Direktlänk till inlägg 2 januari 2012

:)

Av annapuumbagraaadin - 2 januari 2012 10:30



Jag har tänkt fram och tillbaka sen jag såg kommentaren och bara egentligen kommit fram till en enda tanke...

Du retar dig på mig, du avskyr mig och du hatar mig, och för att kunna komma åt mig och såra mig så är det

ända sättet att lyckas med att dra upp min mamma, min mamma som inte lever längre.

Magstarkt? bara förnamnet...

Vad jag vet så har du också förlorat nära inom en väldigt kort period, men det finns inte i min värld,

att använda sig utav sånt när man tjafsar, bråkar & är ovänner.

Jag har lärt mig en sak, det är att man aldrig ska sluta förvåna sig.

Du har gjort det många gånger förr, men aldrig trodde jag att du skulle ha mage att göra om det,

men som sagt. du kommer aldrig någonsinn att växa upp..

Detta är absolut ingenting jag skäms över, absolut inte.

Att min svagaste punkt är att någon drar upp mina föräldrar, men det är kanske inte så konstigt?

klart att det sårar och gör ont att läsa och höra saker, men jag har också lärt mig en sak.

Folk som vill komma åt mig men inte lyckas på något annat sätt än att blanda in mina föräldrar

skriver kränkande saker och negativa saker om dom. allt för att trycka ner mig.

sen året 2005 har jag väldigt ofta fått ta imot smällar, hårda slag & enorma hårda, elaka o dumma ord,

på något konstigt sätt trodde jag att det tagit slut. att folk mognade, men tänk så fel man kan ha.

Människor & folk får mer än gärna uttrycka sig ang mina föräldrar MEN då ska det vara att man kan

stå rakt framför mig, kunna titta mig i ögonen och säga det dom vill ha fram till mig.

Inte via datorn, där alla kan sitta och är stora i käften bakom en ynka skärm, inte på sms,

inte på hotmail och inte via brev. Varför vågar du inte stå framför mig och säga detta?

Är du verkligen så feg? så "modig" du verkar vara så borde ju inte det vara några problem för dig.

Eller? Har jag kanske fel? Någonting är där som stoppar dig eftersom du inte vågar det...

vad är det som fattas dig?

Jag vet om att jag har sårat dig, tusen gånger om.

Både med saker som du vet och som du inte vet. Men det ger dig trots allt inte rätten att dömma

mig efter mina bortgångna föräldrar.

En sak vet jag, jag har mött många personer i mitt liv, lärt mig hur folk fungerar och ska jag vara fullkomligt ärlig

så är du en utav dom vidrigaste människor jag någonsinn har mött.

Du är så egoistisk, tänker bara på dig själv, vad som är bäst för dig, du lever i en fantasivärld,

du ljuger så du tror dig själv, du ljuger för att rädda ditt skinn, du gör allt. verkligen alla negativa saker

man någonsinn kan kunna tänka sig och komma på...

Hur har en människa stake att kunna leva med alla lögner?

Om hela mitt liv skulle vara uppbyggd på lögner skulle jag kravera, gå under jorden,

jag hade aldrig någonsinn klarat av det. kan man inte vara rak och ärlig finns det ingen rättvisa iheller.

eller, vad säger du själv?

Har förstått att det måste vara otroligt lätt att prata när man inte har en aning om vad saker

och ting handlar om eller vad det innebär...


Efter att du läst mina ord, så hoppas jag på att du får dig en tankeställare om hur det hade varit om du

hade varit i mina kläder, om jag dragit upp en anhörig till dig, för det vet jag att det finns en del av...

Jag sjunker inte så lågt, jag sänker inte mig till botten och använder såna omogna metoder.

Vill jag en människa någonting så träffar jag den, ställer mig rakt framför, tittar in djupt i ögonen

och säger vad jag vill få sagt. Och det vet du om.


Jag är stark, jag är mogen, jag är rak, jag är ärlig & jag har erfarenhet.

Jag & många andra tror på mig och det är jag väldigt glad över.

jag skulle aldrig någonsinn önska min värsta fiende samma öde jag tvingats genomgå.

Jag vet om att många inte klarat av att tvingats gå igenom samma helvete som jag tvingats gå igenom.

Alla människor på denna jorden kommer tyvärr få gå igenom samma helvete som jag någongång i sitt liv,

då märker folk hur det verkligen är. att försöka kämpa sig framåt utan någonting,

jag hade bara oturen att bli drabbad så oerhört tidigt.

men här är jag, här står jag, här är jag idag, jag mår faktiskt bra trots allt.

jag har kämpat mig fram för varje dag som gått,

idag är jag lyckligare än någonsinn.

jag har världens finaste pojkvän, mina älskade småsyskon & mina underbara vänner,

det kan aldrig bli bättre:)



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av annapuumbagraaadin - 25 september 2016 18:04

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

Av annapuumbagraaadin - 23 september 2016 15:06

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

Av annapuumbagraaadin - 19 maj 2016 19:31

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

Av annapuumbagraaadin - 27 mars 2016 13:40

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

Av annapuumbagraaadin - 29 oktober 2015 20:14

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...

Ovido - Quiz & Flashcards