Alla inlägg under december 2011

Av annapuumbagraaadin - 5 december 2011 10:29



När ska folk egentligen förstå? När ska folk inse? När ska folk fatta?

Jag förvånar mig för varje dag som går.

Varför inte ta vara på sina närmaste, sina nära & kära?!

Hålla dom nära, tala om för dom hur mycket dom verkligen betyder för en?

Vara rädda om varandra och ge bra komplimanger? bara ord kan göra en människa hel igen.

Betyder dom ingenting eller folk ska kunna behandla varandra hur man vill?

som en smutsig äcklig trasa som bara åker runder?!

Nej, jag säger då d, vart fan är samhället påväg egentligen?

Trots att folk blir ovänner överallt & ingenstans så förstår jag inte hur folk tänker?!

Folk som träffats och det tar slut, oftast blir folk ovänner o vill inte veta av varandra,

varför? en gång i livet delade man ordet kärlek, det är ett otroligt starkt ord.

man hade starka band till varandra. sen bara för det tar slut så ska allting brytas ned?

för helvete folk så skärp er! ett litet ord som hej kostar ingenting.

Skulle man skaffa barn tillsammans som många helt har missat poängen att den saken är man TVÅ om,

skulle det ta slut så hotar den ena föräldern med barnet för att komma åt den andre vuxna.

HalllÅ? "vuxna människor skaffar barn tillsammans, för man känner sig redo att ta hand om ett barn,

kunna göra det till en bra människa och ge den omsorg o kärlek"

Jag har sagt förr och jag säger det igen, Barn ska inte ha barn!

Det är minskäll ingen jävla leksak som många tycks tro!

Det är lika mycket kött & blod som alla vi andra här på jorden.

Jag är inte världens bästa människa man jag kan iallafall skilja på vad som är rätt & fel!

Att såra varandra, skrika till folk, spotta på folk, göra narr utav folk,

eller rent utav sparka på folk som redan ligger ner.

Hur kan man bara för ett ögonblick göra något sånt helt korkat o idiotiskt?!

jag ångrar varje ord, jag ångrar varje sak. jag saknar dig, jag saknar oss<3

jag vet om att ingenting någonsinn kommer bli som det en gång var o det gör ont,

det gör riktigt ont i mig. men det är mitt eget fel, jag får stå mitt kast....

en människa blir sårad för livet, orden plågas o upprepar sig i huvudet om och om igen,

orden blir allt tydligare, alla minnen kommer mera fram.

även om man säger förlåt, vad ska ett litet ord som förlåt kunna göra?

kunna göra allting bra igen, kunna få den onda tiden att försvinna för gott o sluta tänka på det?

Nej, ibland kan man tycka att saker är lättare sagt än gjort.

Ett litet ord som förlåt andvänds alldeles för sällan på vår jord, men att bli plågad ner till botten och

tappa självförtroende och tillit till människor så är ett ord som förlåt så fruktansvärt patetiskt.

vad ska ordet förlåt göra i den stunden? du är sårad för livet..............


Lev nu och idag, ty varje dag är en gåva vi får

så ta tillvara allt vad livet har att ge, för morgondagen kan ingen se,

ta ingen för givet, utan få ut allt du vill utav det jordiska livet

så älska, lev och njut.

för en dag tar allt bara slut



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 5 december 2011 10:29



När ska folk egentligen förstå? När ska folk inse? När ska folk fatta?

Jag förvånar mig för varje dag som går.

Varför inte ta vara på sina närmaste, sina nära & kära?!

Hålla dom nära, tala om för dom hur mycket dom verkligen betyder för en?

Vara rädda om varandra och ge bra komplimanger? bara ord kan göra en människa hel igen.

Betyder dom ingenting eller folk ska kunna behandla varandra hur man vill?

som en smutsig äcklig trasa som bara åker runder?!

Nej, jag säger då d, vart fan är samhället påväg egentligen?

Trots att folk blir ovänner överallt & ingenstans så förstår jag inte hur folk tänker?!

Folk som träffats och det tar slut, oftast blir folk ovänner o vill inte veta av varandra,

varför? en gång i livet delade man ordet kärlek, det är ett otroligt starkt ord.

man hade starka band till varandra. sen bara för det tar slut så ska allting brytas ned?

för helvete folk så skärp er! ett litet ord som hej kostar ingenting.

Skulle man skaffa barn tillsammans som många helt har missat poängen att den saken är man TVÅ om,

skulle det ta slut så hotar den ena föräldern med barnet för att komma åt den andre vuxna.

HalllÅ? "vuxna människor skaffar barn tillsammans, för man känner sig redo att ta hand om ett barn,

kunna göra det till en bra människa och ge den omsorg o kärlek"

Jag har sagt förr och jag säger det igen, Barn ska inte ha barn!

Det är minskäll ingen jävla leksak som många tycks tro!

Det är lika mycket kött & blod som alla vi andra här på jorden.

Jag är inte världens bästa människa man jag kan iallafall skilja på vad som är rätt & fel!

Att såra varandra, skrika till folk, spotta på folk, göra narr utav folk,

eller rent utav sparka på folk som redan ligger ner.

Hur kan man bara för ett ögonblick göra något sånt helt korkat o idiotiskt?!

jag ångrar varje ord, jag ångrar varje sak. jag saknar dig, jag saknar oss<3

jag vet om att ingenting någonsinn kommer bli som det en gång var o det gör ont,

det gör riktigt ont i mig. men det är mitt eget fel, jag får stå mitt kast....

en människa blir sårad för livet, orden plågas o upprepar sig i huvudet om och om igen,

orden blir allt tydligare, alla minnen kommer mera fram.

även om man säger förlåt, vad ska ett litet ord som förlåt kunna göra?

kunna göra allting bra igen, kunna få den onda tiden att försvinna för gott o sluta tänka på det?

Nej, ibland kan man tycka att saker är lättare sagt än gjort.

Ett litet ord som förlåt andvänds alldeles för sällan på vår jord, men att bli plågad ner till botten och

tappa självförtroende och tillit till människor så är ett ord som förlåt så fruktansvärt patetiskt.

vad ska ordet förlåt göra i den stunden? du är sårad för livet..............


Lev nu och idag, ty varje dag är en gåva vi får

så ta tillvara allt vad livet har att ge, för morgondagen kan ingen se,

ta ingen för givet, utan få ut allt du vill utav det jordiska livet

så älska, lev och njut.

för en dag tar allt bara slut



ANNONS
Av annapuumbagraaadin - 3 december 2011 14:40


Det sägs att tiden läker alla sår, det tror inte jag på, inte ett dugg, inte för fem enstaka öre.

Därimot har jag lärt mig att med tiden så börjar saker och ting kännas lite lättare,

tankarna blir allt mildare och man börjar se saker med större perspektiv.

Det har hänt så otroligt mycket det senaste året, alldeles för mycket kan jag tycka...

min ständiga fråga som jag ställer till mig själv flera gånger om dagen,

"finns det ingen som helst rättvisa i denna världen? vart är världen & samhället påväg, egentligen?"

det finns tusen frågor, men finner jag någonsinn några enstaka svar? bara ett ända litet svar?

Jag vaknade imorse med en enorm huvudvärk, tankarna helt utspridda & känner mig helt seg o svag.

Det märks tydligt på mig får jag höra, hur kan det vara möjligt? jag försöker dölja det så mycket jag bara kan, men

hjärtat mitt säger att jag aldrig lyckas, att han ser det på mig direkt...

när man inte mår bra försöker man dölja det och försöker lägga tankarna åt sidan men ju mer jag försöker förtränga dom så blir dom bara allt fler?

Det är inte möjligt.....

Nu är det snart jul, ännu en jul jag & mina småsyskon ska behöva genomgå, utan våra föräldrar,

utan vår mamma och utan vår pappa.

Jag hör ifrån många olika ställen att folk inte vet vart dom ska fira jul, dom vet inte vad dom ska köpa till deras närmaste i julklapp, vissa vill inte lägga energi på det bara och ska skita i det,

och andra säger att dom hatar julen pga dom ska behöva träffa deras släktingar som dom bara träffar en gång om året, just på julen. ska behöva sitta vid samma bord och hålla minen över att träffas och tro att dom är glada över att se varandra under denna högtid...

Jag bara ställer mig rakt upp & ner och undras, hur kan folk vara så oerhört okänsliga?

Hur kan man vara så otroligt egoistisk?

Ju värre man än har det så finns det dom som har det värre, mycket värre.

Tänker ni någonsinn på dom? Tänker ni någonsinn på hur dom mår, känner eller tycker när ni spyr ut en massa galla som ni gör? Nej, det är klart. Det är ju inte ert problem, vi får ju skylla oss själva....

"Skylla oss själva" , visst....

våga säga det framför mig så hade ni bara gjort det en gång & jag menar det, EN GÅNG!

Tänk er när ni sitter och tittar på tv tillsammans med er familj, dagen innan julafton, ni säger att ni inte orkar med den och den imorgon och vill stanna hemma, ni vill inte och orkar inte träffa dom,

ni avskyr dom, ni stider mot allt.

Då vet jag om att det sitter tre barn i denna världen och har en oroliga tankar o klumpar i våra magar,

över hur vår julafton kommer att vara och bli. att en vecka innan julafton ska ske så förlorar dom sin pappa,

han kommer inte tillbaka, han finns inte mera, dom ska tvingas fira jul utan honom.

Att deras mamma är också borta, gick bort hastigt och tankarna är spridda.

att vi sitter framför våra tv:n, själva. utan någon familj, utan någon släkt & utan vänner.

Den ända familj i vår släkt som bryr sig om oss, som verkligen menar sina ord,

som frågar oss hur vi mår, att dom är stolta o finns för oss & framförallt att dom älskar oss,

det är mammas bror, vår morbror, hans fru & deras två döttrar. Och utan dom vet jag inte vad vi skulle gjort.

Jag är så oäntligt tacksam för all stöd, allt allt allt allt allt<3<3<3

För så är det, vi sitter utan vår familj, utan någon släkt. Vi har knappt någon kvar.

Visst vi har en släkt, men den lämnade oss, mig o mina småsyskon den dagen mamma lämnade oss.

vi är väl inte tillräckligt bra nog för dom. dom är egoister, svin & helt enkelt några riktigt vidriga människor.

Dom finns inte för mig, för mig är dom borta, för mig är dom döda...

Dom kan allehopa bara dra långt åt helvete, så långt iväg dom bara kan komma & aldrig någonsinn

komma tillbaka. ALDRIG NÅGONSINN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förstår inte hur man som människa tänker, när ens dotter/syster går bort, hon har tre barn kvar i livet,

o släkten bara vänder barnen ryggen och skiter fullständigt i dom, skyller allt på dom & bara är vidriga

mot oss?! Jag hoppas innerligt att ni, varenda jävel utav er läser detta.

Hade jag varit er hade jag aldrig vågat visa mig ute, inte för någon. att ni inte skäms?!

Vad tror ni mamma&pappa tyckt kring allt detta? Ni visste om att vi, jag o mina småsyskon var mamma&pappas

ALLT, att dom verkligen offrade exakt ALLT för oss, o ni bara gör såhär.

Finns inga ord, meningar eller texter i denna värld som kan förklara hur jävla illa jag verkligen tycker om er,

en sak är säker & jag står till mina ord.

För mig är ni några riktiga svin, några riktiga egotrippade äckliga människor,

ni har ingen rätt att finnas vid liv, jag hoppas ni alla må BRINNA LÅNGT I HELVETET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Allting annat som ni tycks få höra om oss att vi har vår "gulliga lilla släkt" som hjälper oss,

jag är så jävla trött på att få höra det nu, det är dags att sanningen kommer fram.

Efter alla dessa år så är det fantami på tiden att folk får reda på hur det verkligen ligger till.

Leken är slut, den hårda sanningen ska fram! Jag tänker inte gå o hålla er bakom ryggen längre,

det är ni inte värda! Ni är inte ens värda att pissa på när ni redan ligger ner!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vet mycket väl vad jag skriver, jag är fullt kapabel att veta det & en sak ska ni veta,

JAG STÅR TILL VARTENDA LITET ORD SOM ÄR SKRIVIT. TOTALT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!

Vi har bara varandra, det är jag & mina småsyskon.

Och tillsammans är vi starkare än någonsinn!<3

ni som läser kan aldrig ana, ni kan aldrig förstå eller ens försöka förutsätta hur allt är för oss,

ni kan försöka, men ni kommer aldrig att klara av det.

vi sitter och drömmer oss tillbaka, då allt var bra. Med våra drömmar, tankar & tårar.

Vi låter våra tårar flöda fritt, inte pga lycka utan pga den sorg vi har och känner efter våra föräldrar o närmaste.

Jag har tänkt så otroligt mycket sista tiden för det har hänt så otroligt mycket i mitt liv,

jag har flera gånger tänkt att sätta mig ner och skriva i min blogg, men aldrig blivit färdig till det,

aldrig riktigt haft instinkten till att göra det. Jag har bara dragit på det men mina tankar sätter sig på mitt humör och beslutade mig därför för att sätta mig ner nu i lugn o ro, med mina tankar o musik och låta orden vandra fritt.

Det behövs, det behövs verkligen.

Jag vill uppmana folk, jag vill få dom att förstå att dom inte ska slösa bort sitt liv på saker som egentligen har en mening, att man ska vara rädda om sina nära & kära, att ta vara på tid och rum.

För tillfälligt har jag tusen tankar, tusen ord som bara vill komma ut. Men jag håller det inom mig själv,

ett tag till iaf...

Tiden får själv utvisa när allting annat vill synas här, skriftligt, visat & uppsatt inför hela svenska folket.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se