora någon man älskar, rent håller av, som man inte kan leva utan men tvingas till det.

varför?

jag skriver inte detta för att såra någon, men att skriva är min terapi och därför måste det få komma ut.

alla vi människor på denna jord, alla undrar vi någongång varför vårt liv är så otroligt orättvist,

varför saker och ting händer oss, varför vi blir drabbade utav olika saker som vi blir.

det är då vi ställer oss frågorna, om det verkligen är möjligt eller om det verkligen stämmer.

vem kan svara? vem kan veta?

det finns inte en chans, tyvärr:/

att förlora någon man älskar, tycker om eller en person man känner,

när hela ens liv krachar och man inte vet hur man ska kunna tänka klart?!

Alla vi människor som vandrar omkring på denna jorden drabbas tyvärr alla utav detta,

alla reagerar och hanterar vi våra situvationer olika, men en sak har jag lärt mig,

att vara ledsen, kunna visa sina tårar och våga gråta

det är ett enormt framsteg, alla människor gråter, det är helt och hållet naturligt.

varför finns det folk som tror o tycker att man är stark genom att hålla allting inom sig, inte våga berätta

någonting och verka så tuff på utsidan men är så svag på insidan när ingen ser?

allting är helt upp till var och en, men att inte våga visa sina känslor kan bli fel, mycket fel :(


Det finns många människor jag verkligen beundrar, för deras styrka,

för deras mod och deras hantering utav deras sorger.

För det är minskäll inte lätt i dagens samhälle, i denna världen,

när man tror att den som är ens "riktiga" vänner, vänder en ryggen och inte orkar för det blir jobbigt för dom.

Tänk när dom själva står i samma situvation och behöver råd o hjälp? vem finns för dom då?

Nej, egoistiska människor kan hålla sig för sig själva.

men det finns EN människa som jag rent av håller av, verkligen!

För hennes mod, för hennes styrka, för hennes envishet, för hennes godhet, för hennes ansvar,

allt. allt. allt. verkligen allt.

till den ringa ålder och ändå trots allt hunnit genomgå fruktansvärda saker.

vilket är så fruktansvärt hemskt, hemskt är bara förnamnet.

finner inga ord för smärtan o allt som tynger.

I min värld, på min planet, i mitt huvud och i min själ finns det ingen annan människa än henne jag beundrar!



Det är först när man varit svag som man vet hur det känns att vara stark ¤



Av annapuumbagraaadin - 6 januari 2012 18:52



Vet du vad det är för likhet mellan dig & ett läppsyl?

du är på allas läppar, alla pratar massa skit om dig




Av annapuumbagraaadin - 6 januari 2012 11:32



Godmorgon alla solstrålar :)

vilket underbart väder det är ute, solen skiner så härligt &

jag & hjärtat har presic avnjutit en underbart god frukost:)

Hoppas att ni alla har en lika underbar dag som vi har♥

Idag firar jag & mitt lilla hjärta våra månader,

det ska firas med att vi ska iväg ikväll o vara borta hela helgen,

bara kunna skämma bort oss. underbart:)


Ha en underbar helg allesammans, för det ska vi ha:) ♥


 


Av annapuumbagraaadin - 5 januari 2012 14:52


jag vet om att dessa orden är slitna men dom är inte mindre viktiga för det.

jag kommer slita ut dom gång på gång under hela mitt liv.

Niklas Balis Andersson,

ljuset i mitt liv, du som får mig att le & se allting positivt och gör allting möjligt

jag älskar dig tusen varv runt jorden & tillbaka igen






Av annapuumbagraaadin - 4 januari 2012 20:00



hur kan man äta fiskpinnar, makaroner, hollandiesås & ketchup?
nej usch, tacka gud för kött & en fet sallad:)
nu blir det mys med mitt lilla hjärta
 

Av annapuumbagraaadin - 3 januari 2012 21:29



hur ska man göra, bete sig eller tänka när man kommer i totalt chocktillstånd

och varkens vet in eller ut?

jag har varit här förr, varför lär jag mig aldrig?

jag trodde aldrig att detta skulle hända mig igen, men man tar alltför lätt på riskerna...

tusen tankar, valen försvinner aldrig. tiden är snäv.

det är dags att ta dig i kragen Anna Gradin & ta reda på hur allt detta ska sluta.




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se