Direktlänk till inlägg 26 oktober 2011

Mamma&Pappa

Av annapuumbagraaadin - 26 oktober 2011 10:15



"Om du dör mamma, då kommer jag ta livet av mig"

- I taket lyser stjärnorna. Den filmen är verkligen underbar & jag vet om att många tycker om filmen.

När jag ser den, påminns jag. om den ständiga verklighet jag lever i.

När hon skrivit meningen på sin lapp o stoppat den i fickan så tänker man, tankarna snurrar i il-fart...

Jag vet många som sagt så till mig utan att tänka sig för.

"om jag skulle förlora någon i min familj eller någon nära så hade jag aldrig klarat av det,

jag hade tagit livet av mig utan att blinka"

Hrmm, visst, klart vi alla har haft den tanken, utan tvekan.

Meen, hade det lett någon vart? Hur egoistisk får man lov att vara?

Ni tänker säkert att jag inte är som alla andra eller tänker som alla andra borde göra,

nej, helt riktigt. jag är jag, jag är stolt över mig själv, jag trivs så fruktansvärt bra med mig själv.

MEN, EN SAK VET JAG & SOM JAG VET ATT JAG KAN YTTRA MIG OM.

Jag vet hur det känns, jag vet hur det är när hela ens liv & värld rasar samman,

jag vet hur ont det gör, jag vet hur kroppen kan reagera,

jag vet hur det känns när alla tankar snurrar så man inte vet varkens in eller ut,

jag vet hur det känns när tårarna riktigt bränner, jag vet hur det känns när själen inom en blöder.

Jag vet. jag har fått känna den känslan två gånger i mitt liv & det räcker, mer än väl.

Men jag vet också samtidigt hur det känns att vandra den långa vägen, försöka hitta ljuset i tunneln och

för varje steg man tar och varje sekund som livet ger så finns det en ljusnig i allt,

det kan ta tid, det får lov att ta tid. men förr eller senare löser allting sig.

Det handlar om att man aldrig får lov att ge upp hoppet.

Hoppet är det sista som lämnar människan.

I min värld, i mitt liv & mitt huvud finns det ingen tanke över huvudtaget om att ta livet av sig,

jag skulle aldrig i hela mitt liv utsätta varkens mina småsyskon, mina närmasta eller mina vänner

den hemska smärtan som jag tvingats gå igenom.

Den skulle jag aldrig önska min värsta fiende.

Folk får gärna prata om mig, min livs-situvation, om mig. mer än gärna.

Men EN sak ska ni komma ihåg!

gå igenom alla saker jag gått igenom, känn den smärtan jag fått känna,

få se alla saker jag tvingats att se, få höra alla ord jag tvingats höra

& gå samma vägar som jag tvingats göra.

EFTER det kan ni kommentera och uttrycka er om mig, min livs-situvation och om mig.

Alla andra har någon nära, någon vuxen och någon som stöttar en när livet känns svårt och hårt,

när man sitter i en sits och verkligen behöver goda råd och prata av sig.

eller bara sitta ner, få gråta av sig och skälla över ens liv.

vem har jag? jag har mig själv & det har jag haft sen jag var 15år gammal....

En sak vet jag, mamma&pappa är stolta över oss, över sina älskade barn.

att vi är starka, vi trotsar varje dag som går med att kämpa, överleva och tampas med varje motgång vi får.

Jag vet, jag är säker. jag är medveten om det.

"Mamma&Pappa, Om ni dör, då tänker jag fortsätta att leva, leva för er.

jag älskar er nu & föralltid, i all oändlighet"



 
 
Ingen bild

3.

26 oktober 2011 10:55

Do not stand at my grave and weep,
I am not there; I do not sleep.
I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sun on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning’s hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft starlight at night.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there; I did not die.

 
Anna-mamma till Vincent

Anna-mamma till Vincent

26 oktober 2011 10:55

Jag har ingen aning om vad du gått igenom. Men för några år sedan när jag var djupt deprimerad och ångest så hade jag en hel del självmordstankar. Jag kände att jag inte orkade leva och i dåläget så fanns det inte en tanke på hur andra skulle må dåligt om jag inte fanns längre. Man var inne i sig själv. Som tur var sökte jag hjälp och fick underbar hjälp på vägen till att finna lycka och ljus i livet igen.

http://frokenstockholmare.blogspot.com

annapuumbagraaadin

26 oktober 2011 14:42

Låter underbart för mig att läsa, även om jag inte vem du är eller känner dig så låter det otroligt skönt att det "löste sig" för dig, att du fann lycka o ljus i ditt liv igen. Det glädjer mig :) Ta väl hand om dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av annapuumbagraaadin - 25 september 2016 18:04

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

Av annapuumbagraaadin - 23 september 2016 15:06

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

Av annapuumbagraaadin - 19 maj 2016 19:31

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

Av annapuumbagraaadin - 27 mars 2016 13:40

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

Av annapuumbagraaadin - 29 oktober 2015 20:14

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...

Skapa flashcards