"Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det"

och ibland, eller väldigt ofta så stämmer detta in på många,

men inte på mig, inte just nu eller som allting känns just nu.

Jag har förlorat en väldigt stor och viktig del i mitt liv,

min stora förebild, min andra halva och min underbara mamma. ♥

Du fattas mig något enormt varje dag,

det går aldrig en dag utan att du finns i mina ständiga tankar

Jag vet vad jag hade, jag hade dig mamma. min, bara min.

Mig som du älskade så villkorslöst mycket, som du skyddade vad som än hände,

som du alltid fanns för och som du alltid skyddade. oavsett vad.

Vad finns kvar utav allt detta idag? Du är borta, jag får aldrig se dig mera,

jag får aldrig höra din vackra norrländska dialekt mera, jag får aldrig mera höra dig skratta och vara glad, som du alltid var. ditt vackra leende ;(

när din hud rörde min ;( dina varma o gosiga kramar ;(

det gör så otroligt ont i mig... jag känner mig helt trasig inurti...

Du hade alltid ett leende på läpparna trots alla motgångar du tvingades gå igenom. Hur är det möjligt? Hur kan en människa vara så otroligt stark utav sig?

Alla våra minnen tillsammans, dom finns hos mig varje dag.

Alla dessa underbara tankar, ord och minnen vi delade tillsammans.

Jag minns särskilt en gång när vi var på affären och handlade,

mitt i sommarvärmen och affären var packad med folk, då jag kom med idén att vi kunde leka turister och göra som dom gjorde, knäppa grejer ;p

visst, vi började vråla på där och folket tittade på oss,

tills jag kom på en sak, jag med världens bredaste skånska dialekt leka turist mitt inne i lilla byn? hahah, som mamma skrattade. lyckan o glädjen fanns där :)  

Jag förstår inte och det kommer jag nog aldrig att göra iheller,

hur är allt detta möjligt, att tvingas leva det livet som vi tvingats till?

När folk har klankat ner på mig, sagt till mig hur värdelös och otroligt dum jag verkligen är, att jag aldrig skulle klara mig i livet, att jag alltid tycker synd om mig själv. där finns hur mycket som helst som jag tvingats ta imot och höra,

och det allra värsta är att alla dessa ord kommer ifrån vuxna människor,

mammas "släkt & vänner...."

klart man tänker på det men på något konstigt sätt så för varje dag som går så bevisar jag bara allt mera för dom att jag är stark, jag klarar detta, jag kan stå på egna ben och framförallt att jag tror på mig själv.

Hur dåligt dom verkligen mår som säger detta till mig, att det alltid är lättare att klanka ner på dom som redan mår dåligt och som är mindre än en själv.

jag gör faktiskt det och det är så otroligt skönt, riktigt skön känsla.

för jag har kommit under fund med att i denna lilla värld finns det absolut ingen som är perfekt, ingen. många kan försöka, men varför försöka vara perfekt och bäst i en sån sjuk värld som är fullt av sorg, förtvivlan, massa dumma saker?

I varje motgång jag möter så hör jag mammas underbara vackra röst i mitt lilla huvud,

"du klarar detta anna, ge dig bara fan på det så klarar du det.

du kan bara du själv vill, det vet du om gumman, visa dom. bara kämpa på"

- jag kan, jag vill & jag ska. så är det bara.

Mamma, nu har du varit borta i 6år, 3 veckor & 4 dagar nu ;(

jag har inte fått se dig, höra dig eller känna dig på över 6år ;(

alldeles för lång tid, jag vill att du kommer tillbaka nu,

väcker mig, nyper mig i armen och tittar på mig med ditt otroligt vackra leende och säger åt mig att vakna upp ur min hemska mardröm nu,

att vi ska leva tillsammans några år till....

drömma får vi väl alla göra?

hur trasig jag än är inuri så kämpar jag, för varje dag som går, för varje steg jag tar & för varje andetag jag tar. jag kämpar.

jag bryter inte ihop & jag ger inte upp!

jag måste vara stark, att hålla huvudet högt
så att mamma ska få se vilket barn hon fött ♥

 

helen

20 oktober 2011 10:24

du är stark o envis på ett positivt sätt . finns här om du vill prata . många kramar

annapuumbagraaadin

20 oktober 2011 10:56

Tack Helen :) Tack för att du finns i mitt liv. Många varma kramar

 

Annica

20 oktober 2011 10:35

Anna, du e stark! Försök aldrig tänka något annat. Så många gånger som jag beundrat dig o dina syskon. O jag vet att vi e många som gör det. Det är så hemskt att ni/du ska behöva få stå ut med så dumma komentarer av sånna svaga o fega männisjor som skulle funnits där för att stötta er. Bara finnas där för er o bygga upp något tillsammabs med er. Men du har lyckats att göra det själv, Anna. En klok dam sa en gång till mig att man får lov att vara svag för att bryta ihop, för då visar man alla andra hur stark man är. Att man kan fall, bryta ihop, snyta sig och sen kunna resa sig upp igen för att gå vidare. De e de som e styrka och inte bara låta de va. Du är verkligen värd de bästa o är så glad att du träffat Niklas. Tillsammans är man oslagbar <3

annapuumbagraaadin

20 oktober 2011 10:56

Vet helt ärligt inte vad jag ska svara dig Annica, du har så rätt i allting du skrivit.
Dina ord stärker mig och gör mig så otroligt glad. Tack för att såna fina, underbara o omtänksamma människor som dig finns, Annica

 

33,3 % M

20 oktober 2011 15:59

nu märker jag var du har fått din styrka av, om bara man hade haft en liten del av de du har så skulle jag vara glad. kan inte ens föreställa mig i din situation. men om du känner och vill så får du alltid prata med mig om de är något. tycker bara det är skönt när någon gör det för då känner jag att jag kan göra likadant! anna, du är min förebild, tänk om alla kunde vara så raka och ärliga och härliga som dig. världen hade sett annorlunda ut då. din ord kommer direkt från hjärtat. och så kloka ord du har, man får sig en tankeställare var gång man läser din blogg! men som sagt, är glad att jag har mött en sån undebar person som dig!

annapuumbagraaadin

20 oktober 2011 16:06

Tusen tack min otroligt fina, underbara & älskade vän! Jag är otroligt glad att jag fått lyckan att möta dig & lära känna dig. Dina varma ord värmer långt in i själen på mig. Jag är helt tom på ord. Tack för att du finns, 33,3 % M :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...