mitt i allt städandet, sjönk jag sakta ner i soffan, satte datorn i knäet och har nu sittit här en stund,

solen skiner och det är verkligen underbart

känner att mitt bloggande blir allt mindre för varje dag som går och istället blir det så otroligt långa texter

att läsa, kanske drygt att läsa? tjaa, vad vet jag... :)

gråt dina tårar, dom kommer ändå torka, såren läker bit för bit,

hur ont det gör, hur jävligt allting känns så finns det alltid ett ljus i den mörka tunneln,

när jag förlorade min mamma trodde jag att allt mitt hopp var ute, att allting var över

men det var då jag stannade upp i livet, fick mig en ordentlig tankeställare och ställde frågan till mig själv,

"vad i helvete håller jag på med? hur egoistisk får man lov att bli som människa, vi har bara varandra kvar i livet, det är vi tre, syskonen Gradin, föralltid"

Utan varandra känns allt tomt, den känslan vill jag aldrig någonsinn känna igen, aldrig någonsinn

hela livet ut ska jag blicka tillbaka, alla stunder som vi prata & skratta, när vi var små & bara var

när livet var som enklast, man tänkte inte på någonting, vi hade varandra och bara lekte livet,

man somnade med varandra, med mamma o pappa, och man vaknade upp tillsammans

med varandra, med vår mamma och vår pappa.......

alla minnen som vi bär på, varför kommer och går dom i mellanåt?

för ett tag sen tänkte jag faktiskt lägga ner med mitt bloggande helt och hållet men då sa en god vän till mig;

"anna, du kan inte sluta skriva, du kommer gå under då, du måste få skriva av dig"

har tänkt mycket på dom orden, och han hade rätt. hade jag inte följt hans råd hade jag slutat skriva

och då hade säkerligen jag ångrat mig, föralltid...

varför har vi dom minnena som vi har? när folk blir oväns och bråkar så skriker och säger man en massa dumma

saker till varandra, varför egentligen?

jag tror att vi alla gör det, även om vi försöker tänka på vad vi säger så kan det lätt bli fel, tyvärr...

jag tror, eller nej, jag vet. jag har spekulerat mycket i detta och även om man blir oväns och inte pratar med varandra mera som blir allt vanligare i samhället som jag har märkt så tänker man ändå någongång på hur

allting var när man umgicks, allt roligt man hittat på med och allt skoj man varit med om:)

jag älskar att fotografera, bilder blir till minnen och det kan man aldrig få för mycket utav:)

jag har flera kassar, album o lådor med bara foton, gamla som nya och det är jätte kul att gå igenom,

speciellt när det väcker många känslor:)

Alla foton med Mamma, pappa & mina småsyskon väcker många minnen, man blir så glad,

att jag fått lyckan att få ha dessa fina, underbara & älskade människor i mitt liv.

Hur man än vrider och vänder på saker och ting så ska man vara oändligt glad att man har familj, vänner, nära och bekanta omkring sig, det finns faktiskt dom som lever ensama, utan familj, vänner, nära och bekanta.

jag sörjer med dom

Vill att alla ni som läser min blogg ska ta och tänka på vad livet verkligen är värt, om det verkligen är

värt att springa och småsura för saker och ting, vara tuffa i käften och försöka visa att ni inte bryr er.

oftast är det dom som säger "jag bryr mig inte", faktiskt är dom som bryr sig mest;)

Nu ska jag ta min snoriga näsa och sätta på kaffe så jag & Jenny kan umgås o prata litta:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...