varför är det bara i filmer de oftast slutar med lyckliga slut?

varför inte i denna verklighet som vi lever i?

varför blir det inte alltid som vi själva egentligen vill att det ska sluta?

tusen frågor men finner inga svar längre.......

"  :( jag e så svag för dig, jag känner din saknad.

Jag kommer inte klara mer nu, folk kan göra vad dom vill med mig.

Döda mig o ta mitt boende ifrån mig ta allt.

men mitt hjärta till hör dig o det tar dom aldrig från mig. "

I fredags natt träffades vi, vi skrattade tillsammans, vi kände varandras närhet, varandras kärlek och varandras lycka utav att vara nära varandra.

du lutade ditt huvud ner mot marken hela tiden för att jag skulle undvika att se dina tårar som ville tränga sig ut. du sa till mig flera gånger om,

"varför har det blivit såhär, tänk om allt hade varit som förut, för en månad sen. då vi kunde köra hem o somna tillsammans, varje natt när jag ska sova blir jag påmind om allt, jag kan inte förstå att det är slut. är det verkligen slut?

är det verkligen över, allting? är det verkligen slut mellan oss anna?"

jag svarade - ja, det är slut. det är över.

när vi skildes åt och körde på varsitt håll kom smset.

"jag gråter igen"

vad håller vi på med egentligen? våra känslor är besvarade med varandra,

vi älskar varandra så fruktansvärt mycket, vi blir så varma i kropparna utav att bara se o höra varandras namn, känslorna bubblar över...

alla bråkar vi i ett förhållande, för vad är ett förhållande utan bråk o tjafs?

sen att det inte ska finnas med i bilden alltid är sin sak,

trots att vi inte träffats så länge innan vi tog steget att bli tillsammans

så vågade vi chansa, vi ville det. vi mådde bra utav det.

svartsjuka & avundsjuka styr mycket. men vet ni vad jag har lärt mig?

grunden till svartsjukan är rädslan att förlora den man älskar.

det ligger någonting i det...

Och jag ska vara fullkomligt ärlig, jag var rädd, eller snarare livrädd, jag var verkligen det, jag har nog aldrig varit så rädd, jag var rädd att förlora dig.

den kvällen jag förlorade dig har min kropp varit helt utom sig,

den vill ingenting, för varje sak jag ska göra så måste jag ta i ifrån tårna för att försöka, jag är inte hel utan dig. varje gång jag vill berätta något roligt som jag vet om hade fått dig glad, så blir jag påmind utav den hårda sanningen att jag kan inte. eller jo, kan, kan jag. jag kan ringa dig o prata med dig, men inte på samma sätt som förr. ingenting är som det varit förut.

jag tänker på alla dom som förlorar sina nära o kära som verkligen älskar dom, vill leva med dom men har tvingats ta ett farväl ;(

det är då jag får frågan i huvudet att,

"vad håller vi på med egentligen? ska man inte vara glada att man hittat sin kärlek o dela på den, ta vara på varandra o vara rädda om varandra?"

men det är kanske bara jag som tänker så...

I lördags natt fick jag känna din närhet, dina kramar som värmer hela min kropp, ditt leende o skratt som får mig att känna mig hel igen.

orden kan inte förklara hur underbart det verkligen var.

alla eller ja, dom flesta som läser min blogg förstår alldeles säkert vem jag pratar om i detta inlägg och många utav mina andra inlägg, ni får tycka och tänka presic vad ni vill, det rör mig inte i ryggen.

Det finns ingen som ska styra över någon annans känslor, ingen!

Tycker ni ska ta och tänka på ert eget liv innan ni kommenterar andras,

för det sägs att dom som kommenterar o lägger sig i andras liv mår inte så bra själva, är helt övertygad om att det ligger nog någonting i det.

För varje dag som går, som jag tvingas leva utan dig så gör det ont i mig.

det gör verkligen det.

- Niklas, hur mycket du än försöker så kommer du aldrig att lyckas,

jag har gjort ett avtryck i ditt liv och det avtrycket kommer aldrig att försvinna.

det vet du lika bra som jag nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ibland blir inte alltid livet som man tänkt sig, eller ganska ofta.  Man både ser, hör och läser om en massa tragedier som händer människor i vår värld. Och ibland undrar jag när människor säger och skriver att det finns en mening med allting. ...

  Än idag som alla andra år dess förinnan, vid denna tiden. Är tankarna tillbaka starkare än någonsinn, tårarna letar sig fram ännu tydligare och minnena väcks återigen till liv, dagen för 11år sen.  Fredagen för 11år sen minns jag än idag som om...

  Det finns ett väldigt bra ordspråk som lyder:  "Du tänker ofta på vad du saknar, men aldrig på det du har."  Det är en tavla vi har här hemma som jag tittar på varje dag och verkligen kan känna igen, vilket jag tror att många utav oss människ...

  Vem är det som avgör och beslutar sig för att lämna detta jordeliv, egentligen?  I mitt huvud dyker det upp så otroligt många frågor när det gäller just det ämnet, döden.  Döden, det vi alla kommer att få gå till mötes en dag, förr eller sena...

  Att försöka sätta ord på sina känslor kan både vara svårt och lätt ibland, ibland känns livet lite enklare och ibland känns det extra tufft. Alla går vi igenom perioder i våra liv som både dimper ner oss och lyfter upp oss, och det är fullt norma...