Ibland är man starkare än vad man själv tror,

att man känner sig feg, frusen & inte vågar, man tänker att

"nej shit, det klarar aldrig jag, det här är inte jag"

men om det är ett faktum att man faktiskt inte har några val,

man står mellan två val och det måste fullföljas oavsett vad,

då får man lov att stå på sig och kämpa sig fram, för till slut, i slutändan når man sitt mål.

hur svårt, tufft och jobbigt det än är. det finns ingen som har sagt att livet ska vara lätt,

man måste bara låta sig mötas utav allt, alla tårar som rinner, alla tankar som finns inom en

& alla händelser man måste kunna ta itu med.

men att kämpa sig fram och våga öppna ögonen och möta den verkliga verkligheten gör oss starkare & positivare.

jag har gjort många misstag i mitt liv, men det är väl utav våra misstag som vi lär oss saker och ting?

trots dessa "misstag" så finns det ändå någonting inom oss eller mig iallafall som säger

"oavsett vad så ska man aldrig ångra det som en gång har fått mig att le, att må bra & att lyckas göra framsteg"

det har trots allt varit en del utav våra liv, som har gjort att vi vågat gå vidare

det är så lätt att vika undan folk ifrån ens liv, men ens riktiga & äkta vänner?

jag blir så otroligt ledsen när jag tänker på att det faktiskt inte är alla människor som har nära o äkta vänner,

som finns och stöttar, hjälper till med råd när det väl behövs, att behöva en kram eller några stärkande

ord på vägen som gör att saker och ting kan kännas stöttande och bättre, det får en att känna kämparglöden.

att få vara med om mycket, träffa många olika människor så på något konstigt sätt så tycker jag ändå

att alla är unika, på våra olika vis. alla har vi både våra bra och dåliga sidor.

på något sätt vill jag inte se att det faktiskt kan finnas elaka, dumma & hotfulla människor i denna värld,

jag kan lätt ge samma människa chans på chans om och om igen utan att det förändras någon bättre skillnad,

jag vill tycka bra om alla människor även om jag vet att vissa inte har den förmågan, tyvärr....

men samtidigt kan det finnas folk, faktiskt en hel del, som gör sig dumma, som beter sig dumt,

som vill ställa in sig hos folk & människor men som egentligen bara det pratas en massa strunt om.

varför inte bara våga vara sig själv? det finns väl ingen som helst anledning att vinna någonting på att

låtsas att man ska vara någon annan än vad man egentligen är?

det har iallafall jag aldrig lärt mig.

jag har alltid fått lära mig att oavsett hur, vad & när så är vi alla bra & unika människor, på våra olika sätt...

min mamma sa alltid till mig att vad jag än gjorde så fick jag alltid själv stå till mina handlingar

och det tycker jag att jag har lyckats med för varje dag sen jag fick höra orden...