när jag gick i 9:e klass, tre veckor efter att min mamma hade gått bort,

ja, jag gick redan i skolan då. jag klarade inte av att sitta hemma, med alla tankar o frågar jag hade o bara stirra rakt in i väggen. att skriva av mig blev min terapi och det har hjälpt mig så otroligt mycket i mitt liv...

Vi hade nationella prov i svenska, man skulle skriva uppsats, egen berättelse och historia, med sina egna ord och tankar. alltid lika intressant,

man blir så förvånad över sig själv ibland.. att man faktiskt lyckas.

man vågar att tro på sig själv.

rubriken fanns ett antal att välja, men sen skulle man själva skriva texten o komma på en handling...

Jag har många gånger tänkt på denna historian som jag skrev.

För det jag skrev i den var så bra, det fanns så många kloka ord i den,

jag fick så mycket beröm utav många av lärarna och tillomed rektorn älskade att läsa min historia. vilket verkligen glädje mig. tänk att lilla jag hade gjort något så bra, skrivit något bra som folk verkligen tyckte om att läsa utav mig.

Ni alla undrar säkert vad det var för rubrik och vad historian innehöll.

Rubriken var; "vilket som var viktigast i livet,

att ha gott om pengar eller att må bra."

när jag läste orden så började mina tankar direkt, allting kom fram, jag kom på nya saker hela tiden, jag skrev stöd-ord efter stöd-ord för att inte glömma vad jag skulle skriva när det passade in i texten.

För mig är det en självklarhet, i just denna frågan.

Hur kan folk bara för ett ögonblick tro att människor går att köpa för pengar?

Hur är man funtad då?

för mig är pengar bara papper. visst, absolut i dagens samhälle är pengar ett enormt måste, men är det verkligen meningen att folk ska jobba ihjäl sig för att kunna tjäna vad dom vill ha ut? vart är detta samhället påväg egentligen?

är det bara jag som tänker så eller? hmm....

rätta mig gärna om ni tycker att jag har fel..

När jag började skriva denna uppsattsen berörde det mig långt in i kroppen, då jag skrev mycket om min mamma och pappa, vilket var otroligt skönt för mig att våga o kunna skriva... Denna historian som jag skrev kommer jag att skriva ut här i min blogg om ett tag,

denna uppsats jag skrev slutade på 21 stycken A-4 sidor.

kramp i fingrar men jag gav mig inte, tankarna bara flöda. allting skulle ut.

För mig är det ett enormt måste att kunna veta att mina närmsta, mina vänner och mina bekanta verkligen mår bra. För mig är det jätte viktigt.

Jag vill kunna hjälpa till, om jag så bara kan.

En blick, ett leende, ett handslag, en kram, pratstund, vad som helst...

att rensa sina tankar som vi alla människor har kan man göra på så otroligt många olika sätt och vis, alla har vi våra egna sätt att rensa dom på.

Ibland räcker man tyvärr inte till men att försöka visa att man bryr sig är otroligt bra och tyvärr inte alla som gör, för då gömmer sig folk istället för att våga träda fram och visa sin medkänsla.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"

Det ligger så otroligt mycket i dom orden, den korta texten.

tänk att så få ord kan innehålla så mycket sanning och trovärdhet.

väldigt tråkigt bara att inte alla tänker så....

jag saknar verkligen tiden som liten, då det aldrig fanns några problem,

man tänkte inte så mycket, man mådde bra, blev man ledsen så kröp man bara upp till mamma/pappa och fick världens bästa bamsekram sen var allting bra igen, man hade det bra, man hade sin familj, sin mamma, sin pappa, sina syskon, sin släkt.

vad har man kvar utav allt det idag?

jag har mina två små-syskon som jag älskar över allting annat på denna jord,

resten har lämnat mig ensam kvar med alla tankar, frågor o undringar...

frågan på om livet verkligen ska vara såhär.

ta vara på det ni har, hur jävligt man än har det och mår

så finns det alltid dom som har det mycket värre än en själv...

vet inte riktigt var jag ska börja, eller hur jag ska skriva ut det...

allting känns både så nytt o fint för mig, trots att det är gammalt :)

Nåja, hur som helst. Allting löser sig, bara man själv vill det :)

För det är ju trots allt bara en själv som kan förbättra & förnya sitt liv,

kvittar i vilket beslut man än måste ta så ska man först o främst tänka på sig själv, vad som är bäst för en själv och man ska kunna må bra.

Det livet som vi lever just nu, just idag är det livet som vi alla måste ta vara på,

att det är vårt liv, vår tid, våra beslut och våra egna sätt att fungera.

alla är vi så olika och det tycker jag bara är positivt.

Att våga ge människor en ny chans, våga släppa in dom i sitt liv på nytt,

våga ta modet till sig och våga chansa.

Jaa, livet är en gåta. gåta utan svar egentligen, för man ställer sig fråga på fråga varje dag och hur många gånger som helst, men kommer inte riktigt fram till något bra svar, jo ibland gör man absolut, men ibland är allt mycket svårare...

vill inte komma fram till något så speciellt egentligen, ville bara få ur litta tankar :) Funderar mycket på hur folk fungerar i dagens läge,

om folk verkigen kan förändras eller om det bara är som man tror?

tjaaa, det återstår att se.

Hoppas att ni alla har en underbar dag trots allt, här är det grått o trisst väder, skulle hellre vilja ha litta sol o värme men men, nu går det mot mörkare tider o kallare väder så det är bara att ta dagen som den kommer och fortsätta att kämpa :)

Ta väl hand om era nära o kära. Glöm aldrig att varje dag räknas ♥

vet inte riktigt var jag ska börja, eller hur jag ska skriva ut det...

allting känns både så nytt o fint för mig, trots att det är gammalt :)

Nåja, hur som helst. Allting löser sig, bara man själv vill det :)

För det är ju trots allt bara en själv som kan förbättra & förnya sitt liv,

kvittar i vilket beslut man än måste ta så ska man först o främst tänka på sig själv, vad som är bäst för en själv och man ska kunna må bra.

Det livet som vi lever just nu, just idag är det livet som vi alla måste ta vara på,

att det är vårt liv, vår tid, våra beslut och våra egna sätt att fungera.

alla är vi så olika och det tycker jag bara är positivt.

Att våga ge människor en ny chans, våga släppa in dom i sitt liv på nytt,

våga ta modet till sig och våga chansa.

Jaa, livet är en gåta. gåta utan svar egentligen, för man ställer sig fråga på fråga varje dag och hur många gånger som helst, men kommer inte riktigt fram till något bra svar, jo ibland gör man absolut, men ibland är allt mycket svårare...

vill inte komma fram till något så speciellt egentligen, ville bara få ur litta tankar :) Funderar mycket på hur folk fungerar i dagens läge,

om folk verkigen kan förändras eller om det bara är som man tror?

tjaaa, det återstår att se.

Hoppas att ni alla har en underbar dag trots allt, här är det grått o trisst väder, skulle hellre vilja ha litta sol o värme men men, nu går det mot mörkare tider o kallare väder så det är bara att ta dagen som den kommer och fortsätta att kämpa :)

Ta väl hand om era nära o kära. Glöm aldrig att varje dag räknas ♥

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

jag är så trött på att läsa dessa smsen om och om igen som jag får,

få höra dig säga till mig i telefon o när vi träffas om ditt snack...

hur kan du bara för ett ögonblick försöka tro att det skulle bli du o jag igen?

det finns inte i min värld. du är en vän till mig, men ingenting annat

och du kommer aldrig mera att vara något annat än en vän till mig framöver.

Att vara vänner är väl inte för mycket begärt?

eller det är bara jag som tycker det? att le mot varandra och säga hej, kostar absolut ingenting och det är inte för mycket begärt.

vi har haft vårt, jag vill inte.

inse, förstå & fatta. snälla, gör mig en tjänst. gå vidare!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _