"time to say goodbye" 

- orden ekar...... 

alla meningar, tankar & frågor som man har,

som man ställer till sig själv varje dag.

"Varför", är den ständiga frågan. 

"Hur kunde det varit om detta aldrig hänt?" 

"Varför hände detta just oss?" 

"Var vi inte värda något bättre?"

vem ska man fråga? vem vet? alla tankar, ord snurrar runt i mitt huvud...

Dagen börjar närma sig, 25 September 2005 förändrades vårt liv, föralltid.. 

Det är dagen då vi blev lämnade ensamma kvar, med varandra och alla våra ord, meningar och frågor... Det är sen den dagen vi började lära oss, 

dagen då vi fick se vår älskade mamma för sista gången. 

det är hårt, otroligt hårt... 

bilderna försvinner aldrig ifrån min näthinna, tårarna bränns... 

att kunna älska en människa så djupt men aldrig kunna se, känna eller prata med den. aldrig mera få skratta, röra eller känna dens närhet.

få känna doften som påminner om människor, som faktiskt gör avtryck i våra liv. 

man är med om saker och tar upp telefonen och ska skriva in nummer då man blir påmind av den hårda sanningen, den mörka verkligeheten att det inte går, 

signalerna går fram men man finner inget svar... 

Istället kämpar man för varje dag som går med att försöka förstå vad som hänt och att man ska försöka gå vidare.. Men hur lätt är det?

Att förlora sina föräldrar under loppet utav 2år, att försöka kämpa. 

att kämpa utan att finna ett mål? 

lära oss att inte ta allting för givet, att ta vara på det lilla man har. 

Jag vet att jag talar för mer än mig själv i detta läget. 

Jag skrev mycket förr, otroligt mycket och la ner det ett tag men just nu finns det alldeles för mycket i huvudet och det måste få komma ut. 

Kanske fel sätt att skriva det i bloggen där alla kan läsa? Eller? 

Nej, det tycker jag faktiskt inte, för jag vet att det jag skriver stämmer till en stor del i många andras liv också. Det är nyttigt att läsa och förstå. 

Alla ni som läser min blogg, vet knappt vilka alla är men ser på statistiken att det är en del. Varför läser ni min blogg egentligen? Säkert många som läser den för nyfikenhet, undrar hur jag mår men inte vågar höra av sig eller för att dom tycker om det jag skriver. Ja, vem vet. Och nej, jag tänker inte sätta något lösenord på min blogg, det är min blogg, där jag skriver om vad jag vill, passar det inte att läsa eller inte tycker om det jag skriver så är det helt o hållet frivilligt att läsa:)

när ska folk förstå & inse att man ska vara rädda om varandra, behandla andra som man själv vill bli behandlad, att det är INSIDAN som räknas?

att inte sprida massa skit, lägga sig i alla andras liv innan man tar tag i sitt eget? 

det är en gåta..... 

Jag har lärt mig vad livet är värt, jag har förlorat människor i mitt liv som jag aldrig kunde ana, människor som verkligen har betytt riktigt riktigt riktigt mycket för mig, där inga ord, meningar eller texter räcker till...

Glöm aldrig att berätta för dina närmaste, folk du beundrar och tycker om vad du känner och tycker om dom, att sprida leende och käärlek till varandra. 

Min mamma sa alltid till mig, "ett leende skadar inte" 

Nu, idag förstår jag hennes ord till mig... 

21 September, hur är det möjligt? 

vart har sommaren tagit vägen? Det känns som det var solig morgon, värmen i luften, fåglarna kvittra o det var soommar igår.

Denna sommaren har gått så otroligt fort o

har varit en alldeles underbar sommar :)

Nu är det höst, det börjar bli mörkare tidigare om kvällarna, det började bli råare kyla o det är inte lika varmt ute längre :(

men i allt detta så finns det även en ljusning i det hela, 

julen är snart här, den är myysig :)

man ska julpynta, umgås mera med sina närmaste, julskyltning, julmat, allt.

men även i allt detta så kryper sig saknaden närmare inpå en, 

mer än vad den är idag... 

saknaden efter ens föräldrar, min mamma och pappa. 

Detta kommer bli en lika hård jul som alltid annars men det är bara att bita ihop och försöka ta tagen som den kommer. 

När alla andra pratar om att dom ska träffa sina "jobbiga" släktingar, sitta vid samma bord som deras släkting som dom bara är glada över att dom träffar en gång om året och det är på julen, det är då man tänker hur glada folk ska vara.

Hur "bra" dom egentligen har det, för hur man än själv har det så finns det alltid dom som har det jobbigare och tuffare än vad man tror...

Finns en väldigt fin & vacker person som sa till mig för inte så längesen;

"jag har nog aldrig insett hur bra jag har det egentligen" .

Då, när orden nådde mina öron, tänkte jag efter...

Och jag önskar bara att flera kunde tänka så, men tyvärr är det inte så.

Hur man än vrider och vänder på allting så vad som än hänt & händer så ska man tänka på vad ens eget liv är värt, att inte glömma bort sig själv,

vad man vill prioritera och må bra utav här i livet,

för det är bara du själv som kan styra det.

Man ska aldrig glömma att detta är ens eget liv,

ens egen tid & ens egna beslut.

Vilket många oftast gör, tyvärr...  

Var rädda om era nära & kära, en dag kan det ni trodde aldrig skulle hända, händer... Man ska kanske inte tänka så, men det gör man den dagen det drabbar en själv & tyvärr så kommer vi alla möta den dagen. 

vi hade bara oturen att det skulle drabba oss så tidigt... 

TakeCare <3 

Ligger i sängen med min kära vän i knäet, datorn såklart tihi :)

små kikar lite på tom&jerry o ska alldeles strax försöka sova, 

blir en tidig dag imorrn & det kommer bli så underbart :)

så mycket som vi skrattat idag är as längesen jag gjorde,

mår verkligen skit bra i er närhet o glömmer alla bekymmer :)

jag älskar verkligen er <3

sov gott allesammans o ha en underbar natt :)

puss o kram