Hur mår egentligen en människa som mobbar, trycker ner & säger elaka saker till andra människor?

mår verkligen den personen bra eller säger den så för att den själv mår dåligt och måste lägga över

all sin kraft & ilska på någon annan för det kanske ska försöka kännas lite lättare på traven?

jag har fått lära mig att mobba någon annan människa är absolut bland det värsta som finns &

existerar på denna jord.. Tråkigt att inte flera kan tänka så.

Men det är kanske jag som har fel?

jag har själv mobbat en gång i tiden när jag gick i mindre skolan, då förstod man inte riskerna

och ville vara lika "tuff" som alla andra. men det är någonting jag verkligen ångrar idag...

jag tror faktiskt att alla, förr eller senare har gjort detta, det finns inte en ända människa som är felfri idag.

men att vara vuxen, eller iallafall ha en vuxen ålder och bete sig på detta viset,

Att kränka ner någon med elaka ord, dumma kommentarer eller hårda slag,

när man utför dessa handlingar, finns det absolut ingen som helst känsla i kroppen?

att få höra "du är dum i huvudet, du borde söka hjälp, du är en idiot/äcklig människa/ du är tjock/

du är fet/ du är ful ." osv.

vad vinner en människa på att säga så till andra? mår den bättre efter orden är sagda?

ett ända litet ord som sårar och blir till minne för resten utav livet.

Just hos människor som får höra detta försämras deras självförtroende till max,

vad vinner folk på att trycka ner varandra?

det visar bara vilken otroligt ynklig & otacksam människa man verkligen är!

dom som mobbar & kränker andra är oftast dom som inte mår bra själva och måste lägga över sina skulder på andra. hur man nu kan leva med det förstår jag inte....

Tänk dig själv som människa, vi lever med varsitt hjärta, varsin själ, varsitt tänkande

& varsitt levande.

Alla vi människor är unika, hur vi än är, hur vi än ser ut & hur vi än beter oss.

det finns inte en ända människa på denna jorden som är mindre värda än andra.

Dom senaste 8 åren har jag tvingats ta imot och höra en otrolig massa dumma kommenterar,

hårda ord & även hårda slag.

vilket har gjort ont, det har sårat. men jag vet också en sak,

att min svagaste punkt är när någon drar upp mina föräldrar är absolut ingen konst att räkna ut

och det borde vara konstigt om det inte hade varit så.

jag har ställt mig frågan så otroligt många gånger man aldrig lyckats komma fram till något bra svar,

men att dra i mina ömmaste trådar, trycka på min ömmaste punkt.

att bråka med mig & inte veta hur man ska hantera det utan drar upp mina föräldrar i det,

man kan ju inte må bra? det bevisar verkligen hur lite man har innanför pannbenet och

hur dåligt man verkligen mår, varför reta sig på mig?

det tråkigaste med allting är bara varför INTE EN ÄNDA vågar stå framför mig och säga detta till mig,

våga vara rak o ärlig och säga detta till mig, ansikte mot ansikte.

nej, för så "raka & ärliga" finns det ingen som vågar.

men jag är otroligt stolt för vad jag än fått höra, vad jag än fått ta imot för skit

och hur hårda slag jag än fått stå ut med så står jag på mina ben idag,

för hur det än är så efter alla kommenterar & ord jag tvingats höra så har jag alltid försökt struntat i det,

för hur det än är så kommer alla människor få vara med om det som jag tvingats gå igenom och jag

vet om att det finns inte många som klarar av det.

till skillnaden ifrån mig, som tvingats leva utan mina föräldrar sen jag var 15 år.

15 år, kan du tänka dig det själv?

jag står för mina åsikter, jag har så mycket i mitt bagage och är säkerligen starkare än många andra,

att tvingats bli lämnad ensam kvar, utan någonting, inget hem, inga saker, inga barndomssaker,

knappt några foton, inga släktingar, absolut ingenting.

att orka resa sig ifrån allra första början, andra gången & tredje gången, det gör ont och det tar

otroligt hårt imot, men sålänge man tror på sig själv så lyckas man.

Jag är så otroligt glad att jag är den jag är trots allting jag tvingats gå igenom,

för det bevisar verkligen vilken styrka jag har, vilket många inte har.

Att folk pratar sin skit, tror att dom vet mycket om mig medans dom egentligen inte vet någonting

eller får allting om bakfoten och lägger sig i mitt liv.

att lägga sig i någon annans liv förstår jag faktiskt inte någon mening med.

är mitt liv så fruktansvärt intressant? eller det är bara ett bevis på att ditt eget är så otroligt tråkigt?

Så, oavsett vad. så hoppas jag INNERLIGT att folk kan respektera varandra för hur vi människor är,

oavsett om vi är smala, mulliga, lite större, förståndshandikappade, svenskar, utländska,

för oavsett allt så är det insidan som räknas, vad som finns inom oss.

alla har vi varsitt hjärta, det är starkt på våra olika vis,

skillnaden är bara att snälla, omtänksamma & positiva människor visar det,

människor med dåligt humör, avundsjuka & ilska är dom som inte tar väl hand om det,

det kommer förhoppningsvis en dag då dom också inser hur bra världen kan bli och vara

om dom ändrar sig och visar mer sympati för andra i denna världen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...