När vet man att man hittat sina äkta och riktiga vänner?

tyvärr får vi alla gå igenom falska och oäkta vänner någongång i livet,

folk sårar varandra genom olika saker och sviker varandra,

alla sårar vi någon någongång, där finns inte en ända människa som gör allting rätt i denna lilla värld.

jag är inte guds bästa barn, aldrig.

skillnaden är bara att jag vågar stå till vad jag gör och säger.

även o trots att jag bettet mig rent ut sagt jävligt illa.

vilket otroligt många inte kan, vill eller vågar göra eller erkänna. tyvärr.

Har man en underbar vän (eller trodde att man hade det) och man blir sviken utav den, när det hugger i hela kroppen och man bara vill skrika rakt ut, man vill ge vännen/vännerna en ny chans men en gång sviken, alltid sviken..

Jag tror, eller nej jag vet. alla funderar vi flera gånger i livet om vilka som är ens riktiga vänner egentligen, om folk är vänner med en för att dom tycker om en för den man är eller för att göra narr utav en o enbart för att vara nyfiken?

eller för att det ska se allmänt bra ut.

Jag är en sån människa som har ganska lätt att kunna se och märka av ganska fort hur folk egentligen är, hur dom är mot en som vän,

och tyvärr får jag väl säga att det har funnits en del som varit "vän med mig" enbart för att vara nyfiken, tro o vill veta vad som händer i ens liv för att sen kunna sprida det vidare. då ställer man sig frågan, "mår den verkligen bra själv? har den verkligen hittat sina äkta vänner själv?" nix....

Då anser jag att man ska ta o stanna ett tag, tänka på sitt eget liv, hur det verkligen ser ut innan man bedömmer andras.

oavsett vad alla andra tycker och tänker om mig så vet jag vad jag har haft och har i mitt liv, vilka vänner som kommit o gått, vilka som är mina riktiga vänner, vilka jag kan lita på och vilka jag mår bra tilsammans med.

Jag har fått höra en hel del sista tiden, på massa olika omvägar,

tänker inte nämna några namn men dom flesta kommer förstå...

Där jag skulle snacka en massa skit ang en person, jag kan inte i min vildaste fantasi förstå bara varför jag skulle prata om just denna person,

denna person som jag aldrig skulle få för mig att lägga mer energi o tid på av mitt liv, jag tycker inte om den, det har jag nog aldrig gjort för då hade jag aldrig gjort som jag gjort mot henne, och jag kommer aldrig att tycka om henne igen. faktiskt aldrig. jag har sårat henne, visst, fine. det vet jag om.

det fanns kanske en mening med det, kanske elakt.

men hade folk bara fått veta hur allting låg till egentligen mellan henne o mig så skulle folk förstå, men vet ni vad?

Jag skiter fullständigt i vad folk tycker o tänker kring detta.

Fullständigt och det känns så oerhört skönt att kunnat såra henne på det sättet jag gjorde, efter allt skitsnack hon höll på med ang mig när hon

"tyckte så synd om mig o hjälpte mig" så fanns det aldrig någonting mellan henne och mig, aldrig någonsinn...

att inte ens kunna ta en diskution med mig men springa runt till allt o alla och säga att man har villkorlig dom och hade man inte haft den så hade du plockat mig.  

visst fine. du vet var jag håller hus, om inte annars så kontakta mig så ska jag berätta så är du mer än varmt välkommen att komma o plocka mig.

Folk kan vara jävliga mot mig, skrika, spotta o stampa på mig flera gånger om men även jag har en gräns, den är lång & mitt tålamod är långt men när gränsen är nådd då får man ta del utav sina konsikvenser också. även ifrån lilla mig :)

Att må bra med sina vänner, vad är det egentligen?

När allting känns så bra? När man kan vara sig själv utan att tänka på någonting annat? När man blir superglad utav att träffa, se eller höra ifrån sina vänner?

När man skrattar så sjukt mycket tillsammans?

När man hittar på så fantastiska saker tillsammans?

Eller när man bara kan sitta rakt upp och ner, smila åt varandra och bara börja skratta utan att ha en anledning till det?

Att kunna berätta saker för varandra utan att någon annan får reda på det,

då man vet om att man kan lita på sina vänner till 100000% och det känns så fantastiskt skönt?

En sak vet jag iallafall, Mathilda & Lotta,

er två har jag inte känt alls länge, knappt en månad.

Trots det så har vi alltid så fantastiskt roligt tillsammans, vi skrattar alltid tillsammans och har sjukt kul tillsammans.

Jag trivs så bra i er närhet, ni gör mig så glad & jag mår så fruktansvärt bra tillsammans med er.

Att ha fått träffa er i mitt liv, är bland det bästa som någonsin har hänt mig.

Jag hoppas att vi alltid kommer att hålla ihopa, ni är helt fantastiska!

Ni är unika, jag älskar er i djupet utav mitt hjärta ♥

/Er vän Anna.

 

Mathilda, din vän.

11 oktober 2011 14:49

vet inte vad jag ska säga, men jag är otroligt tacksam för de orden du skrev. känns så härligt att vara med er, kan va mig själv och jag skämms inte ett dugg över den jag är! kan helt enkelt vara mig själv när jag är med er! puss på er, love you! <3

 

helen

11 oktober 2011 22:06

som jag har sagt innan till dej ANNA. stå på dej , var dej själv.man kan ha många vänner , men bland dom finns en handfull bästa vänner . kram

annapuumbagraaadin

12 oktober 2011 08:35

Absolut ska jag det. Dina ord värmer Helen :)
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...