när jag gick i 9:e klass, tre veckor efter att min mamma hade gått bort,

ja, jag gick redan i skolan då. jag klarade inte av att sitta hemma, med alla tankar o frågar jag hade o bara stirra rakt in i väggen. att skriva av mig blev min terapi och det har hjälpt mig så otroligt mycket i mitt liv...

Vi hade nationella prov i svenska, man skulle skriva uppsats, egen berättelse och historia, med sina egna ord och tankar. alltid lika intressant,

man blir så förvånad över sig själv ibland.. att man faktiskt lyckas.

man vågar att tro på sig själv.

rubriken fanns ett antal att välja, men sen skulle man själva skriva texten o komma på en handling...

Jag har många gånger tänkt på denna historian som jag skrev.

För det jag skrev i den var så bra, det fanns så många kloka ord i den,

jag fick så mycket beröm utav många av lärarna och tillomed rektorn älskade att läsa min historia. vilket verkligen glädje mig. tänk att lilla jag hade gjort något så bra, skrivit något bra som folk verkligen tyckte om att läsa utav mig.

Ni alla undrar säkert vad det var för rubrik och vad historian innehöll.

Rubriken var; "vilket som var viktigast i livet,

att ha gott om pengar eller att må bra."

när jag läste orden så började mina tankar direkt, allting kom fram, jag kom på nya saker hela tiden, jag skrev stöd-ord efter stöd-ord för att inte glömma vad jag skulle skriva när det passade in i texten.

För mig är det en självklarhet, i just denna frågan.

Hur kan folk bara för ett ögonblick tro att människor går att köpa för pengar?

Hur är man funtad då?

för mig är pengar bara papper. visst, absolut i dagens samhälle är pengar ett enormt måste, men är det verkligen meningen att folk ska jobba ihjäl sig för att kunna tjäna vad dom vill ha ut? vart är detta samhället påväg egentligen?

är det bara jag som tänker så eller? hmm....

rätta mig gärna om ni tycker att jag har fel..

När jag började skriva denna uppsattsen berörde det mig långt in i kroppen, då jag skrev mycket om min mamma och pappa, vilket var otroligt skönt för mig att våga o kunna skriva... Denna historian som jag skrev kommer jag att skriva ut här i min blogg om ett tag,

denna uppsats jag skrev slutade på 21 stycken A-4 sidor.

kramp i fingrar men jag gav mig inte, tankarna bara flöda. allting skulle ut.

För mig är det ett enormt måste att kunna veta att mina närmsta, mina vänner och mina bekanta verkligen mår bra. För mig är det jätte viktigt.

Jag vill kunna hjälpa till, om jag så bara kan.

En blick, ett leende, ett handslag, en kram, pratstund, vad som helst...

att rensa sina tankar som vi alla människor har kan man göra på så otroligt många olika sätt och vis, alla har vi våra egna sätt att rensa dom på.

Ibland räcker man tyvärr inte till men att försöka visa att man bryr sig är otroligt bra och tyvärr inte alla som gör, för då gömmer sig folk istället för att våga träda fram och visa sin medkänsla.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"

Det ligger så otroligt mycket i dom orden, den korta texten.

tänk att så få ord kan innehålla så mycket sanning och trovärdhet.

väldigt tråkigt bara att inte alla tänker så....

jag saknar verkligen tiden som liten, då det aldrig fanns några problem,

man tänkte inte så mycket, man mådde bra, blev man ledsen så kröp man bara upp till mamma/pappa och fick världens bästa bamsekram sen var allting bra igen, man hade det bra, man hade sin familj, sin mamma, sin pappa, sina syskon, sin släkt.

vad har man kvar utav allt det idag?

jag har mina två små-syskon som jag älskar över allting annat på denna jord,

resten har lämnat mig ensam kvar med alla tankar, frågor o undringar...

frågan på om livet verkligen ska vara såhär.

ta vara på det ni har, hur jävligt man än har det och mår

så finns det alltid dom som har det mycket värre än en själv...

 

helen

5 oktober 2011 21:11

du har alldeles rätt i vad du skriver . håller med om alltihop. alla människor i dagens samhälle jagar bara pengar . vissa är så stressade att dom inte stannar upp o tar tillvara på smådet står glimtarna för det står pengar i pannan.

annapuumbagraaadin

5 oktober 2011 21:19

Tack Helen :) Du har så rätt i allt du skriver. Men som det sägs, man ska aldrig sluta förvåna sig ang folk, tyvärr...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...