ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN & ÅTER ÄNTLIGEN!!!!!

Idag kan jag garantera en sak, som jag verkligen är hundra procent säker på, jag är överlycklig,

finner inga ord för känslan & glädjen jag känner i mig! :)

Idag fick jag hem ännu en del saker, trots inte allt som jag faktiskt väntat mig, men men,

jag pallar inte tjata och jaga längre, trivs han bättre med mina saker hos sig så får det lov att vara så.

Med tanke på att det inte var så längesen jag befann mig själv där så vet jag vart mina saker har funnits och

inte funnits, men att uttrycka sig och skriva en massa kränkande saker gör kanske saken bättre,

tjaa vad vet jag:)

Efter snart ett helt år som har gått så har jag bara haft delvis med saker hos mig,

som varit mina egna.

mina barndomssaker, saker jag tvingats ärva & saker jag själv köpt. har jag tvingats leva utan.

alla fotografier på min mamma och pappa, mina syskon. saker jag haft sen jag var liten.

Jag är stolt, faktiskt. otroligt stolt över mig själv, att jag har lyckats leva utan mina saker så otroligt länge.

Det går en massa snack hit och dit om att

"du får hämta dina saker när du vill"

"allt ditt skit ska bort"

"han vill inget hellre än att bli av med dina saker"

Det finns massor, men tänk om folk hade kunnat ta reda på den riktiga sanningen,

för vad jag vet och har lärt mig i denna värld, i mitt liv så varar sanningen längst.

Speciellt om det finns massor utav sms som kan tyda på sanningen, men sen att inte alla kan & klarar av

sanningen, det är en annan femma;)

Jag bryr mig inte om vad alla andra säger längre, jag har mitt på det torra och jag vet vad som stämmer:)

Sen har jag tänkt på en sak, allt & alla som lagt sig i, hur kan det komma sig egentligen?

Dom personerna som haft antydande träffade jag för inte så längesen när jag umgicks med honom,

och så vitt jag vet så fanns det diskussioner ang om det var han och jag igen.

Vilket alltid kommer att förbli hans & mins hemlighet.... Det finns ingen annan som har med det att göra.

Att lägga sig i ang i någon annans liv, varför gör man det, egetligen?

vad är orsaken till det?

Sålänge jag haft umgänge med den människan har jag alltid lyckats ha ett plåster i röven efter mig överallt,

tagit reda på vad som sagts och gjorts, funnits avundsjuka och gör samma saker som vi gjorde.

För mig idag, kan jag bara sitta och skratta åt det, för det visar verkligen hur patetisk en människa kan vara.

Men som alla säger, det är inte ens lönt att kommentera människan, för dens omogenhet talar för sig själv.

Du kommer aldrig att växa upp, du kommer aldrig ifrån alla lögner du håller inom dig.

Du tror att ingen vet, medans alla vet men trots allt ändå så är folk tysta, varför?

jo, för att ingen vill lägga sig i medans du lägger dig i allt o allas liv.

men det kommer till den dagen då du stöter på fel människor och får stå ditt kast.

hur orkar du människa?

Du tog kontakt med mig igen och skickade vän förfrågan både till mig & min kille för att hålla koll,

när mina saker fanns hos honom rotade du i allt, verkligen allt.

kollade igenom mina böcker, mina privata böcker, rev ut foton. hur har någon människa mage till det?

du hade lika gärna kunnat be mig om foton, det finns massor med foton, massor med filmer.

med tanke på att det är jag som har alla fotona/filmer från det året du missade så finns det en del

du har missat. ett år är ganska lång tid, har du tänkt på det?

det finns inget annat sätt... du får gärna prata om mig, skriva om mig och allt om mig,

det bevisar ju verkligen hur mycket jag glädjer ditt liv, att du lägger tid och energi på mig.

Du får mer än gärna kalla mig för idiot, äcklig människa, patetisk & allt vad du kommer på.

väldigt litet ordförråd måste jag uttrycka mig, men det är kanske inte så lätt när man aldrig

lyckas växa upp till en ny nivå:)

Att det aldrig funnits någon stake i dig, det vet jag mycket väl om.

det är lätt att sitta och vara tuff och stor i käften och skriva/säga en massa,

men stå framför varandra, möta öga mot öga det klarar du inte av för då hade du kunnat säga allting

till mig vad du tycker om mig.

Jag tycker att jag har skrivit tillräckligt för att du ska förstå att du är så fruktansvärt nedervärdig och

falsk människa, ingen kan vara lyckligare än jag som äntligen lyckas slippa dig. ditt gnäll, ditt tjat, allt.

verkligen allt. snälla lilla vän, gör mig en tjänst, för din egen skull.

rensa luften & ta hand om ditt liv. det är det minsta du kan göra. för allas bästa.

det är inte varje dag som man stöter på människor som inte lyckas stå till sanningen,

vad som är sant och vad som inte är sant.

men att jaga, jaga & åter jaga och äntligen lyckas få det man sökte men att gå och bära på en sanning

som verkligen måste plåga en varje dag som natt kan inte vara lätt.

En sak är säker iallafall, det finns ingen annan som dig, vilket måste vara otroligt skönt.

hade jag haft en pojkvän som jag verkligen älskat över allting annat och ville

dela mitt liv med hade jag aldrig knullat hans bror för att göra mitt ex svartsjuk.

någonstans går gränsen, eller vad säger du själv?