6 oktober..................................................
.................

ännu en dag har kommit till historien, 6 oktober 2005 :(

att vakna upp på morgonen och veta om att mamma

inte finns vid ens sida längre, hon är borta. hon kommer aldrig tillbaka till mig eller till oss mera. aldrig mera få känna hennes doft, se hennes vackra leende som alltid gjorde en glad, hennes smile-gropar som man tyckte var så söta, 

få känna hennes hud mot min.

min andra halva, den är borta. var finns den nu? :( jag kommer aldrig någonsin vara hel igen, inte utan mamma. :(

att det är så tomt o tyst, då allting slår imot en och sanningen o verkligheten påminner mig, att det är den dag min ända o älskade mamma ska begravas...

tårarna bränns... det gör ont, riktigt jävla ont...

att sitta där i kyrkan, att se alla ledsna människor, få känna, se o höra alla tårar som rinner, forsar nerför allas kinder. musiken som spelades, då alla minnen, ord & tankar kommer fram som gör allting ännu jobbigare...

titta på kistan o veta.

att veta om verklighetets helvete o världens värsta o mörkaste mardröm som någonsinn hade kunnat existera faktiskt hade hänt mig, hänt oss....

så otroligt många nätter utav saknad, då jag tagit skydd mot världen utanför,

då jag önskat mest utav allt att man bara kunnat somna utan sina tårar o vakna upp lycklig o glad utan alla hemska bilder jag har framför min näthinna :(

jag ger inte upp 

jag bryter inte ihopa